writeaboutsaade.blogg.se

 - Ska vi äta?

- Mmm, jag ska hämta Theo, svarade jag och gav Eric en snabb kyss innan jag gick in till Theo.

DAGEN INNAN BRÖLLOPET, MORGON, ALICE’S PERSPEKTIV:

Jag vaknade av att Eric kysste mej länge. Jag öppnade mina ögon och tittade rätt in i hans.

Han kysste mej igen och jag vände mej mot honom.

-          God morgon, sa han och log stort.

-          Vad är du så glad för? Sa jag och skrattade.

-          Jag ska gifta mej imorgon, sa Eric.

-          Med vemdå? Frågade jag och försökte låta förvånad.

-          Dedu, sa han och skrattade.

Vi låg kvar i sängen en stund innan Theo vaknade, jag gick upp och lyfte ur honom ur sängen och satte honom på golvet, han kröp iväg, jag kröp ner till Eric igen och han la en arm runt min midja.

*

- mammaaaa…

- paaaappa… det var Theo och han lät ledsen.

jag öppnade mina ögon och såg på Theo som stog lutad mot våran säng, hans ögon var fyllda av tårar, jag och Eric hade nog somnat om igen.

-          Mamaaa, sa han igen och sträckte upp armarna.

Jag lyfte upp honom och gav honom en puss, jag la han ner mellan mej och Eric.

Han ville inte ligga kvar länge och jag kollade på kockan. Den var halv 10 och jag tog med Theo och gick upp, jag gjorde iordning frukost och ställde fram det på bordet.

-          Gå och väck pappa du, sa jag till Theo och log.

-          Pappaaa, sa han och gick iväg in till sovrummet.

En stund senare kom Eric in i köket med Theo på armen, han satte Theo i sin stol och gav mej en kyss innan han satte sej mittemot mej.

*

Vi hade ätit klart och gjort oss iordning och vi var påväg till stan för att hämta kläderna. Mamma, pappa och Anton skulle komma och äta med oss sen.

*

Jag var väldigt nervös för bröllopet imorgon, jag och Eric hade planerat bröllopet in i minsta detalj, vi båda ville inte ha för mycket. Ett enkelt bröllop.

Vi hade hämtat kläderna som var inplastade och vi var påväg till ett café där vi skulle träffa Eric’s mamma för att fika. Eric hade Theo på armen och höll mej i andra handen. Vi gick fram emot Marlene och hon log stort när hon såg oss.

-          Heeej, sa hon glatt och gav alla varsin kram.

-          Vad söt du är, sa hon till Theo och Eric räckte över Theo till henne.

Vi gick in på cafét och beställde fika och satte oss ner och pratade.

-          Är du nervös då? Marlene kollade på mej och log, Eric hade gått för att byta blöja på Theo.

-          Ja, men det blir nog bra hoppas jag, svarade jag och log tillbaka.

-          Eric då?

-          Jag vet inte, han verkar ta det ganska lugnt haha, sa jag och skrattade till.

-          Han är säkert jättenervös, sa Marlene och skrattade.

-          Vem är nervös? Eric kom tillbaka och satte sej på stolen.

-          Nää, ingen, sa jag och kollade på Marlene.

-          Nähä, sa Eric.

*

Vi hade pratat en stund till med Marlene och sen åkt tillbaka hem, min familj skulle komma om två timmar och Eric hade tagit med sej Theo ut för att handla mat tills ikväll.

Jag gick och la mej i sängen och slöt ögonen, jag hade bara tänkt att vila lite.

ERIC’S PERSPEKTIV:

Jag tog påsen i ena handen och styrde vagnen med den andra, vi gick hemåt och Theo tittade intresserat på allt runtomkring.

-          Pappaaa, sa han tyst och pekade på en hund.

-          Liknar den pappa? Jag skrattade åt honom och han nickade.

Jag öppnade dörren och drog med mej vagnen. Jag ställde påsen på bordet och gick tillbaka ut i hallen och tog av mej skorna och jackan och klädde av Theo och satte honom på golvet.

-          Vi är hemma Alice!, ropade jag men fick inget svar.

-          Mammaaa, jag gick in i sovrummet och Alice hade somnat.

-          Vi låter mamma vila sej lite, sa jag och bar ut Theo till köket.

Alice kom ut några minuter senare, hon pussade mej.

-          Sover du alltid nu för tiden?

-          Mmm, nä men jag var trött, svarade hon och log.

Jag kysste henne och hon sa:

-          Ska vi bada Theo?

-          baada, svarade Theo och skrattade.

-          Jag går och badar honom, sa hon till mej och vi kysstes innan hon tog upp Theo.

Jag började med maten för Alice’s familj skulle komma om en timme.

*

Alice kom tillbaka med Theo invirad i en handduk. Hans hår stog rätt upp och Alice log stort, jag kunde inte låta bli att skratta åt dom, Alice var genomvåt och Theo såg nöjd ut.

-          Vad är kul? Alice tittade på mej och Theo.

-          Ingenting, sa jag och flinade.

Hon gick ut ur köket och jag ropade efter henne:

-          Jag älskar dej Alice.

-          Jag älskar dej med, ropade hon tillbaka.

ALICE’S PERSPEKTIV:

Jag tog på Theo en ny blöja och tog på honom en pyjamas med lejon på. Eftersom Theo hade skvätt ner hela mej med vatten när han plaskade så bytte jag också kläder, jeans och en marinblå magtröja med USA flaggan på.

Jag gick ut till köket igen och Theo gick in i vardagsrummet och lekte. Jag satte mej på bänken och Eric ställde sej bredvid mej och kysste mej, jag besvarade snabbt kyssen.

*KNACK KNACK*

Jag hoppade ner från bänken och jag Eric en snabb kyss innan jag gick för att öppna dörren.

-          Heej, sa jag och släppte in min familj.

-          Hej, gumman, sa mamma och gav mej en kram.

-          Hej pappa, sa jag när jag besvarat mammas kram.

Eric kom ut med Theo på armen och mamma hälsade och gullade med Theo.

-          Hej, älskling, sa pappa och gav mej en puss på kinden.

-          Tja, sa Anton och drog av sej skorna.

-          Får jag ingen kram? Sa jag och kollade ledset på honom.

-          Okej då, sa han och jag skrattade och han gav mej en kram.

Vi satte oss vid bordet, jag och Eric hjälptes åt att ställa fram maten och vi började äta.

*

Dom hade vart här i flera timmar, och klockan var halv nio. Vi satt i soffan och jag hade Theo i knät.

-          Jag ska gå och lägga honom nu, sa jag och reste mej.

Mamma och pappa sa god natt till honom och Anton med. Jag gick in i sovrummet och la ner honom i sin säng. Han somnade nästan direkt och när jag kom ut hade min familj börjat klä på sej och skulle åka hem.

-          Hejdå, vi ses imorgon, sa pappa och log.

-          Jo, det gör vi, svarade jag och log tillbaka.

-          Hej då, gumman, sa mamma och kramade mej länge.

-          Hejdå, sa jag och kramade henne tillbaka.

-          Hejdå Eric, sa mamma efter hon kramat mej. Hon kramade Eric och log.

-          Hej då du, sa pappa och sträckte fram sin hand som Eric skakade. Jag skrattade lite åt honom.

-          Hejdå syrran, sa Anton och jag kramade honom.

-          Vi ses imorgon, sa jag och log.

-          Hejdå Eric, sa Anton och dom gjorde en ”grabb hälsning”.

Jag stängde dörren efter dom och log.

-          Då var vi av med dom, sa jag och vände mej om till Eric.

-          Vad ska vi göra nu då? Frågade Eric.

-          Jadu… sa jag och gick fram emot honom och kysste honom sakta.

Vi kysstes mer och mer och Eric bar in mej till vardagsrummet och la mej på soffan.

Eric drog av sej tröjan och jag drog av min. Vi hade sex, det var underbart och vi somnade tätt intill varandra på soffan.

NÄSTA DAG ALICE’S PERSPEKTV:

Jag vaknade av att Theo pratade från sovrummet och jag vände mej om mot Eric som sov. Jag tittade på honom och smekte hans kind innan jag gick upp och tog på mej myskläder.

Jag skulle ju gifta mej idag, bara jag tänkte på det blev jag nervös, tänk om jag skulle klanta till det, eller om allt blev en katastrof. Jag gick in till Theo och tog upp honom ur sängen.

Jag kollade på klockan som stog på nattygsbordet den var, halv åtta, jag satte Theo i sin lekhörna i vardagsrummet och gick fram till soffan.

-          Eric, du måste gå upp nu, sa jag och drog handen genom hans hår.

-          Varför då? Sa han, stönade och vände sej om igen.

-          Du ska gifta dej idag juh, svarade jag och Theo kom fram till soffan.

-          Pappaa upp, sa han och drog i Eric’s arm.

Eric gick tillslut upp och jag stack in i duschen, jag duschade väldigt länge innan jag tillslut gick ur, jag gick in i köket och Eric och Theo satt och åt frukost, både Theo och Eric hade yoghurt i hela ansiktet och jag skrattade åt dom, Eric visslade åt mej och reste sej upp.

-          Du kan gå och duscha nu, sa jag och backade, Eric flinade och gick närmare mej.

-          Får jag en puss först? Sa han och putade med läpparna.

-          Neeej, Eric, sa jag och skrattade.

Han drog mej mot honom och kysste mej länge så jag fick yoghurt runt min mun.

Theo kollade på och klappade händer och Eric gick in och duschade.

Jag torkade bort yoghurten och tvättade av Theo innan jag satte mej och åt frukost.

*

Vi hade inte tagit på oss dom finaste kläderna, men vi skulle ju bara ha dom ett litet tag till, Eric verkade lite nervös idag och jag var, konstigt nog mindre nervös.

-          Ska vi gå? Eric kollade på mej och jag log.

-          Ja, det tycker jag, svarade jag och drog på mej skorna.

Eric tog med barnvagnen och jag la i påsarna med allt som vi behövde i den. Jag tog Theo på armen och vi gick ner till bilen.

Jag satte fast Theo och satte mej sen fram med Eric, han böjde sej fram och jag mej en perfekt kyss.

------------------------------------------------------

nu var det näst sista kapitlet, hoppas ni gillar det.

KOMMENTERA <3

TACK, för att ni läser min blogg, tack <3

//Rebecca

ALICE’S PERSPEKTIV:

Jag gick ut ur duschen och in i sovrummet för att klä på mej, idag blev det ljusa jeans och en svart hoodie med luva. Vi hade tänkt att åka och bada, men eftersom att Theo var sjuk så skulle vi vara hemma idag. I imorgon skulle vi titta på bröllopsklänning och kläder till Eric och Theo.

Jag hörde Theo och gick tillbaka in i sovrummet.

-          God morgon, älskling, sa jag och log mot honom.

Han skrattade lite och sen sträckte han upp armarna och jag lyfte upp honom.

Jag stog kvar och kollade på Eric lite när jag kom på att han fyllde år om två dagar.

-          Shit, sa jag och gick ut i köket. Jag satte Theo i sin stol och gav honom frukost innan jag slog på datorn och kollade efter någonting som födelsedagspresent.

*

Jag hade bestämt mej för en resa som present, till Spanien, hela familjen.

Jag hade inte bokat den än, eftersom att jag inte visste när Eric kunde, vi skulle ju gifta oss snart, men det passade väl bra med en semester innan bröllopet.

Jag gick in till Eric, han skulle nog sova en stund till eftersom klockan bara var 10.

-          Älskling?.....

-          Mmm, svarade han trött.

-          Jag och Theo går och handlar, sa jag och kysste honom.

-          Okej, sa han svagt och besvarade kyssen innan han la sej tillrätta och somnade om.

Jag gick och tog på Theo kläder och en overall och la ner honom i vagnen, jag drog på mej mina svarta ganska höga stövlar och gick ut. Jag drog upp telefonen och ringde Tomas.

”- Tomas” svarade han.

”- hej, det är Alice” sa jag glatt.

”- jo, hehe jag hör det”

”- vart är du?” frågade jag.

”- hemma” svarade han.

”- hurså?” fortsatte han.

”- jo, alltså Eric fyller ju år snart, och jag tänkte att vi skulle åka på semester, men… eller får han ledigt?” jag väntade osäkert på svar.

”- ja, han kan få vara ledig, men då måste han jobba imorgon, och när ni kommer hem” sa Tomas och jag log.

”- bra, vi ska bara vara borta i en vecka, eftersom att vi ska gifta oss när vi kommer hem nästan”

”- det har jag inte missat, haha”

”- nää, men i kan väl höras någon annan dag då” sa jag och väntade på svar.

”- ja, ha det bra och hälsa Theo och Eric” svarade han och vi la på.

*

Jag hade bokat en resa till Spanien och jag tänkte gå i lite affärer innan jag gick hem. Jag tänkte titta efter någon mer present till  Eric, och hittade ett ljus med texten ”Världens bästa pappa” jag köpte det och tjejen i kassan slog in det och jag lånade en penna och skrev på kortet som följde med: ” Grattis pappa” och längre ner på kortet: ”//Theo” och så ritade jag några hjärtan innan jag var färdig och gick tillbaka hem. Jag stannade vid Ica och handlade innan jag fortsatte hem till Eric.

TVÅ DAGAR SENARE ALICE’S PERSPEKTIV:

Jag tog upp Theo och gick in i köket och la tårtan och presenterna på en bricka, jag tog med mej kuvertet med biljetterna och presenten från Theo och gick in till Eric, jag började sjunga och han vaknade.

Vi satte oss på sängkanten och Eric såg lika glad ut som ett litet barn när han öppnade presenterna.

ERIC’S PERSPEKTIV:

Jag öppnade kuvertet och tog upp biljetter till Spanien.

-          Alice…. Tack, sa jag glatt och förvånat och gav henne en underbart lång kyss.

-          Denna också, sa Alice och sträckte fram en till paket.

Jag kollade på henne men hon nickade med huvudet mot paketet och jag öppnade.

-          Aww, tack gubben, sa jag och tog Theo i min famn och pussade på honom.

Han skrattade och jag kittlade honom.

-          Kom, sa jag och sträckte fram min hand mot Alice, hon kröp upp till oss och jag la armen om henne.

-          Grattis, viskade hon och pussade mej på kinden.

Jag log och kysste Alice och pussade Theo på pannan.

-          Jag älskar er, sa jag och tittade på Alice.

TVÅ DAGAR SENARE ERIC’S PERSPEKTIV:

Vi höll på att packa förfullt, vi skulle åka med flyget ikväll och Tomas, Alex, J-son, Rim och Ebba och Calle skulle komma och fika om en liten stund.

Theo hade lärt sej säga mamma och pappa, och han kunde säga mat, men han uttalade det som at.

*

- Alice? Aliiice? Jag gick in i köket men hon var inte där, jag gick ut från köket och in i vardagsrummet och hon hade somnat på soffan. Hon var så söt, Theo satt en bit bort och lekte med sina saker, men han såg mej och pekade på Alice och sa:

-  mammaaaa.

- mamma, sover, svarade jag och skrattade till.

Jag tog ett kort på henne när hon sov och plötsligt ringde det på dörren.

Jag gick snabbt fram till Alice och satte mej vid henne.

-          Alice, dom kommer nu, sa jag och pussade henne på pannan.

Hon öppnade ögonen och satte sej snabbt upp.

-          Ojj, förlåt, jag somnade visst, sa hon och log försiktigt.

-          Haha, du är söt du, sa jag och kysste henne innan jag reste mej upp och gick för att öppna. Theo kröp efter och satte sej i hallen och kollade när jag öppnade.

-          Grattis, bro, sa J-son och gav mej en kram.

-          Tack, svarade jag.

-          Grattiiiiis, din gamling, sa Alex och skrattade.

Jag skrattade åt honom och Tomas och Rim sa också grattis. Ebba och Calle kom en liten stund efter.

Alex satt på golvet och lekte med Theo och Alice höll på att ställa fram kaffe.

Jag mötte henne i köket och hon skulle gå ut med en kaka.

-          Väänta, sa jag och drog tillbaka henne.

-          Vad? Sa hon och log.

Jag kysste henne länge och hon fnittrade, innan hon gick ut med kakan.

-          Kom nu Alex, sa jag och han reste sej och tog med sej Theo till soffan.

Vi fikade och pratade i flera timmar, sen var dom tvungna att gå eftersom jag och Alice skulle packa klart det sista och sen åka. Vi sa hejdå till alla och kramades.

Jag stängde dörren efterdom och vände mej om till Alice som hade Theo på armen.

-          Äntligen, sa jag och skrattade.

ERIC’S PERSPEKTIV PÅ PLANET:

Alice hade somnat och Theo satt i mitt knä och vi tog lite bilder och kollade på bilder. Vi skulle snart landa och Alice vaknade sakta, skylten som visar att man ska ta på sej bältena tändes och jag kysste Alice.

-          Ta på dej bältet nu älskling, sa jag och log.

Hon tog på sitt bälte och tog Theo i sin famn och satte på hans bälte.

*

Vi hade åkt buss till hotellet och vi hade fått ett fint rum, med utsikt över havet. Klockan var ganska mycket och vi var trötta så vi bytte om och gick och la oss direkt.

NÄSTA MORGON ALICE’S PERSPEKTIV:

Jag vaknade utvilad och pigg, Eric sov fortfarande. Jag vände mej om mot Eric och pussade honom. Han öppnade sakta sina underbara bruna ögon och kollade rätt in i mina. Han kysste mej igen och jag vände mej med ryggen mot honom och han la sin arm över min midja. Han kysste mej på huvudet och i nacken.

-          Jag älskar dej, viskade han.

-          Mm, desamma, svarade jag tyst och slöt ögonen.

-          Paaapaaaa, jag kollade på Theo som stog upp i sängen med hjälp av att hålla sej i sängräcket.

-          God morgon, snygging, sa Eric till honom och log stort.

-          Moooon, svarade han och klappade händer åt sej själv.

Jag och Eric skrattade och kysste varandra länge innan vi reste oss och jag tog upp Theo som bara hade blöja på sej.

-          Ohh, ni är lika snygga båda två, sa Eric och drog på sej en tröja.

Jag sträckte över Theo till honom när han tagit på sej byxor. Jag gick till en resväska och tog fram kläder. Jag hittade en kort sommar klänning med röda blommor på. Jag sminkade mej lätt och satte upp håret i en hög hästsvans. Theo fick ha på sej tunna långbyxor och en t-shirt och solhatt. Vi gick ner och åt frukost innan vi tog vagnen och gick runt och kollade i affärer, tog lite bilder och åt på restaurang.

*

Vi gick tillbaka till hotellet för att byta om till badkläder och lämna sakerna vi köpt. Jag tog på mej bikini och tog på Theo en badblöja och badbyxor. Jag smörjade in honom i solkräm och Eric kom ut från toan i bara badbyxor.

-          Vad snygg du är…. Sa jag sakta och stirrade på honom.

-          Ska du säga, svarade han och jag mej en kyss.

Vi gick ner till poolen som var utanför hotellet. Eric tog med Theo och gick ner i vattnet, Theo skrattade och plaskade med vattnet. Han satt i en badanka och hade solhatt på sej, Eric styrde badankan och jag tog bilder innan jag la mej ner för att sola.

efter en stund var det någon som skvätte vatten på mej. Jag öppnade ögonen och kollade fram mot poolen. Eric kollade oskyldigt på mej och Theo skrattade. Jag kollade surt på dom först men sen skrattade jag åt det.

-          Hoppa i då, sa Eric och skvätte vatten på mej.

-          Nääää, ERIIIC, sluuuta, sa jag och försökte skydda mej med händerna.

-          Okej, okeeeej, akta er då, sa jag och tog sats och hoppade i.

Jag kom upp till ytan och simmade fram till Eric och Theo, Theo kollade med stora ögon på mej och jag gav han en puss. Eric tog sin hand över min midja och kysste mej.

---------------------------------------------------------------------------------

Hittade ett färdigt kapitel som jag hade sparat :)

KOMMENTERA <3

har fortfarande feber men jag tror det håller på att gå över :)

TACK, för att ni läser min blogg, utan er skulle den inte finnas <3

//Rebecca

Han gick ner på knä och öppnade en svart liten ask som han hade hämtat. Jag kunde inte tro mina ögon när jag såg vad som låg i asken. Två ringar.

- Vill du gifta dej med mej? Han log och kollade på mej.

- Jaaa, skrek jag nästan och slängde mej om halsen på honom. Eric skrattade och kysste mej. Han satte ringen på mitt finger och kysste mej igen.

NÄSTA DAG ALICE’S PERSPEKTIV:

Jag vaknade av att Theo grät och jag gick upp och tog upp honom ur hans säng, jag satte mej i min och Eric’s säng och ammade honom. Eric hade åkt till studion tidigt i morse. Theo somnade och jag la ner honom i våran säng och la mej bredvid, jag kollade på honom ett tag.

Jag och Eric hade inte hunnit prata om hur, var eller när vi skulle gifta oss men just nu spelade det inte sån stor roll för jag var så himla glad och lycklig. Jag älskade Eric och Theo och jag ska leva resten av mitt liv tillsammans med dom. Jag gav Theo en puss på kinden innan jag tog på mej kläder för dagen, det blev ett par nya svarta ”skinnbyxor” med en randig stickad tröja. Det var underbart att kunna ta på sej vad man ville, när jag var gravid kunde jag ju inte ha på mej mina vanliga kläder eftersom att dom vart försmå.

Jag gick ut i köket och slog på datorn och tog en macka. Jag kollade facebook och twitter och massa bloggar, jag fick ett meddelande på facebook och det var från Ebba.

*- Hej Alice, vad ska du göra idag?*

*- inte så mycket tror jag, du?*

*- jag har inget för mej, ska vi ta en fika?*

*- ja, men kanske inte än för Theo sover och jag ska städa undan lite :)*

*- nää, men du kan väl ringa när du är klar då :)*

*- japp*

Jag loggade ut och åt upp det sista av mackan innan jag började städa, varken jag eller Eric hade inte haft tid eller orkat städa nu när Theo var så liten, han sov ju nästan hela tiden, men eftersom han höll oss vakna på nätterna ibland så var vi så trötta på dagarna.

*

Jag ställde in dammsugaren i städskåpet och gick fram till Theo som låg i sin säng och tittade på gosedjuren han hade där, jag lyfte upp honom och pussade honom innan jag tog på honom kläder.

Jag hade honom på armen när jag tog upp telefonen och ringde till Ebba.

”- Hej, Alice” svarade hon.

”- hej, nu är vi klara” sa jag och log mot Theo.

”- brabra, Starbucks om femton?”

”- det bli bra, ses snart”

Eftersom det redan var september nu så fick Theo ta på sej en enkel overall över kläderna, jag tog på honom och la ner honom i vagnen och drog över en filt över honom.

TRE TIMMAR SENARE ALICE ÄR PÅVÄG TILL STUDION:

Eric ville att jag och Theo skulle komma till studion en stund och Ebba skulle träffa hennes mamma så vi gick skilda vägar, jag kom fram till studion och Eric kom och öppnade. Han gav mej en lång underbar kyss innan han böjde sej ner till Theo och kikade in i vagnen.

-          Tjenare, gubben, sa han och pussade honom på pannan.

Vi gick in och J-son och Jason Gill satt på varsin stol därinne. J-son reste sej snabbt och kom fram till oss, han hade inte sett Theo än. Jason var snabbt efter.

-          Gud, vad söt han är, sa J-son och gullade med Theo.

-          Ja, verkligen, sa Jason och gjorde likadant.

-          Det har han fått från Eric, sa jag och kollade på Eric.

-          Omöjligt, det är från dej, svarade han och kysste mej.

Jag tog upp Theo och vi gick in och satte oss i en soffa, han hade på sej en body med texten: ”I <3 dad” Eric log åt den och tog Theo i sin famn.

EN MÅNADER SENARE ERIC’S PERSPEKTIV:

Jag och Alice hade bestämt att vi skulle gifta oss om tre månader, vi hade döpt Theo också, för exakt en vecka sedan.

Alice hade kollat på nätet efter olika brudklänningar och hon var verkligen glad över det här, hon började redan planera hur det skulle se ut också vidare. Ebba skulle gifta sej om två veckor så hon och Alice satt ofta tillsammans och kollade på olika saker. Men Alice hade vart ganska trött det senaste, Theo vaknade varje natt och var hungrig, som tur var så var han tre och en halv månad och han hade börjat dricka lite vanlig välling men Alice ammade också.

Alice stog just i duschen och jag låg med Theo i soffan, han skrattade och lekte med en leksak, klockan var halv elva och jag började bli trött. Jag gick in med Theo i sovrummet och satte på honom en ren blöja och en pyjamas, jag tog honom på armen och gick ut i köket, jag stannade vid toa dörren och ropade in till Alice:

-          Jag gör välling till Theo nu.

-          Ja, gör det, jag kommer snart, svarade hon glatt.

Jag blandade vällingen och gick tillbaka in i sovrummet och la Theo på sängen medans jag tog av mej alla mina kläder utom kalsongerna och la mej under täcket med Theo vid mej. Jag matade honom med vällingen och efter en stund kom Alice. Hon tog på sej underkläder och lyfte Theo som hade somnat från vår säng till hans säng. Hon la sej bredvid mej och gäspade stort.

-          Fryser du? Jag kollade ner på henne och log.

-          Jaaa, svarade hon och darrade lite.

Jag höll ett fastare grepp om henne och värmde henne med mina armar, jag kysste henne länge innan hon sa:

-          Nu är det bättre.

Vi somnade båda två tätt intill varandra.

*

Jag vaknade av att Theo skrek och Alice stönade och vände sej om.

-          Jag tar han, sa jag när hon var påväg upp.

-          Tack, mumlade hon och somnade om.

-          Är du hungrig? Jag kollade på honom och tog upp honom.

Jag gick ut i köket och gjorde välling. Jag satte mej på en av stolarna och la Theo i min famn, jag matade honom med vällingen och han drack upp alltihop.

-          Du var hungrig ja, sa jag och skrattade till.

Theo gnydde lite och jag gick tillbaka in i sovrummet och la honom i hans säng.

Jag gick och la mej ner bredvid Alice, men Theo började skrika igen och jag gick fram till honom, jag gav honom nappen men han fortsatte. Jag vaggade honom men det hjälpte inte så jag tog upp honom och gick runt med honom i lägenheten.

 Det kändes som att jag hade gått flera mil, klockan var halv två och jag hade vart uppe i en timma nu. Han brukade inte vara såhär, han brukade somna direkt när man la ner honom. Jag satte mej ner i soffan men han började gråta efter fem minuter. Jag provade att ge honom lite mer välling men han ville inte ha.

*

Jag satt med Theo i soffan och nu var klockan halv 3, han grät och gnydde hela tiden och vägrade somna. Jag gick in i vårt sovrum och tog upp hans napp, han tog den och jag la mej ner i sängen med honom bredvid mej, han grät lite till och jag vaggade honom lite och strök han över huvudet, när klockan var tre somnade han och jag slöt mina ögon och somnade äntligen jag med.

NÄSTA MORGON ALICE’S PERSPEKTIV:

Eric hade gått upp inatt och gett Theo mat, tydligen hade han vart ganska ledsen inatt för jag hade hört honom gråta, men det var så skönt att inte behöva gå upp en natt.

Jag vände mej om och tog upp mobilen, klockan var halv elva och jag vaknade utvilad, Eric sov väldigt djupt för han reagerade inte ens när jag pussade honom. Theo hade vaknat, han hade gråtit, men nu låg han och tittade upp i taket och sög på nappen.

-          God morgon, älskling, sa jag och han kollade på mej.

-          Har du hållit pappa uppe hela natten, sa jag och lyfte upp honom.

Jag la honom på våran säng medans jag tog fram kläder, till mej fick det bli ett par svarta jeans och en marinblå magtröja med Storbritanniens flagga på, till Theo fick det bli en vit body med blåa elefanter och svarta mjukisbyxor till, jag tog med honom ut i köket och satte honom i stolen. Jag gjorde frukost till mej och Theo fick smaka av min smörgås, men han fick också välling.

*KNACK* KNACK*

Jag tog Theo på armen och gick för att öppna.

-          Hej, Tomas, sa jag när jag öppnat dörren.

-          Hej Alice, och hej Theo, sa han och tog Theo’s hand.

-          Kom in, sa jag och backade lite.

-          Är Eric hemma? Han tog av sej skorna.

-          Japp, han sover, sa jag och pekade in i sovrummet som var i dörren bredvid.

-          Nu? Tomas följde efter mej in i köket och satte sej på en stol.

-          Han har vart upp hela natten nästan, sa jag och satte Theo i Tomas knä.

-          Har du vart vaken hela natten? Han kollade på Theo som inte förstod någonting.

Tomas log och jag satte på kaffe till honom och ställde fram en kaka.

-          Har du börjar baka igen, sa Tomas och log.

-          Det finns inte så mycket att göra på dagarna haha, svarade jag och satte mej mittemot honom.

-          Varför är du här då? Sa jag och kollade på Tomas.

-          Eric skulle vart i studion för tre timmar sedan, sa Tomas och skrattade.

-          Ojj, ska jag väcka honom? Sa jag, jag hoppades på att han skulle säga nej.

-          Nej, han kan få vara ledig idag, svarade Tomas och jag skrek nästan av glädje, jag ville inget hellre en att få ha Eric hemma någon dag.

*

Tomas hade gått för ett tag sen och jag rullade in vagnen i köket, jag la ner Theo och rullade honom fram och tillbaka. Jag stannade honom efter en stund och han låg och lekte med sina nappar, jag tog fram grejer till lasagne som lunch. Eric sov fortfarande och nu var klockan tolv.

Jag började greja och emellanåt pratade jag lite med Theo. Plötsligt kände jag ett par armar runt mej och jag vände mej om, det var Eric och han gav mej en underbar och helt perfekt kyss.

-          God morgon, sa han och kysste mej igen.

-          God morgon, svarade jag och pussade honom på kinden innan jag vände mej om för att ställa in lasagnen i ugnen. Jag vände mej om och kollade på Eric som bara stog i kallsonger och pratade med Theo. Han kollade upp på mej och skrattade.

-          Vad är det med dej?

-          Va?....öhm jag bara… eller, sa jag sakta och stirrade på hans mage.

Han gick fram till mej och tog mitt ansikte mellan hans händer och kysste  mej.

Eric hade satt sej med Theo i sitt knä och jag pussade dom båda innan jag började duka fram.

-          Tomas var här förut, sa jag och satte ner tallrikarna.

-          Var han? Vad ville han då?

-          Han sa att du skulle vart i studion för tre timmar sen, men du fick vara ledig idag, sa jag och skrattade till.

-          Ojdå, svarade han och flinade.

Han satte Theo i sin stol och gick för att ta på sej, jag tog ut  lasagnen ur ugnen och ställde den på bordet.

*

Vi hade vart hemma hela dagen idag och nu var klockan fyra och jag skulle möta Ebba klockan halv fem och kolla på klänning. Eric ville följa med eftersom han var ledig och det hade jag inget emot, fast jag hade hellre vart hemma med Eric och Theo.

Eric tog med sej vagnen och blöjväskan och gick ner till bilen, jag kom med Theo i barnstolen lite efter. Jag satte i honom och Eric startade och åkte mot stan.

Vi mötte Ebba och Calle utanför H&M, jag gav dom en kram och Eric gjorde likadant. Vi gick in på H&M och började leta efter en klänning till mej, Eric sköt vagnen framför sej och gick och pratade med Calle.

Vi gick in och ut i flera affärer och Eric och Calle hade tagit med sej Theo för att titta på andra saker. Jag och Ebba hade stannat och jag gav Theo välling innan vi gick för att leta efter kläder till Eric. Mamma och pappa skulle passa Theo, eftersom att bröllopet var i Göteborg så skulle vi sova hos dom.

Vi hittade kläder till Eric och en timmas fikande åkte vi hem, klockan var halv åtta när vi kom hem och jag och Eric hade köpt godis och vi skulle se på film.

*

TVÅ VECKOR SENARE, ALICE PERSPEKTIV I GÖTEBORG:

Jag vaknade av att mamma ropade mitt namn nerifrån och jag reste mej och öppnade dörren.

-          JAAAAAAA?

-          Ebba är i telefonen, sa hon och mötte mej i trappan.

Jag tog telefonen och gick tillbaka in och la med bredvid Eric som hade vaknat.

”- Aliiiice” svarade jag.

”- god morgon” sa Ebba glatt.

”- god morgon” sa jag tillbaka.

”- du glömmer väl inte att jag ska gifta mej idag?”

”- nä, hur skulle jag kunna glömma det, så ofta som du ringer, haha”

”- aa…, men vi ska mötas i kyrkan klockan tolv, det börjar klockan ett, men vi ska ju ta på oss och allt sånt”

”- aaa, men vad är klockan?”

”- halv tio” sa hon och skrattade försiktigt.

”- ojdå, men när skulle vi till frisören då?”

”- om en timma, så ska jag komma och hämta dej om en timma eller möts vi där?”

Jag funderade lite på annat och kom på mej själv när Ebba ropade mitt namn.

”- HALLÅÅÅÅÅÅÅÅ, Sover du eller?”

”- ojj förlåt, nä du kan hämta mej” svarade jag sakta.

”- vad är det med dej Alice?” hon skrattade och sen la vi på.

-          Åhh, sa jag och vände mej mot Eric.

-          Vad? Sa Eric och log och kysste mej.

-          Jag måste ju gå upp, svarade jag och besvarade kyssen.

-          Ja, tyvärr, sa han och log stort.

Jag gick upp och fram till sängen Theo sov i, han låg fortfarande och sov, han var ganska röd om kinderna och Eric kom upp bakom mej.

-          Kolla vad röd han är, sa jag och kollade på Eric.

-          Oj, sa Eric och kollade på honom.

Jag kände på hans panna som inte var speciellt varm.

-          Han har nog inte feber i alla fall, men det är konstigt att han fortfarande sover, sa jag.

-          Ja, han åt inget inatt heller, sa Eric och tog på sej jeans och ett linne.

Jag tog på mej en stickad vit tröja som var längre därbak och ljusa jeans.

EN DAG SENARE ERIC’S PERSPEKTIV:

Ebba och Calle’s bröllop hade vart väldigt fint och dom verkade vara så lyckliga tillsammans. Tänk att jag och Alice snart också skulle gifta oss, det var ganska svårt att tro. Theo hade fått feber i morse och Alice’s mamma hade vart och köpt saft och sånt till honom, han sov nästan hela tiden och när han var vaken orkade han inte göra någonting, stackarn. Just nu stog Alice i duschen och Theo sov, jag packade ner våra saker eftersom att vi skulle åka hemåt idag. Ebba och Calle hade åkt på Bröllopsresa redan i morse till Spanien.

*

Vi satt i bilen påväg hem, vi hade fått stanna flera gånger för att Theo skulle få vila lite och äta. Det skulle bli skönt att få komma hem, imorgon var jag ledig och i övermorgon skulle jag till Frankrike igen, jag skulle vara borta i en vecka och när jag kom hem skulle jag och Alice titta på bröllopsklänning. Jag längtade så mycket efter att få gifta mej med Alice…

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 36, ganska långt... nu är det bara fyra delar kvar av novellen!

KOMMENTERA <3

TACK, för att ni läser min blogg, utan er skulle den inte finnas <3

//Rebecca

- Hej, sa jag och log.

- Hejdu, svarade hon och log tillbaka.

Vi satt och kollade på tv en stund.

- Jag ska gå och ta en macka, vill du ha? Hon kollade på mej och reste sej upp.

- Nää, svarade jag och bytte kanal.

Hon gick ut i köket och jag hörde hur hon grejade där inne, plötsligt blev det tyst och hon ropade:

- ERIIIIIIIIIIIC, ERIC!!! Jag sprang in i köket och kollade på henne.

TVÅ DAGAR SENARE ALICE’S PERSPEKTIV:

Idag skulle vi få åka hem från sjukhuset, jag och Eric hade blivit föräldrar till en lite pojke, vi hade gjort massa kontroller och tagit vaccin och allt sånt, Eric hade vart här varje dag och varje natt och idag fick vi åka hem alla tre. Eric hade plockat ner alla våra saker och vi var påväg ut.

-          Vi kom två, och åker hem som tre, sa Eric och tog min hand och barnstolen i den andra.

-          Ja, det är helt sjuk, svarade jag och log stort.

Eric hade fått ringa min familj och sin egen och alla hade blivit väldigt glada över det.

*

- Eric?

- ja? Han log mot mej och jag knäppte upp bebisen och tog upp honom ur stolen.

- kan du ta honom om jag går och duschar? Eric log stort och tog emot hans son.

Jag gick in och duschade länge, jag hade inte duschat på ett tag så det var skönt. Vi hade inte bestämt namn till bebisen än så just nu kallade vi honom bebisen.

Jag klev ur efter en lång dusch och gick direkt in i sovrummet för att ta på mej gråa mjukisbyxor och Eric’s lila AH linne. Jag satte upp håret i en tofs och gick ut till vardagsrummet och satte mej bredvid Eric och bebisen.

-          Skönt? Eric kollade på mej och log stort.

-          Du anar inte hur skönt det var, sa jag och skrattade till.

Jag böjde mej ner för att pussa bebisen och Eric.

-          Vad ska du heta då? Eric pussade också bebisen och kollade på mej.

-          Jag vet inte, vad är fint? Jag tog Eric’s hand.

-          Zlatan kan han heta, sa Eric och log stort.

-          Nej, Eric han ska inte heta Zlatan, sa jag och kysste honom.

-          Nähä, vad tycker du då? Eric låtsades låta sur men han började snart skratta.

-          Jag vet inte…. Jonatan eller Marcus eller….Theo, sa jag och kollade på Eric.

-          Theo….. det var ju fint , sa Eric och log.

-          Då får du heta Theo då, sa jag och kollade på Theo.

Eric skrattade och jag lutade mej mot hans axel.

EN VECKA SENARE ERIC’S PERSPEKTIV:

Jag vaknade av ett bebisskrik och kom snabbt på vems det var, jag skakade Alice lite lätt som gick upp och matade Theo, hon tog honom till våran säng och la honom emellan oss.

Jag kysste henne och hon frågade:

-          Vad händer idag?

-          Jag vet inte…. Alex kanske vill komma, sa jag och kollade på henne.

-          Aaa, eller så kan vi gå till dansstudion och hitta på något, svarade hon och log stort.

-          Kan vi det då? Jag pekade på Theo som sov.

-          Jaa, vi har inte vart ute på en vecka nästan, svarade hon och pussade mej.

-          Okej då, jag ringer till Tomas då.

Tomas hade ringt till dom andra och vi skulle mötas i dansstudion om två timmar, klockan var halv elva och Alice stog i duschen, jag låg kvar med Theo i sängen, han var verkligen sjukt söt.

Han var bara en vecka gammal.

EN TIMMA SENARE ALICE’S PERSPTKIV:

Vi skulle förbi Ica först och köpa någon fika innan vi skulle till dansstudion, jag gick in i sovrummet och öppnade garderoben, jag drog fram ett par jeans shorts och ett vitt spetslinne till. Eric kom in med Theo på armen och kysste mej.

-          Du är så söt, sa jag och pussade Theo på pannan.

-          Meeh, sa Eric och kollade på mej.

-          Haha, du med älskling, sa jag till Eric och kysste honom.

Eric la ner Theo på sängen och gick och tog på sej själv, jag tog på mej mina kläder innan jag kollade i Theos del av garderoben. Jag hittade en body och jeans till honom som jag tog på honom.

Jag gick ut i hallen och la ner Theo i vagnen och Eric kom ut med blöjväskan och vi tog på oss skorna och började gå mot Ica.

*

Eric sköt vagnen framför sej och jag gick bredvid och höll honom i handen. Vi hade köpt fika och nya nappar till Theo och nu var vi på väg till dansstudion.

Eric ringde till Tomas som öppnade dörren och vi hälsade på alla dansare och vi fikade och hade det roligt.

-          När ska han döpas då? Rim höll i Theo och kollade på oss.

-          Jag vet inte riktigt, han är ju inte så stor än, sa jag och lutade mej mot Eric.

-          Nää det klart, men vad ska han heta då? Frågade Tomas och kollade på oss igen.

jag och Eric hade bestämt vad han skulle heta, hela namnet nästan, utom efternamnet.

-          Han ska heta, Theo Alexis Eric…. Och så ett efternamn, sa Eric stolt och kysste mej.

-          Det var ju fint, sa Rim och log.

-          Ja, det var det, sa Edin och log mot oss.

*

TVÅ MÅNADER SENARE ERIC’S PERSPEKTIV:

Det kändes som att vi aldrig hade vart hemma nästa sen Theo föddes, vi hade vart i Helsingborg och hälsat på min familj, vi hade vart i Göteborg och hälsat på Alice’s familj och vi hade vart och fikat med hela Stockholm kändes det som.

Att bli pappa var kul, men jag var ju inte van men ett litet barn, vi hade bestämt att vi skulle ha dop när Theo hade blivit lite större och än var han bara två månader.

Alice och Ebba skulle ut på stan och kolla efter lite mer bebiskläder till Theo eftersom att han växer så fort nu. Hon ville ta med sej Theo egentligen men jag hade sagt att jag kunde ta honom och så blev det. Vi hade gått hem till Alex som också var ensam med hans dotter som hette Isabella, vi satt i soffan och spelade FIFA medans barnen sov. Matchen var slut och Alex sa:

-          Fan vad wierd egentligen.

-          Vaddå? Jag kollade på honom.

-          Att vi båda har blivit farsor helt plötsligt, sa Alex och skrattade till.

-          Ja det är ganska konstigt.

-          Har ni bestämt vems efternamn han ska ha då? Alex kollade på mej och jag svarade.

-          Nej, vi vet inte, vi kan inte komma överens eller bestämma oss, sa jag och kollade ner.

-          Men….. då får du väl fixa så att ni inte behöver bestämma då, sa Alex och kollade på mej finurligt.

-          Vad menar du?

-          Gift er, sa han och skrattade.

Jag tänkte lite på det, kanske var det inte en sån dum ide, jag älskade Alice och Theo av hela mitt hjärta så varför inte? Tanken hade slagit mej flera gånger men jag hade liksom inte haft tid.

-          Ja, ja det ska jag göra, sa jag och kollade upp på Alex.

Jag reste mej upp och gick ut i hallen.

-          Men hallå? Vart ska du? Alex följde efter mej ut i hallen.

-          Jag ska ju fria, sa jag och log stort.

-          Nu? Alex kollade på mej.

-          Nej, eller jag vet inte, ikväll då? Jag stannade upp lite och Alex började skratta.

-          Vad är det? Jag slog till honom löst.

-          Jadu, fria ikväll, men du har inga ringar, sa han och skrattade igen.

-          Jag får väl köpa det då, sa jag och skrattade.

-          Ska jag följa med? Han kollade på mej och log stort.

-          För du vet allt om detta, sa jag och drog på mej skorna.

-          ALLT, jag lovar, sa han och drog på sej sina skor också.

Vi tog ner barnvagnarna och gick in mot stan, jag hade ringt Alice och kollat om hon och Ebba var kvar i stan men dom hade gått hem till Ebba för att äta innan dom skulle tillbaka till stan igen. Det var skönt att hon inte var där så att hon såg någonting.

Vi gick in på en smyckes affär och killen i kassan hjälpte mej att välja två underbart fina ringar, han la dom i en svart ask och jag betalade och gick ut, Alex ville att vi skulle gå och äta och vi gick mot subway för att köpa något.

*

Vi hade ätit klart och var på väg för att kolla i lite affärer.

-          Vill du värkligen gifta dej då? Alex sköt vagnen framför sej.

-          Självklart, jag vill leva resten av mitt liv med Alice, svarade jag och log.

Jag hade fått ta på mej keps och solglasögon, än så länge hade bara killen i kassan där jag köpte ringarna känt igen mej.

-          När ska du fria då? Alex kollade nyfiket på mej medans vi gick.

-          Jag vet inte, ikväll helst, men jag har ju Theo och så, sa jag lite osäkert.

-          Men vi kan passa honom, sa Alex och log.

-          Är du säker? Jag kollade på honom.

-          Nää, jag ska bara ringa Carolina först, han drog upp telefonen och ringde.

-          Japp, klart vi kan, sa han när han hade lagt på.

-          Tack, verkligen Alex du är en underbar vän, sa jag och log stort mot honom.

-          Jaja, men du killen i kassan va lite gay eller? Han skrattade.

-          Haha, jag vet inte du, svarade jag och skrattade.

Vi gick till Ica för att handla grejer till middag, Alex hjälpte mej och jag visste att det skulle bli en bra kväll, jag betalade maten och packade ner sakerna.

Vi gick ut genom dörren och började gå hemåt nät vi såg Alice och Ebba och gick mot dom istället.

-          Du har gömt ringarna va? Alex viskade till mej medans vi gick mot dom.

-          Ja, bara hon inte börjar rota i blöjväskan, viskade jag tillbaka.

-          Heeej, Alice, sa jag och kysste henne.

*

Jag och Alex hade gått hem och Alex hade tagit Theo hem till sej och Alice skulle komma hem klockan 6, alltså om en timme. Jag stog och gjorde maten och förberedde allt. Tiden gick väldigt fort för plötsligt öppnade hon dörren.

-          Jag är hemmaaaaa, sa hon glatt.

-          Hej älskling, sa jag och gick ut i hallen och kysste henne.

Hon gick in i köket och stirrade på bordet innan hon log stort.

-          Eric….. det är underbart.

Jag kysste henne passionerat  och drog ut en stol till henne.

-          Vart är Theo då? Hon kollade på mej.

-          Alex är barnvakt, sa jag och log.

Hon log stort som svar och satte sej ner.

ALICE’S PERSPEKTIV:

Det var så fint. På bordet stog det en vas med röda rosor i och två tallrikar med mat och två glas med rött vin.

Eric kysste mej och jag besvarade kyssen snabbt, han drog ut en stol till mej som jag satte mej på, han gick och satte sej mittemot mej.

-          Varsågod, sa han och log gulligt.

-          Tack, sa jag och log tillbaka.

Jag smakade på maten och det var fantastiskt gott.

-          Vad är det? Eric kollade på mej och log.

-          Vad? Jag log tillbaka.

-          Det är något… han tog min hand.

-          Okej, jag vill inte förstöra stämningen….. började jag.

-          Men?

-          Jag kan inte dricka vin när jag ammar, sa jag och Eric såg lättad ut

Vi åt upp och Eric bytte vinet mot vatten, kanske inte lika romantiskt men det var så underbart ändå. Han tog bort tallrikarna och hämtade något ute i hallen, han kom tillbaka och ställde sej framför mej som satt på stolen.

-          Alice…. Jag skulle vilja säga en sak… började han och kollade på mej.

-          Aa? Jag kollade på honom.

-          Jo Alice, jag älskar dej… av hela mitt hjärta…. Och jag vill leva resten av mitt liv med dej och Theo… så Alice…

Han gick ner på knä och öppnade en svart liten ask som han hade hämtat. Jag kunde inte tro mina ögon när jag såg vad som låg i asken. Två ringar.

-          Vill du gifta dej med mej? Han log och kollade på mej.

-          Jaaa, skrek jag nästan och slängde mej om halsen på honom. Eric skrattade och kysste mej. Han satte ringen på mitt finger och kysste mej igen.

-          Jag älskar dej Alice, sa han och kysste mej en gång till.

---------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 35, kanske börjar bli tråkigt? eller vad tycker ni?

KOMMENTERA <3

TACK, för att ni läser min blogg <3

//Rebecca

-          Vad är det Alice? Eric kollade på mej igen och dom vi satt med reste sej och gick.

-          Hon som står där…. Sa jag och nickade med huvudet mot henne.

-          Aaa?

-          Det är…. Det är Anton’s biologiska mamma, sa jag försiktigt och en tår rann ner för min kind.

-          Va? Eric tog min hand och pussade den.

-          Jag har bara sett henne en gång, och jag fick själv reda på det för några år sedan bara, sa jag och kramade Eric’s hand.

-          Vet Anton? Sa Eric försiktigt.

-          Nej, men något säger mej att han får reda på det idag, sa jag och kollade på Eric.

*

Vi hade dansat lite och pratat med allt och alla och mamma och pappa hade vart på ganska dåligt humör, vi satt vid bordet när jag såg att Anton inte satt där han skulle sitta längre.

-          Mamma? Vart är Anton? Jag kollade på mamma som satt mittemot mej.

-          Jag vet inte du, han kanske bara har gått någonstans, svarade hon.

-          Jag ska bara kolla vart Anton är, viskade jag till Eric och reste mej upp.

Jag gick ner till vattnet men där var han inte så jag gick upp mot huset där jag hörde röster.

Jag följde rösterna och hamnade bakom huset där jag hittade Anton... och hans mamma.

-          Alice, det var länge sedan, sa Anton’s mamma som heter Linda.

-          Känner ni varandra Alice? Anton kollade på mej.

-          Nej, det gör vi inte, gör du? Jag kollade tillbaka på Anton.

-          Anton, jag ska berätta en sak för dej, sa Linda och kollade på Anton som såg helt förvirrad ut.

Anton stirrade på mej och på Linda och fattade ingenting.

-          Snälla, Linda, sa jag och kollade på henne men hon brydde sej inte.

-          Anton, jag är…. Din mamma, sa hon och tog Anton’s hand.

Anton fortsatte stirra på mej och Linda.

-          Vafan säger du? Skrek Anton och pappa dök upp bakom mej.

-          Linda lägg ner, sa pappa och ställde sej bredvid Anton.

-          Hör du vad hon säger pappa?

-          Ja, jag hörde, sa pappa argt och Linda sa ingenting.

-          Är det sant då? Anton kollade på pappa med tårar i ögonen.

-          Anton… kom vi går en sväng, sa pappa och drog med sej honom.

-          Om det händer något med Anton så dödar jag dej, fattar du det, jag nästan skrek det till Linda och sen gick jag surt därifrån.

Eric och mamma satt inte kvar vid bordet så jag gick in till köket där pappa ,mamma, Eric och Tomas stod med Linda. Linda grät och sa att hon inte hade gjort något och när jag kom in stod alla och tittade på mej.

-          Vart är Anton? Mamma gick fram till mej och Eric kom efter.

-          Jag vet inte, sa jag och kollade på pappa.

-          Vet han? Mamma kollade på pappa och Linda.

Eric tog min hand och vi gick närmre dom.

Pappa svarade inte han bara kollade på mej.

-          Har du berättat? Sa jag argt.

-          Jag….

-          Du har det! Fyfan för dej, sa jag och gick ut.

Eric gick efter och vi satte oss vid vattnet och jag tog Eric’s hand och lutade mej mot hans axel.

-          Din pappa kanske tyckte det var dags, jag menar han är 17 år Anton, sa Eric och kollade ner på mej.

-          Jag vet inte…. Sa jag tyst och släppte några tårar ner för min kind.

-          Undra vart han är, fortsatte jag.

-          Han kommer, han behöver nog bara tänka lite, sa Eric.

*

Mamma kom ner till oss vid bryggan och satte sej.

-          Alice, vi ska sova kvar här inatt, men Tomas undrar om ni åker hem eller stannar, hon kollade på mej och Eric.

-          Du bestämmer, sa Eric när jag kollade upp på honom.

-          Okej, vi stannar, sa jag och reste mej upp.

-          Okej, mamma gav mej en kram innan hon gick upp till huset.

*

Jag och Eric hade fått ett eget rum och Eric hade somnat för länge sen, tänk om Anton gör något dumt, jag vet inte hur det känns för honom men det måste vara hemskt, Linda hade åkt hem och jag kände hur jag stängde mina våta ögon och somnade.

NÄSTA MORGON ALICE’S PERSPEKTIV:

Jag satt och åt frukost och Eric stog i duschen, mamma och pappa var ute med bilen och kollade efter Anton, Tomas hade stannat kvar här ifall han skulle komma. Jag åt upp det sista och eftersom  jag och Eric inte visste att vi skulle sova här så hade vi inte kläder med oss, så vi gick i gårdagens.

-          Ska vi åka hem? Eric satte sej bredvid mej och kysste mej länge.

-          Aaa, svarade jag och kysste honom.

-          Eric, du ska väll till studion sen, sa Tomas och satte sej mittemot.

-          Ja, jag ska bara släppa av Alice, sa han och gav mej en kyss till.

Jag försökte dra på mej skorna och det gick precis med Eric’s hjälp. Jag kände mej trött och hade väldigt ont i ryggen, jag gick ut och nerför trappan efter Eric och Tomas när jag kände hur det högg till i ryggen.

-          AAAAJ, skrek jag och Eric vände sej snabbt om.

-          Vad hände gumman, Eric var framme hon mej.

-          Det bara högg till i ryggen, sa jag och Eric hjälpte mej nerför trappan.

Han lyfte upp mej och bar mej hela vägen till bilen där han satte mej i framsätet.

Vi åkte hem och jag hade inte lika ont i ryggen längre, Eric frågade om jag ville ha hjälp upp men jag sa nej och han åkte vidare.

Jag gick uppför trapporna och in genom dörren. Jag bytte om till ett par mammajeans och ett linne. Plötsligt kom jag på vart Anton kunde vara, jag drog på mej skorna så snabbt jag kunde och sprang nerför trapporna samtidigt som jag tog upp telefonen och ringde Eric.

”- hej älskling” sa Eric.

”- hej, du jag ska bara ut en sväng och jag vet inte när jag kommer, bara så du vet att jag är ute” sa jag andfått.

”- okej, har det hänt något?”

”- nej, ska bara träffa en kompis” ljög jag och sa hejdå och la på.

Jag orkade inte springa så jag gick, så fort jag kunde, jag visste nästan vart han var, han skulle nog sitta vid vattnet där vi brukade sitta jag och han när vi var här i stan. Jag skyndade mej och han satt där när jag kom fram, han reste sej och jag gick fram mot honom.

-          Anton…. Började jag och han hoppade till.

-          Vad gör du här? Sa han lite argt, men han vände sej om och kollade på mej.

-          Vi letar efter dej, vart har du varit? Jag kollade på honom och tog ett steg närmare.

Han svarade inte utan bara vände sej om och kollade ut över vattnet. Jag ställde mej bredvid honom och kollade på honom.

-          Kommer du ihåg när vi var här, när vi var små? Sa han och fortsatte kolla ut över vattnet.

-          Ja, vi brukade fiska där, svarade jag och pekade mot en brygga en bit bort.

-          Som en familj, sa han och en tår rann ner för hans kind.

-          Vi är en familj, sa jag och tog han över armen.

-          Ni, är en familj, jag är någon annan, sa han och kollade på mej.

-          Nej Anton vi är en familj, allihop, sa jag och mina tårar rann dom med.

-          Varför sa dom inget? Jag fattar ingenting, jag kan inte tänka klart, sa han.

-          Jag vet inte Anton……

-          Men…. Visste du? Han kollade på mej.

Jag svarade inte utan bara kollade på honom, han satte sej på en bänk en bit bort från vattnet och jag satte mej vid honom.

-          Ska du svara? Han kollade på mej igen.

-          Ehm…. Vad ska jag säga…jag…. Började jag men tvekade.

-          Du visste! Sa han och reste sej.

-          Anton, du, snälla….. jag reste mej men han puttade ner mej på bänken igen och jag skrek till lite och Anton stack.

*

Jag öppnade dörren till våran lägenhet, det var upplåst alltså var Eric hemma.

Jag drog av mej skorna och gick in i vardagsrummet. Först efter några sekunder såg jag vem som satt i soffan, det var Anton, jag kollade på honom och Eric kollade på mej. Anton reste sej och gick fram och kramade mej. Jag kramade hårt tillbaka och Anton grät och jag grät och Eric reste sej och gick in och duschade.

- Förlåt Alice, sa han tyst.

*

NÄSTA DAG ERIC’S PERSPEKTIV:

Anton hade åkt hem till Göteborg igår och Alice hade vart ledsen att hon inte kunde hjälpa honom. Egentligen skulle jag inte jobba nu när jag skulle bli pappa om några dagar men vi skulle ut med en ny singel så vi var tvungna att jobba klart med den. Jag öppnade dörren till studion och klev in.

-          Tjaaaaaaa, du är i tid, sa J-son och flinade.

-          Visst, sa jag och himlade med ögonen.

-          Hur mår Alice då? Fortsatte han och jag svarade:

-          Bra, tror jag.

*

Jag öppnade dörren till lägenheten och klev in, jag gick in i vardagsrummet och Alice satt och kollade på tv, jag satte mej bredvid henne och kysste henne länge.

-          Hej, sa jag och log.

-          Hejdu, svarade hon och log tillbaka.

Vi satt och kollade på tv en stund.

-          Jag ska gå och ta en macka, vill du ha? Hon kollade på mej och reste sej upp.

-          Nää, svarade jag och bytte kanal.

Hon gick ut i köket och jag hörde hur hon grejade där inne, plötsligt blev det tyst och hon ropade:

-          ERIIIIIIIIIIIC, ERIC!!! Jag sprang in i köket och kollade på henne.

-        Den  kommer nuuuuuuuu, sa Alice och höll sej för magen.

-------------------------------------------------------------

Kapitel 34, KOMMENTERA <3 och jag hoppas ni gillar det :)

TACK, för att ni läser min blogg <3

//Rebecca <3

EN MÅNAD SENARE ALICE’S PERSPEKTIV:

*RING*

”Alice”

”- hej, Alice det är mamma”

”- jo jag hör det haha”

”- vad gör du?”

”- jag vilar och väntar på Eric”

”- jasså, vart är han då?”

”- handlar”

”- vad gör ni då?” fortsatte jag.

”- ingenting, pappa jobbar och Anton sitter med datorn.”

”- haha som vanligt då” svarade jag och log.

”- haha aa, men vi ses väl på kalaset imorgon?”

”- så länge jag inte föder barn så”

Hon skrattade och vi sa hejdå och jag la mej ner i sängen igen.

Det var midsommarafton imorgon, ett år sedan jag träffade Eric, och om två veckor är det ett år sedan vi blev ihop. Tomas skulle ha kalas som vanligt och jag och Eric skulle dit.

-          Jag är hemmaaaa, Eric tittade in i sovrummet.

Han gick in och satte sej på sängkanten och gav mej en underbar kyss.

-          Hur mår mina älsklingar? Han smekte magen och jag la min hand över hans.

-          Vi mår bra, sa jag och log.

-          Vad lagar mästerkocken för mat idag då? Fortsatte jag.

-          Han lagar pizza, haha, han gav mej en kyss och hjälpte mej upp ur sängen.

*

NÄSTA DAG ERIC’S PERSPEKTIV:

Alice hade gått ut med Ebba för att hitta något att ha på sej ikväll och jag hade duschat och sovit nästa bara. Jag var ganska stressad och ville att Alice skull komma så vi kunde göra oss klara.

*RING*

”MEN JAA”

”- hej på dej med du” det var Alex som ringde, han skulle också till Tomas ikväll.

”- ah, förlåt asså jag är så jäkla stressad” sa jag.

”- varför?”

”- vi ska åka snart och Alice svarar inte på mobilen”

”- det börjar om fem timmar” sa Alex lugnt.

”- ja men tänk om det har hänt något? Hon svarar ju inte” sa jag lite oroligt.

”- nej vi mötte henne nyss och hennes batteri hade dött, det är därför jag ringer”

”- jaha, okejdå sa hon nått mer?”

”- nej, men hon borde vara hemma snart för det var en jävla kö så bussen kunde inte köra, vi kom också hem nyss”

”- ja, okej tack för att du ringde”

Jag la på och precis då öppnades dörren.

-          Här står du i handduk, sa Alice glatt.

-          Ja, hehe.

Hon satte sej ner på pallen och drog av sej skorna, hon sträckte fram mobilen.

-          Skulle du kunna sätta den på laddning, jag ska duscha, sa hon och log.

-          Självklart, behöver du hjälp? Hon skakade på huvudet.

*

Alice hade köpt en underbart fin klänning som passade henne prefekt nu.

Den var rosa med ett rosa sammetsband över magen.

Jag hade tagit på mej en marinblå skjorta och svarta jeans.

ALICE’S PERSPEKTIV:

Jag sminkade mej och lockade håret.
jag tittade mej i spegeln, det blev faktiskt väldigt fint.

Jag gick ut från toan och möttes av Eric, jag kunde inte göra mer än att stirra på honom, han var så underbart vackert sjukt snygg och söt. Han stirrade på mej med och han kollade på mej från topp till tå.

-          Du är så underbart vacker, sa han och kysste mej länge.

-          Detsamma, svarade jag och han kysste mej på pannan.

TVÅ TIMMAR SENARE ALICE’S PERSTEKTIV:

Eric parkerade bilen en bit bort eftersom att det var ganska mycket folk där, jag hade tagit på mej mina svarta jeffrey campbell  skor med nitar och jag hoppades att jag skulle kunna gå i dom. Jag och Eric klev ur och tog varandras händer och gick mot huset.

-          Alice, Eric, välkomna, sa Tomas och gav oss varsin kram

-          Tack, sa jag och log stort.

Vi gick och hälsade på många andra men min familj hade inte kommit än, vi gick vidare men jag blev trött och vi satte oss ner på en bänk vid borden.

*

Jag och Eric hade suttit här i tio minuter och vi satt och pratade med Alex och Carolina när jag såg mammas och pappas bil komma och parkera.

-          Där kommer dom Eric, sa jag och pekade mot bilen.

-          Vi ska gå nu, men vi ses senare, sa Eric och reste sej upp.

Han sträckte fram sin hand och hjälpte mej upp innan han la armen runt min midja och vi gick bort för att möta min familj.

-          Aliiiceee, Anton kramade mej länge innan han släppte mej och hälsade på Eric.

-          Vad stor du har blivit, sa mamma och det rann en tår nerför hennes kind.

Jag kramade mamma och pappa innan dom gick för att hälsa på andra och vi gick till några som Eric kände och satte oss vid dom. Anton gick bort till Alex och plötsligt såg jag ett ansikte jag kände igen, jag fick ingen bra känsla av personen och jag märkte hur hon stirrade på mej men jag brydde mej inte utan tog Eric’s hand och tänkte på annat.

*

Tjejen hade tittat på mej och jag hade svårt att koncentrera mej på annat, hon hade pratat med mamma och pappa och dom verkade inte så glada över att hon var här.

Vi hade ätit och pratat och haft väldigt roligt. Som förra året satt jag och Eric kvar när dom flesta dansade och Eric kysste mej och sa:

-          Kommer du ihåg när vi satt här förra året? Han log och kysste mej igen.

-          Hur skulle jag kunna glömma? Sa jag och kysste honom länge.

Jag såg tjejen i bakrunden och släppte Eric’s läppar.

-          Vad är det? Han kollade åt det hållet jag nu stirrade åt.

-          Alice? Fortsatte han.

-          Ja… öhm…

Jag tittade noga på henne igen, jag hade inte sett henne på flera år, inte sen den dagen för kanske 10 år sedan när hon knackade på hemma hos oss men pappa fick henne att gå. Jag visste vem det var nu. Det var Anton’s biologiska mamma.

-----------------------------------------------------------

Kapitel 33 nu, förlåt för att det dröjde, men skolan har ju börjat nu och så.

tycker att det blev lite tråkigt men det får väl gå.

KOMMENTERA <3

Tack, för att ni läser min blogg, tack <3

//Rebecca <3

Dom hade dansat sista dansen och Alex och Edin slängde sej på golvet och Eric skrattade åt dom, jag reste mej upp och vi alla satt tillslut på golvet.

- Hänt något nytt? Edin satte sej upp och kollade runt.

- Nää, inget här, sa Rim.

Jag tittade på Alex och sen på Eric som log och sa:

-          Jag med.

Tomas som hade kommit stirrade på Eric och dansarna log.

-          Grattis, sa Rim och gav mej en kram.

-          Tack, sa jag och gav Eric en kyss.

-          Ojj då, grattis Eric, sa Tomas och skrattade.

-          Grattis Alex, sa jag och kollade på honom.

-          Haha, detsamma, sa han och Eric sa också grattis.

-          När kommer dom då? Rim kollade på mej och Eric och sen på Alex.

-          Om 3 månader, sa Alex och kollade på oss.

-          Eran då? Han pekade på oss och Eric svarade innan jag hann.

-          Om nio månader, sa han stolt.

-          Åtta och en halv, sa jag och gav Eric en kyss.

SJU MÅNADER SENARE ERIC’S PERSPEKTIV:

Barnet skulle komma om en och en halv månad och jag skulle jobba tills denna månaden var slut och sen få vara ledig med Alice, vi hade inte tagit  reda på om det var en pojke eller flicka och det ville vi inte veta heller.

Vi satt i bilen påväg till från Göteborg efter att ha hälsat på Alice’s familj och vänner där, Calle skulle komma imorgon och va med Alice innan barnet kom.

Alice sov och jag satte på musiken och fortsatte tillbaka till Stockholm.

*

Jag bar in Alice som fortfarande sov och la henne i sängen, jag drog av henne byxorna och tröjan fick hon sova i. jag struntade i att ta in väskorna eftersom att jag var så trött och gick och la mej istället.

*RING*

”- Eric” sa jag trött.

”- Hej gubben, sover du?”

Det var mamma som ringde, hon ringde nästan varje dag sen vi var i Helsingborg och berättade för henne. Vi hade stannat där i en hel vecka och hon var så glad över att få bli farmor.

”- ja, vi kom hem rätt sent igår” sa jag tyst för att Alice inte skulle vakna, men det var tydligen försent.

”- oj, jag förstår, men du ringer om det är något va?”

”- ja, jag lovar haha”

”- bra, puss”’

”- hejdå, puss”’

Jag la på och Alice tittade på mej.

-          Vänsterprasslar du? Haha.

-          Neeeeej, det var mamma, haha, svarade jag och pussade henne på pannan.

-          Okej då, men vad är klockan?

-          Halv 11, sa jag och la mej ner igen.

-          Och när skulle vi va hos Alex?

-          Om en timma, svarade jag och blundade.

-          EN TIMMA?

-          Ja? Sa jag och kollade på henne.

-          Vad är det? Fortsatte jag oroligt.

-          Jag hinner inte det ju, hon reste sej upp ur sängen.

Jag skrattade och hon stack ut på toan.

ALICE’S PERSPEKTIV:

Jag sminkade mej och flätade håret och la det år sidan.

Jag gick tillbaka till sovrummet och öppnade garderoben. Vi hade flyttat lite av Eric’s kläder så att mina skulle få plats eftersom vi hade valt att bo hemma hos honom för han hade det större.

-          Vad ska jag ha på mej?

Jag tittade på Eric som hade somnat, jag suckade och satte mej på sängkanten.

Jag kysste honom och log åt honom.

Jag tog upp telefonen och tog ett kort på honom.

-          Du tar väl inte kort? Sa han och jag la snabbt ner mobilen innan han öppnade ögonen.

-          Självklart inte, sa jag och log så stort jag kunde.

-          Haha, vad du är söt, sa han och kysste mej.

-          Men vad ska jag ha på mej? Jag gick tillbaka till garderoben.

Han gick upp och kramade mej bakifrån och kysste mej i nacken.

-          Ta vad som helst, sa han och log.

-          Men det är ju inget som passar nästan, sa jag och drog fram en stickad tröja.

Jag hittade tillslut ett par Mammajeans och ett vitt linne.

Jag tog på mej och gick ut i köket och satte mej i Eric’s knä.

-          Sedär du hittade ju något, han skrattade och pekade på mina kläder.

-          Mmm, jag himlade mej ögonen och Eric smekte min mage.

-          Vill du ha? Han sträckte fram sin macka och jag tog den.

-          Ni äter ju oss ur huset, sa Eric till min mage och jag skrattade.

-          Vi är ju två, svarade jag och han pussade min mage.

Det var så underbart alltihop, inget jobbigt att behöva tänka på just nu.

-          Ska vi gå till Alex nu eller? Jag tittade på honom.

-          Ja, det gör vi. Jag reste mej och Eric ställde sitt glas på diskbänken.

-          Orkar du gå då? Han drog på sej sina skor.

-          Ja, dom bor ju inte så långt bort, sa jag och försökte sträcka mej efter mina skor men magen var i vägen och Eric tog dom.

Han satte sej på golvet framför pallen jag satt på och började ta på mej mina skor.

-          Tack, älskling, sa jag och han pussade mej på pannan och hjälpte mej upp.

*

Vi knackade på och Alex öppnade.

-          Hej, sa han och släppte in oss.

-          Vi satte oss och fikade alla fem och hade jätte kul.

-          Hur går det då? sa Alex flickvän Caroline och log.

-          Bra, tror jag, men alltså tänk om jag får såhär du vet, när dom inte vill ha sina barn sen, mammorna typ blir galna eller nåt.

Eric kollade på mej och Caroline sa:

-          Nej, det kommer du inte få.

-          Säker? Jag kollade på henne och log.

-          Japp, helt, och du Eric, kan också va lugn, sa hon när hon såg Eric’s min.

*

- vi ska nog gå hemåt nu, sa Eric när han hade kollat klockan.

Det var halv 4 och vi hade bestämt att jag och Eric skulle träffa alla dansare ikväll hos J-son och se på film, och vi hade bjudit in Maria också, som inte dansade för Eric just nu utan det var Anton istället, men hon kunde i alla fall inte komma ikväll så det blev bara vi, jag, Eric, Anton, Alex, Edin, J-son, Jason Gill och Rim. Skönt att det var en tjej i alla fall.

Vi skulle träffas halv sju så jag och Eric gick ut och åt på restaurang innan vi gick hem och mös ända tills klockan blev 6 och vi var tvungna att gå.

*

- vad tjock du har blivit! Sa Edin när vi kom in till J-son.

- haha tack typ? Svarade jag och Eric låtsades slå honom och Edin skrattade.

EN VECKA SENARE ERIC’S PESPEKTIV:

Calle skulle komma idag och Alice hade tydligen vart upp ett tag eftersom att det var kallt på hennes sida av sängen. Jag gick sakta upp och tog på mej ett par slitna jeans och en vit t-shirt med jeansväst till, jag gick ut till Alice som höll på att baka.

-          Hur länge har du vart uppe egentligen? Jag ställde mej bakom henne och kysste henne i nacken.

-          Några timmar, jag har städat, sa hon och vände sej om.

-          Varför väckte du mej inte? jag gav henne en kyss och hon flinade.

-          Du hatar att städa Eric.

-          Nej, det har jag väll aldrig sagt, svarade jag och smakade av smeten.

-          Mehh, jag ska baka Eriiic, sa hon och kollade surt på mej.

Hon såg så söt ut att jag började skratta, hon kunde inte hålla sej själv så hon började skratta hon med.

-          Okej, men seriöst, kan du sätta på datorn?

Jag gick till bordet och slog på den och väntade tills den hade laddat klart.

Alice kom och satte sej i mitt knä och jag la armen runt hennes midja och smekte hennes mage.

Hon gick in på en hemsida med barnvagnar och klickade fram en svart.

-          Är denhär  fin? Hon la sin andra hand på min och jag svarade:

-          Ja, den är fin.

-          Kan vi inte ha den? Fortsatte jag och pekade på en orange vagn.

-          Aldrig, haha men ska vi ta denna då? Vi måste handla detta snart vet du, hon kysste mej.

-          Försöker du fjäska? Jag log och kysste henne igen.

-          Nej, hon flinade.

*

Vi åkte till barnvagnsaffären och köpte en vagn och lite kläder till bebisen innan vi åkte till tågstationen för att hämta Calle.

ALICE’S PERSPKTIV:

Calle mötte mej i en kram och han hälsade både på Eric och min mage. Vi hade åkt direkt hem och ätit och Eric och Calle hade precis skruvat ihop spjälsängen. Dom kom väldigt bra överens och nu satt dom och spelade FIFA, jag la mej ner i soffan med huvudet i Eric’s knä och fötterna vid Calle.

NÄSTA DAG:

Jag vaknade tidigt nästan varje morgon nuförtiden men det kanske berodde på att jag sov ibland på dagarna. Eric hade åkt till studion och Calle och jag skulle ut och träffa Ebba på stan idag. Ebba hade vart en av dom som hade fått reda på att jag var med barn först, och hon stöttade mej.

Jag hörde Calle ute i köket och jag gick fram till garderoben för att ta itu med problemet som alltid uppstår på morgonen, vad jag ska ha på mej.

Tillslut fick det i alla fall bli en svart långärmad tröja med hängselbyxor. Jag gick vidare ut till toan och sminkade mej lätt, håret fick hänga fritt idag.

*

- hej Ebba, Calle log stort när han såg henne.

- Hej, Calle hej Alice, sa hon och gav oss varsin kram.

- gud vad stor du har blivit, sa Ebba och hon blev tårögd.

Vi satte oss och fikade och pratade gamla minnen och framtiden och allt möjligt. Vi pratade i sju timmar oavbrutet eftersom att personalen sa att dom stängde sju och vi hade suttit här sen halv tolv. Klockan var nu halvsju och vi var på väg hem, jag och Calle till mej och Eric, och Ebba hem till sej. Eric hade ringt och frågat och vi ville följa med till J-son ikväll eftersom han skulle dit med jag och Calle hade bestämt att vi skulle se på film.

----------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 32 ute nu :)

KOMMENTERA <3

TACK, för att ni läser min blogg <3

//Rebecca

Jag gjorde som mamma sa och gick direkt till affären och köpte testet.

Jag backade tillbaka och gled ner för väggen, tårarna rann och i handen höll jag i graviditetstestet.

Jag var gravid.

Det var så många tankar som snurrade i mitt huvud, Eric, Barn och allt annat. Tänk om han inte ville ha barn, eller inte ha barn med mej. Skulle jag ta bort det? Skulle jag ha kvar det?

Jag satt i säkert flera timmar och bara stirrade in i väggen på andra sidan och tänkte.

Jag reste mej sakta upp och kollade i spegeln, jag var svart på kinderna av allt smink och mina ögon var röda.

Jag gick ut i sovrummet och la mej ner på sängen, jag la ner graviditetstestet i lådan på nattygsbordet eftersom att förhoppningsvis skulle ingen som jag inte ville hitta det där.

Jag tog upp telefonen och klickade på knappen. En bild av mej och Eric kom upp och tårarna rann igen, jag kollade klockan, 22:35.

Jag slöt ögonen och somnade.

*

Min iphone vibrerade mot kinden och jag öppnade ögonen och svarade.

”-Alice” sa jag trött.

”- hej, sover du nu haha”

Det var Eric och jag kände hur tårarna brännde bakom ögonen. Jag kollade på klockan, den var halv 1 och jag svarade:

”ojj, hehe aa”

”- är det något?” han lät allvarligare.

”- nej, vaddå?”

”- du låter så… ledsen eller något”

”- nej, det är inget, när kommer du hem?”

”- juste, vi är i kö, så vi kommer lite senare och då ska vi direkt till Annexet så kan vi mötas där?”

”- självklart, ring när jag ska komma då”

”- ja, jag älskar dej, puss” svarade han.

”- puuuss” sa jag lite gladare för att han inte skulle bli orolig eller något.

Jag la på och klev upp ur sängen, jag gick direkt fram till garderoben för att välja kläder.

Min Norlie och kkv t-shirt, med texten Tröjan du hatar. Och ett par beigea chinos.

*

Jag var påväg till Annexet nu och Eric hade kommit dit, jag funderade på när jag skulle berätta det för honom, det bästa var väl att säga det direkt, men det var hans sista konsert och om han inte gillade det så kanske jag förstörde det för honom? Jag bestämde mej för att berätta det efter konserten.

Jag mötte någon vakt utanför som släppte in mej efter att ha tagit kort med några av tjejerna som väntade utanför.

När Eric såg mej sprang han fram till mej och jag mötte honom i en lång kram, jag hade saknat honom så och han släppte mej och gav mej många kyssar innan vi gick bort mot scenen.

- Hej Alice, kul att du är här, Alex kramade om mej så gott han kunde eftersom att Eric inte släppte mej.

- Har han vart jobbig, haha, jag pekade på Eric och kollade på Alex.

- Han har saknat dej så mycket att han nästan pussade mej, Alex gjorde en rolig min och Eric himlade med ögonen innan han började Skratta.

- Får jag en puss? Eric kollade på mej och jag gav han flera stycken.

Han skrattade mellan kyssarna och han värkade verkligen lycklig.

*

EFTER KONSERTEN ALICE’S PERSPEKTIV:

Eric och jag skulle gå, vi gick ut från arenan och började gå hem när jag kom på vad jag skulle berätta och jag skulle berätta det för Eric, nu.

- Eric? jag kollade på honom och han stannade.

- Aa? Han log.

- Ehm, jag mås..te berätta en sa..ak, sa jag försiktigt och han kollade på mej.

- Ja? Ska vi sätta oss?

- Aa, svarade jag och vi satte oss på en bänk som stod bredvid.

- Jo, ehm alltså… några tårar rann ner för min kind som jag snabbt torkade bort.

- Men, gumman, vad har hänt? Eric höll om mej och jag började:

- Jo, alltså….jag ä…är, eller… jag är gr…..gravid, jag kollade försiktigt på honom och han släppte greppet om mej och stirrade på mej.

- Vad är det du säger? Han svalde sakta.

- Jag… är med barn, sa jag igen.

- Alice, jag… han reste sej upp och började gå.

- Eric? ERIC? Vart sak du?

Han fortsatte gå och tårarna rann ner för mina kinder.

*

Jag hade suttit kvar på bänken i flera timmar men det började bli kallt och mörkt så jag reste mej och började gå hem. Jag och Eric hade inte hunnit flytta ihop än, men det var tänkt att vi skulle göra det i övermorgon.

När jag kom innanför dörren tog jag en macka innan jag bytte om till ett par marinblåa mjukisshorts med ett svart linne. Jag la mej ner i sängen och drog täcket över mej, jag grät mer och kudden blev våt.

*

KNACK KNACK

Jag vaknade och tittade mej yrvaket omkring, vem ringer på dörren nu?

Jag reste mej sakta upp och personen utanför knackade och ringde på om och om igen. Jag gick mot dörren och drog ner handtaget.

Jag stirrade på honom. Det var Eric som kom. Jag trodde han hatade mej.

- Förlåt Alice, sa han försiktigt och kollade på mej.

- Kan jag komma in? Fortsatte han.

- …. Visst, svarade jag lite irriterat och han klev in och drog av sej skorna.

jag gick in i köket och han ställde sej mittemot mej och sa:

- Förlåt, jag vet inte vad jag tänkte med.

- För vad? Sa jag och kollade honom i ögonen.

- Förlåt för att du inte vill ha barn med mej? Förlåt för att du bara stack utan att säga något? Fortsatte jag lite argare.

- Jag vill ha barn med dej Alice, sa han tyst och kollade ner.

- va? Sa jag chockat och han kollade upp på mej.

- jag älskar dej Alice, sa han och jag nästan kastade mej över honom och kramade honom hårt.

- jag älskar dej också Eric, sa jag och kysste honom.

Han besvarade den och mina tårar rann ner för kinderna. Vi kysstes om och om igen och vi båda var så glada.

NÄSTA MORGON ERIC’S PERSPEKTIV:

Jag hade behövt tänka igår, när Alice sa att hon var gravid så blev det svart och jag kunde inte tänka, jag hade gått hem och bara stirrat in i väggen hela kvällen, men jag villa ha barn med Alice, så jag hade gått hit klockan tolv inatt och sagt det till henne, som tur var hade hon förlåtit mej, och nu låg jag här bredvid henne och tittade på henne när hon sov.

Hon öppnade sakta ögonen och vände sej om, hon log när hon fick syn på mej och gav mej en kyss.

-          God morgon, sa jag och besvarade hennes kyss.

-          God morgon på dej själv, svarade hon och skrattade.

*

-          Vad händer idag då? Alice ropade inne från toaletten, jag antog att hon gjorde sej iordning.

-          Ska du med till dansstudion? Frågade jag och kikade in genom toadörren.

-          Jaaaa, vad kul, sa hon och skrattade,

ALICE’S PERSPEKTIV:

Vi var påväg till dansstudion och vi gick hand i hand.

-          Eric?

-          Ja? Han kollade på mej och log.

-          Ska vi säga något? Om barnet menar jag?

-          Vad tycker du? Fortsatte jag.

-          Mej spelar det ingen roll, svarade han och tittade mot vägen igen.

-          Så om det kommer på tal eller så, så gör det inget om jag eller du eller vi berättar.

-          Nä? Han kollade på mej som om jag var knäpp.

-          Förklarade jag dåligt? Jag skrattade och han nickade till svars.

*

Tomas kom och öppnade dörren till dansstudion och vi gick in. Alla dansare var färdiga och Eric gick in och bytte om.

-          Vad är det ni ska dansa till? Jag kollade på Rim och hon svarade:

-          Eric’s musik, hon skrattade.

-          Ojj, jag är värkligen dålig på att förklara, sa jag och skrattade.

-          Jag menar vart ska ni dansa, fortsatte jag.

-          Jaha, Sommarkrysset, svarade hon och skrattade igen.

Eric kom ut och gav mej en kyss innan dom började dansa. Och jag satte mej ner mot väggen.

*

EFTER DANSEN ALICE’S PERSPEKTIV:

Dom hade dansat sista dansen och Alex och Edin slängde sej på golvet och Eric skrattade åt dom, jag reste mej upp och vi alla satt tillslut på golvet.

-          Hänt något nytt? Edin satte sej upp och kollade runt.

-          Nää, inget här, sa Rim.

-          Jag ska bli farsa… sa Alex och log stort.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 31 ( jag har kollat så att det blir i rätt ordning nu haha)

KOMMENTERA <3

TACK, för att ni läser min blogg, utan er skulle den inte finnas, Tack

//Rebecca <3

Jag gick ut och mötte Eric i en lång kram och en lång, underbar kyss, jag kramade om dom allihop och jag skrattade och var väldigt glad. Jag tog Eric’s hand och vi gick till bilen för att åka hemåt.

-Hur spelade jag då? Jag kollade på Alex som funderade innan han svarade:

-Skitbra, suveränt, bästa spelaren i laget typ.

Jag skrattade och Eric gav mej  en kyss.

6 MÅNADER SENARE, ERIC SKA PÅ TURNÉ, ERIC’S PERSPEKTIV:

Jag skulle på turné om två dagar, Alice visste att jag skulle åka och hon skulle åka med till första stoppet, Göteborg.  Alice fyllde år om två dagar också, så jag skulle ut och titta på present.

-          Älskling? Hon ropade från toaletten.

-          Aaa? Svarade jag glatt.

-          Kan du hämta en handduk till mej?

-          Självklart, om jag får en puss.

-          Okej då, haha.

Jag reste mej och gick till garderoben och drog ut en handduk.

Jag gick till toan och öppnade dörren.

-          Hääääääär, sa jag och skrattade.

-          Tack, sa hon och sträckte ut handen. Hon virade handduken om sej och drog in mej och gav mej en kyss.

*

- Eric? Ska vi inte började packa?

- jo, men  nu? Svarade jag och kollade på henne.

- ja? Varför inte, hon log och satte sej bredvid mej i soffan.

- jo, men jag måste ut och fixa en sak sen, med turnén och så.

- aaa, okej, men jag börjar packa då, hon reste sej upp men jag drog ner henne igen,

- en puss? SNÄLLAAAA, sa jag och kollade på henne med hundögon.

ALICE’S PERSPEKTIV:

Eric drog ner mej igen och jag gav han en kyss. Vi låg kvar en stund och mös.

*RIIIING*

- det är din,  Alice, sa han och log.

Jag sträckte mej och tog min mobil från bordet.

”- Alice?”

”- hej, det är Ebba”

”- vad gör du?” fortsatte hon.

”- nää, inget typ.

”- okej, kan vi träffas då?”

Hon lät ledsen och jag svarade:

”- men Ebba vad har hänt?”

”- vi tar det när du kommer Alice”

”- aa, okej, jag kommer snart, Ebba” svarade jag och hon la på.

-          Vad händer? Eric kollade på mej.

-          Det var Ebba, hon ville att jag skulle träffa henne nu, svarade jag och kollade oroligt på Eric.

-          Har det hänt något?

-          Jag vet inte, men jag måste gå till henne, Eric, är det okej?

-          Ja men, självklart Alice, ska jag köra dej?

-          Jag ska ändå göra några ärenden, fortsatte han.

-          Mm, tack, sa jag och log.

Vi reste oss och gick ut i hallen och tog på oss skorna och jackorna.

Det hade blivit väldigt kallt, det var Mars nu.

Vi satte oss i bilen och jag förklarade vägen hem till Ebba, Eric stannade utanför och jag gav honom en puss på kinden innan jag gick ur och upp till Ebba.

Jag knackade på och väntade på svar.

Hon öppnade och hennes ögon var röda, hon hade gråtit.

-          Vad har hänt Ebba?, jag klev in och tog av mej skorna och följde efter henne in i vardagsrummet.

Hon satte sej i soffan och jag satte mej bredvid henne.

-          Vad har hänt nu då Ebba? Sa jag igen och hon snyftade och sa:

-          Hon är…död.

-          VA?! Vad snackar du om? Vem? Sa jag förvånat och kollade på henne.

-          Min syster….hon dog igår… hon tittade upp på mej.

*

Jag hade vart hos Ebba hela dagen och nu var klockan åtta och jag skulle snart gå.

Hennes syster hade dött igår, det var en flygplansolycka, mer visste varken jag eller Ebba.

*RING*

Jag tog upp mobilen och klickade på svara.

”- hej älskling, hur går det?” Sa jag ganska glatt.

”- bra,bra jag ska förbi studion en sväng bara, hur går det för dej?”

”- ähh, jag vet inte riktigt, men vi måste handla sen”

”-ja, vi tar det när du kommer hem då”

”- haha aa, ska vi ses utanför affären eller?” jag log och Ebba kollade på mej.

”- japp, om 30?”

”- det blir bra”

”- okej, vi ses snart, jag älskar dej, puss…. Och jag saknar dej” sa han glatt.

”- puss, Eric, jag älskar dej också”

Jag la på och Ebba tittade på mej.

-          Vad söta ni är, sa hon och kollade upp på mej med rödagråtna ögon.

-          Aaw, tack, men du jag ska gå snart, men när kommer Calle hem?

-          Jag tror han kommer nu, sa hon och dörren öppnades.

Jag skrattade och reste mej upp och gick ut i hallen.

-          Hej Alice, eller hejdå haha, sa han när jag kom ut.

-          Hejdå, blir det nog hehe.

Jag drog på mej skorna och Ebba kom ut i hallen för att säga hejdå.

*

Jag väntade på Eric utanför ica och efter en liten stund såg jag han.

Han parkerade bilen och klev ur och gick snabbt fram till mej.

-          Hej, sa han och gav mej en kyss.

-          Hej, svarade jag när jag hade besvarat kyssen.

Han kysste mej igen och jag sa:

-          Ska vi gå in? Dom stänger om 30 minuter haha.

-          Ja, det gör vi.

TVÅ DAGAR SENARE ERIC’S PERSPEKTIV:

Jag vaknade av att mobilen vibrerade, jag hade satt den på alarm nu. Jag gick upp och in i köket, jag gjorde iordning, tårtan som Alex hade bakat och kommit med inatt när Alice sov, jag tog fram två skedar och tog fram presenten som jag hade köpt. Det var ett halsband, format som ett hjärta i silver, jag hade graverat in texten: Jag älskar dej Alice.

Jag tog brickan och gick sakta in till Alice och började sjunga: ja må hon leva, ja må hon leva…

Jag satte mej på sängkanten och hon öppnade ögonen.

-          Grattis på födelsedagen älskling, sa jag och pussade henne på pannan.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 29, förlåt för att jag glömde lägg ut det, men nu kan ni läsa.

KOMMENTERA <3

TACK för att ni läser min blogg <3

//Rebecca <3

Jag vaknade av att mobilen vibrerade, jag hade satt den på alarm nu. Jag gick upp och in i köket, jag gjorde iordning, tårtan som Alex hade bakat och kommit med inatt när Alice sov, jag tog fram två skedar och tog fram presenten som jag hade köpt. Det var ett halsband, format som ett hjärta i silver, jag hade graverat in texten: Jag älskar dej Alice.

Jag tog brickan och gick sakta in till Alice och började sjunga: ja må hon leva, ja må hon leva…

Jag satte mej på sängkanten och hon öppnade ögonen.

ALICE’S PERSPEKTIV:

-          Tack Eric, sa jag och log stort.

-          Haha, vad söt du är, svarade han och gav mej en kyss.

-          Här, sa han och sträckte fram ett litet paket.

Jag drog av pappret och öppnade, det var så fint, ett halsband format som ett hjärta med texten: Jag älskar dej Alice.

Det var så fint, det kom några tårar och jag tittade upp mot Eric.

-          Gillar du det inte? Han kollade på mej.

-          Jag älskar det, sa jag och log stort.

Jag kysste honom och vi åt av tårtan, det blev ganska mycket kvar. Tydligen hade Alex bakat den och kommit med den inatt så att jag inte skulle få se något.

*

Jag och Eric hade bara myst ända fram tills för någon timme sedan då Tomas hade ringt och sagt att vi skulle snart åka, så vi hade fått packa snabbt och jag kom precis ut från duschen. Eric satt vid datorn och gjorde något och jag gick in till sovrummet för att hämta något att ha på mej.

Det fick bli min kofta med USA flaggan på och svarta jeans, det var ju kallt ute så jag skulle inte svettas i alla fall, jag drog ut tröjan och la den på sängen när Eric kom in med en klänning.

-          Kan du inte ha den här? Han tittade på mej och sen på klänningen.

-          Eric, vet du hur kallt det är ute? Jag skrattade och han gick fram till mej.

-          Om jag lovar att värma dej då?

-          Nää, jag ska ha det här, sa jag och pekade på tröjan.

-          Okej, då, du är fin i allt. Han log och kysste mej.

*

Vi bestämde oss för att gå till bussen och när vi kom fram stog alla utanför och sjöng ”ja må hon leva, för mej”.

Jag skrattade och när dom slutade sjunga fick jag lite presenter och sen gick vi på och åkte mot Göteborg.

EN MÅNAD SENARE ALICE’S PERSPEKTIV:

Jag hade vart kvar i Göteborg eftersom jag inte ville vara ensam nu när Eric var på turné, jag bodde hemma hos Calle och på dagrarna gjorde jag inte så mycket. Jag hade mått illa några dagar, men Calle hade sagt att han bara trodde jag hade ätit något, men det försvann ju

inte…

ERIC’S PERSPEKTIV:

Jag skulle snart komma hem till Alice igen, nästa stopp var i Trollhätta. Jag hade ringt henne så ofta jag kunde och jag sakande henne så mycket.

Hon var i Göteborg nu, men skulle snart åka hem till Stockholm igen.

-          Hallå??? Vad tänker du på Eric, Alex tittade upp på mej.

-          Alice, svarade jag och log stort.

-          Aja, ska vi spela eller?

Han räckte fram en kontroll.

- Visst, sa jag och tog kontrollen ur hans hand.

*

- vi stannar hääär, sa ropade Tomas till busschauffören.

Vi stannade vid någon restaurang av något slag och gick in för att äta.

När vi hade ätit klart gick vi till Ica som låg en bit bort för att handla något att ha i bussen. Jag, Alex, Edin och rim gick dit medans dom andra gick tillbaka till bussen.

-          Kan inte jag få köra dej i en vagn? Alex tittade på mej och jag började skratta.

När jag äntligen kunde sluta hade både han och Edin redan tagit varsin vagn och jag satt i Alex och Rim satt i Edins.

 Vi gick in och folk kollade på oss, men vi bara skrattade. Vi gick runt och plockade ner det vi ville ha i våra vagnar innan jag och Rim var tvungna att hoppa ur för vi skulle betala.

Vi gick tillbaka till bussen och satte på en film och bussen fortsatte till Trollhättan.

ALICE’S PERSPEKTIV:

*RIIIING*

Jag tog upp telefonen och kollade på displayen. Eric.

”- heej, älskling” svarade jag direkt.

”- heej, vad gör du?”

”- inget, packar typ”

”- haha okej, vi ses om en vecka ju” sa han och jag log.

”- men jag orkar inte vänta mer, jag saknar dej” sa jag.

”- jag saknar dej med” jag hörde Tomas i bakrunden och Eric var tvungen att gå.

Vi la på och några tårar rann ner för mina kinder, jag saknade Eric så mycket och jag skulle kunna åka vart som helst för att få träffa honom nu.

*

- Alice? Alice?

Jag öppnade ögonen och såg på Calle som hade satt sej bredvid mej på soffan.

Jag hade visst somnat, jag reste mej upp och kände hur illamåendet kom tillbaka.

-          Ojj, jag somnade visst, sa jag och kollade på Calle som log.

-          Men eftersom du åker imorgon, så tycker jag att vi ska gå ut och äta, sa han och log stort.

-          Okej då, men vad är klockan?

-          Halv sju, svarade han efter att ha tittat på mobilen.

Vi tog på oss och gick mot resturangen.

*

FEM DAGAR SENARE ALICE’S PERSPEKTIV:

Jag hade kommit hem och inte gjort så mycket mer än att titta på tv, det regnade men det började bli varmare, det var den 10 April nu och Eric skulle komma imorgon.

Jag hade funderat över mitt illamående, jag bestämde mej för att ringa mamma och fråga henne. Jag tog upp mobilen och leta efter henne i kontaktboken.

Jag klickade på ring och det gick några signaler innan hon svarade.

”-maria”

”-hej mamma” sa jag och log.

”- har du redan hemlängtan?” sa hon och skrattade.

”- nej hehe, jag skulle behöva fråga dej en sak…” började jag.

”- men har det hänt något gumman?”

”- jo, eller jag vet inte”

”-berätta”

”- jag har mått illa i flera veckor… och tänkt om jag är gravid…”

”- jadu, det kanske du är, köp ett test och gör det, sen ringer du om det är något, jag måste tyvärr jobba nu gumman”

”- okej, vi hörs, hejdå”

Jag gjorde som mamma sa och gick direkt till affären och köpte testet.

När jag kom hem gick jag direkt in på toa och gjorde det, jag väntade lite innan jag vågade kolla på resultatet…

--------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 30 :) redan.... börjar det bli dåligt? eller vad tycker ni? jag tänker fortsätta skriva, men har ni förslag eller önskemål om vad som kan hända så kommentera gärna :D

KOMMENTERA <3

TACK, för att ni läer min blogg <3

//Rebecca <3

Jag väntade på svar.

”-Tomas?”

”- ja, jo det ska jag hälsa honom, är det allvarligt då?”

”- nej, jag tror inte det”

”- du kan ju ringa hennes mamma, det är ju din syster ju” fortsatte jag.

”- ja, jag gör det, ha det bra, hejdå”

ALICE’S PERSPEKTIV:

Vi hade fått träffa en läkare som hade sytt ihop ögonbrynet och såret på läppen var inte så stort så det behövdes inte. Eric hade ringt sju gånger på en kvart, och frågat hur det gick, han kunde inte komma nu eftersom att dom skulle fortsätta med signeringen i någon timme till. Men det spelade inte sådan stor roll faktiskt, jag skulle få träffa honom sen. Jag och mamma satt i bilen på väg hem och jag skulle ringa Gustav.

”-Gustav” hörde jag i andra änden.

”- hej, det är Alice”

”-hej, vad händer?” svarade han glatt.

”- eeh, jo jag måste berätta en sak…”

”- vaddå? Prata på”

”- jag har spräckt ögonbrynet…” jag sa det ganska fort för att det skulle bli sagt.

”- va? Vaddå, hur gick det till?”

”- jag och Klara bråkade lite förut.”

”- men vad håller n…”

Jag avbröt honom, med att fråga vad jag ringde för att fråga.

”- får jag spela ikväll?”

”- jag vet inte Alice…. Vad sa doktorn?”

Jag kände hur en tår rann ner för min kind.

”- vänta lite” sa jag till honom.

-          Jag ska åka och handla ska du med? Mamma hade parkerat utanför huset.

-          Nej, det ska jag inte, vi ses sen, sa jag och klev ur.

Jag såg att Eric satt på trappen och reste sej så fort han fick syn på mej, jag tog telefonen mot örat och började gå mot honom.

”- så, han sa att jag kunde spela om jag inte mådde illa i kväll, och jag fick inte spela hela matchen… men om det var okej för dej…”

”- jag vet faktiskt inte Alice, jag ringer sen”

Han lät lite sur och jag kände tårar som rann ner för min kind, jag gick fram till Eric och han kramade mej hårt.

Vi stog kvar en stund innan vi gick in och la oss i soffan.

Pappa hade åkt till en kompis och Anton och Alex var på Antons rum.

-          Vad hände nu då Alice? Eric pussade mej på pannan.

Han höll om mej och jag höll i hans hand.

-          Det var Klara, alltså hon är alltid på mej, och jag blev sur och fick nog… jag kollade upp på honom och han verkade tänka på någon innan han svarade:

-          Hur gick det då?

-          Jag slog till henne och sen stack jag…

-          Men åhh, han kysste mej igen.

-          Aj, sa jag lite tyst och han tog genast bort sina läppar.

-          Gör det ont?

-          Lite, men det gör inget, svarade jag och kysste honom i alla fall.

Anton och Alex kom ner och satte sej i soffan.

-          Hur gick det då? Alex kollade på mej.

-          Bra, tror jag, jag fick sy i ögonbrynet, men dom gjorde inget med läppen.

-          Var du bra då? Anton kollade på mej och flinade.

-          På vad? Sa jag.

-          Att slåss, jag menar vem vann.

Alex skrattade till och Eric log. Jag slängde en kudde på Anton och slog till Eric lite på armen.

-          Jag vann, sa jag och flinade tillbaka till Anton.

-          Hur såg det ut då? Alex tittade på mej och Eric börja skratta.

-          Neeej, förlåt älskling, sa han och gav mej en kyss.

-          Deeeet gör inget, sa jag och skrattade åt honom.

-          Får du spela ikväll då? Anton kollade på mej.

-          Jag vet inte, sa jag och mitt leénde försvann.

-          Gustav skulle ringa, han blev väl sur tror jag, sa jag och tittade ner.

-          Ähh, klart du får spela, vill han vinna så. Eric tittade på mej och jag log igen.

*

-  Ska vi bara sitta här och mögla? Sa Alex och jag skrattade.

-          Vi kan spela FIFA? Jag kollade på Eric som sken upp.

-          Okej då, men ni kommer förlora, sa Alex och tittade på alla andra.

-          Bara för att du sa så, får du hämta spelet på mitt rum, sa Anton och Alex stack upp för att hämta det.

-          EN TILL KONTROL OCKSÅ, ropade jag efter honom.

*

Vi spelade och hade kul, jag och Eric spelade i samma lag först och vi vann mot Alex och Anton med 17-6 eller något. Men sedan så spelade vi en och en och Anton åkte ut först och sen Alex. Så det var bara jag och Eric kvar som skulle spela final.

-          Jag vinner, sa Eric när det var en minut kvar av matchen.

-          Nej, det gör du inte älskling, svarade jag och gjorde mål.

-          Jag vann med, 4-5! Sa jag och log mot Eric.

-          Mehh, får jag en puss då? han kollade på mej.

-          Nä, nu börjar dom igen, vad är klockan, sa Alex och pekade på mej och Eric som kysste varandra.

-          Halv fem, sa Anton och jag tittade på honom.

-          Matchen börjar om två timmar, sa jag och just då började min mobil ringa.

*RING*
”-Alice?” alla kollade på mej, det såg ganska kul ut.

”- okej, du får spela, men bara ANDRA HALVLEK” sa han bestämt.

”- TAAAACK GUSTAAAV, DU ÄR BÄST JU”

”- jag vet” sa han och skrattade.

Jag la på och kollade på Eric.

-          Jag får spela andra halvlek, jag log stort och han kysste mej.

-          När ska ni mötas då? Anton kollade på mej.

-          Om en timma, svarade jag och såg mamma i dörren.

-          Heeeej, ungdomar.

-          Åhh, Anton suckade och hon kom in och satte sej emellan Anton och Alex.

Jag och Eric skrattade och jag vände mej för att kyssa honom.

-          Fick du spela Alice? Mamma kollade på mej.

-          Ja, andra halvlek.

-          Bra, jag köpte frukt som du kan ta med dej.

-          Men lägg av, sa jag och stirrade på henne.

-          HAHA, du måst äta frukt Alice, sa Anton med tjejig röst.

-          Jag skojja, jag köpte en redbull, sa hon och kollade på Eric och mej.

-          Braaa.

*

- ska ni med killar? Mamma kollade på Eric, Anton och Alex som alla sa ja.

Eric reste sej och gick fram och kysste mej innan han tog på sej sina skor.

EN TIMMA SENARE ALICE’S PERSPEKTIV:

Vi hade pratat taktik innan matchen och Klara hade kommit och hon hade fått en liten blåtira som hon försköte sminka över. Jag flinade åt henne och hon såg sur ut.

Snart var första halvlek klar och jag hade sett allt från avbytarbänken, vi låg under med 3-1 och  Gustav såg inte glad ut. Eric satt med mamma och dom andra på läktaren och Alex vinkade till mej en gång, han ska få se haha.

Dommaren blåste av och vi gick allihop ut i vårat omklädningsrum för att prata lite till.

-          Klara du sitter på bänken andra och Alice du spelar, så bra du kan, sa Gustav och Klara suckade.

Vi gick ut igen och ställde upp oss på planen. Dommaren blåste och andra halvlek var igång.

*

Jag hade gjort ett mål, det stog, 3-2 till dom andra och det var fem minuter kvar av matchen.

Dommaren blåste i visselpipan och sa att det blev straff, för vårt lag, en motståndare hade fält våran back och jag fick lägga staffen. Jag skulle sätta den. Gustav log och gjorde tummen upp till mej. Klara blängde på mej och Eric gav mej en slängkyss, Alex och Anton satt bara och kollade fokusterat.

Jag backade och tog sats och sprang och sköt bollen rätt i krysset, jag stannade. Var det sant? Vi hade vunnit cupen för första gången på flera år och jag hade avgjort den.

 Mamma och dom andra ställde sej upp och alla i laget sprang ut på plan och kramade mej, Gustav var jätteglad och vi gick tillsammans ut efter att ha fått pucklan.

-          Jag visste att du skulle fixa detta, sa han på väg ut från planen.

Jag log som svar och vi firade lite i omklädningsrummet.

*

Jag gick ut och mötte Eric i en lång kram och en lång, underbar kyss, jag kramade om dom allihop och jag skrattade och var väldigt glad. Jag tog Eric’s hand och vi gick till bilen för att åka hemåt.

-          Hur spelade jag då? Jag kollade på Alex som funderade innan han svarade:

-          Skitbra, suveränt, bästa spelaren i laget typ.

Jag skrattade och Eric gav mej  en kyss.

-          Grattis, viskade han.

------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 28 och tredje kapitlet för idag, imorgon kommer det ett nytt.

KOMMENTERA <3

TACK, för att ni läster min blogg, utan er skulle den inte finnas <3

//Rebecca <3

Jag sa hejdå till mamma, pappa och Anton.  Precis när vi skulle gå ringde det på dörren och Anton ropade:

-DET ÄR NOG TILL MEEEEEJ.

Jag öppnade dörren och Eric kollade på killen som stog utanför.

-Hej, sa han och log.

-          Alex? Hej, sa Eric och kollade sedan på mej.

-          Jag följde efter Eric hit, sa han och log.

-          Nä, jag bara skoja är Anton hemma? Fortsatte han och tog ett steg närmare.

-          ANTOOOOOOOOOOOOOON, ropade jag och han kom nerför trappan.

-          Tja, Alex kom in, sa Anton och kollade på Alex.

-          Aja, vi drar nu, sa jag och kollade på Anton.

-          Hejdå, svarade han.

-          Hejdå, sa Eric.

Vi öppnade dörren och började gå mot hotellet.

*

Vi gick in på Eric’s rum och jag tog av mej skorna och koftan. Eric gick in och satte sin mobil på laddning direkt och jag gick och satte mej på hans säng. Han satte sej bredvid mej och jag mej en lång kyss som jag besvarade direkt. Vi kysste mer och mer och jag la mej ner och Eric kom efter, han drog av mej min tröja och tog av sin egen sen. Vi tog av resten av kläderna och vi hade sex.

*

DAGEN EFTER ERIC’S PERSPEKTIV MORGON:

Jag vaknade av att Alice slog till mej löst. Jag var sjukt trött men jag fick ändå fram:

-          Vag gö…

Jag sa inte mer för jag såg att hon sov. Jag gav henne en puss på pannan och min mobil började ringa som vanligt.

*RING*

”-Eric?”

”- hej, jag tog fel på tiden så vi ska mötas halv nio istället.”

Det var Tomas som ringde och lät väldigt trött.

”-aa, okej, vad är klockan då?”

”-åtta” sa han och jag reste mej ur sängen och gick mot toan.

”- okej, jag går och duschar då, vi ses om 30” svarade jag och la på.

*

När jag kom ut tog jag på mej kläderna som Linda, min stylist hade lagt fram. Det blev svartgråa jeans, med ett svart linne och mina två halsband till. Jag tog på mej och kollade på klockan. Kvart över åtta, jag borde väcka Alice nu. Jag gick fram till sängen och satte mej på sängkanten.

-          Alice?

-          Mm, svarade hon efter en stund.

-          Du måste gå upp nu, sa jag och log.

-          Vad är klockan? Hon öppnade försiktigt ögonen och såg på mej.

-          Kvart över åtta, Tomas hade tagit fel på tiden så vi skulle mötas halv nio istället.

-          Typiskt, haha, okej, sa hon trött och skulle resa sej men hon la sej ner igen.

-          Du kan ju sova en stund till, du får hotellnycklarna så kan du själv låsa sen. Jag log och hon tittade på mej.

-          Tack, sa hon och jag mej en kyss.

-          Men jag måste gå nu, vi ses ikväll, sa jag och jag henne en puss på pannan.

-          Aaa, då ska Alex få se på fotboll haha, hon log och jag skrattade.

Jag tog mina saker och gav Alice en sista kyss innan hon somnade igen och jag gick ner till lobbyn.

ALICE’S PERSPEKTIV TVÅ TIMMAR SENARE:

Jag hade sovit kvar på hotellet och sen åkt till träningen, Eric skulle komma hem till mej och hämta mej sen när han var klar.

Jag gick av planen som alla andra i mitt lag, och gick in till omklädningsrummet för att duscha och byta om.

Jag drog av mej alla kläder och stack snabbt in i duschen, när jag kom ut tog jag på mej kläderna för dagen: en svart jumpsuit men knappar framtill. Jag packade ner mina kläder och borstade igenom håret och satte upp det i en hästsvans.

Jag satte mej på bänken för att knyta mina vita converse när Klara kom fram till mej.

-          Vad tror du att du är? Sa hon och kollade surt på mej.

-          Vad snackar du om?

-          Ja, bara för att du är tillsammans med Eric Saade, så betyder inte det att du är känd.

Vad snakcar hon om?

-          Vad är det med dej? Jag kollade på henne och drog på mej andra skon.

-          Du tror ju det, hon blängde på mej.

-          Öhh, nej?

-          Jo, annars skulle du inte vara på topp ikväll.

-          Det är Gustav som har bestämt att jag ska spela topp, så gå till han istället, eller vågar du inte? Jag glodde på henne.

-          Vi kommer förlora idag på grund av dej, sa hon.

-           Varje år har vi förlorat Klara, varje år har du också spelat topp, i år ska vi ändra på det, vi vinner med mej på topp, Sa jag och kollade henne i ögonen.

Jag var inte världens bästa fotbollsspelare men jag var så trött och arg på Klara nu, så jag orkade inte strunta i henne, hon klagade alltid på mej.

Jag kände en smäll på läppen och blodsmaken i min mun, hon hade slått till mej.

-          Vad fan håller du på med? Sa jag högt och stirrade på henne.

Alla andra hade gått så ingen såg någonting.

-          Va ser det ut som? Du får vad du förtjänar, hon skrattade.

Jag blev så arg på henne, hon trodde hon var stjärnan i laget, jag var trött på henne nu. Jag gav henne en örfil och hon slog tillbaka, så mitt ögonbryn spräcktes. Jag slog till henne rätt över ögat och sen tog jag mina grejer och stack hem.

*

- hallåååååå? Är någon hemma? Jag var på dåligt humör och pappa ropade att dom satt och åt.

Jag gick in i köket och mamma stirrade på mej.

-          Vad har du gjort?

-          Vaddå? Sa jag och satte mej ner.

-          Vad har hänt gumman? hon reste sej och gick fram och kollade på mina sår.

-          Det behöver sys tror jag, sa hon och tog papper och torkade.

-          Nej, det är bara en litet sår, sa jag och satte mej ner.

-          Vad hände? Pappa kollade på mej.

-          Ähh, typ inget, Klara och jag bråkade lite.

-          Lite? Mamma kom fram till mej.

-          Vi åker till sjukhuset nu och kollar vad dom säger, Sa mamma bestämt och jag reste mej upp.

-          Kan jag få hämta min väska först? Frågade jag och kollade på henne.

-          Ja, men säg till Anton också att vi åker och pappa är hemma och det finns mat i köket.

-          Vart är dom då?

-          På hans rum tror jag.

Jag gick upp för trappan och in i mitt rum för att hämta väskan. Jag gick fram till Antons dörr och knackade på.

-          Aa? Hörde jag Anton säga.

Jag öppnade dörren och tittade in. Han och Alex spelade FIFA.

-          Vad fan har du gjort? Anton tittade på mej och jag svarade:

-          Ähh, men typ inget, bråkat lite bara.

Anton tittade på mej.

-          Mamma sa att det finns mat till er nere i köket och vi åket till sjukhuset nu men pappa är hemma.

-          Ska du sy? Alex tittade på mej.

-          Jag har ingen aning.

-          Har du ringt Eric då? Sa Alex.

-          Nej, min mobil är urladdad så jag laddar den där, kan du ringa?

-          Ja visst men vad ska jag säga då?

-          Att jag ringer så fort jag kommer fram typ.

-          Okej, hejdå.

Jag stängde och gick ner till mamma som satt i bilen och väntade.

ALEX’S PERSPEKTIV:

Jag tog upp telefonen och ringde Eric, inget svar.

Juste, han kanske skriver autografer, så jag ringde Tomas istället.

”-Tomas?”

”-tja, Alex, kan du hälsa Eric en sak?”

”-självklart, vaddå?”

”- att Alice har typ bråkat med en tjej så hon råkade spräcka ögonbrynet eller något och hon skulle till sjukhuset med sin mamma nu, hennes mobil är urladdat och Eric kan ju ringa henne när han har skrivit färdigt då.”

Jag väntade på svar.

”-Tomas?”

”- ja, jo det ska jag hälsa honom, är det allvarligt då?”

”- nej, jag tror inte det”

”- du kan ju ringa hennes mamma, det är ju din syster ju” fortsatte jag.

”- ja, jag gör det, ha det bra, hejdå”

Jag la på och fortsatte matchen tillsammans med Anton.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 27, KOMMENTERA <3

TACK, för att ni läser min blogg, utan er skulle den inte finnas <3

//Rebecca <3

Vi gick in och satte oss i köket och pratade, mamma kom hem med maten och vi åt och hade kul. Efter maten ringde jag Eric och sa att jag var hemma, jag ringde också Calle och Gustav.

 -          Jag tror jag går och lägger mej nu, sa jag och kollade på mamma och pappa.

 -          Okej, godnatt älskling, sa mamma och gav mej en kram.

NIO DAGAR SENARE ERIC’S PERSPEKTIV:

Paris hade vart helt underbart och dom verkade gilla min musik, vi skulle åka till Göteborg direkt för en signering på ett köpcenter. Jag blev så glad när jag Tomas berättade det eftersom min Alice var där. Jag hade inte berättat något för henne än eftersom jag skulle överraska henne.

 Vi  hade precis landat på flygplatsen i Göteborg och satt i bilen på väg till hotellet.

Mina dansare skulle inte vara med, så dom hade åkt hem allihop utom Alex som ville följa med hit.

Han sa att han ville se Alice spela fotboll så vi skulle dit och se på finalen imorgon.

-          Är vi framme snart? Alex lutade sej fram för att fråga Tomas.

-          Om, 30 minuter kanske.

-          Så då åker vi direkt till hotellet för att planera morgondagen och sen får ni nog göra vad ni vill. Fortsatte Tomas.

-          Brabra, sa Alex och kollade på mej.

-          När börjar det imorrn så? Frågade jag.

-          Vi ska vara där vid elva, och det håller på kanske till fyra, med alla autografer och sånt.

*

- vad ska ni göra ikväll då, grabbar, Tomas kollade på oss i backspegeln.

- jag ska träffa en kompis tror jag, sa Alex och Tomas nickade.

- Eric då? Tomas kollade på mej och jag log och svarade:

- jag ska till Alice.

Dom suckade båda två och jag skrattade.

ALICE’S PERSPEKTIV:

Jag skulle ut och träffa Gustav snabbt och prata om finalen imorgon.

-          Heej, Alice. Gustav mötte mej i en kram när jag kom hem till honom.

-          Heej.

Jag gick in och tog av mej skorna och koftan, innan jag gick in i köket och slog mej ner på stolen mittemot  Gustav.

-          Så, vi vinner imorgon eller?

-          Ja, det hoppas jag, svarade han och skrattade.

-          Vi möter ju Ebba’s lag, som alla andra år.

-          Ja, fast i år ska dom inte få vinna över oss. Sa han, log och tittade på mej.

-          Nää, det får vi hoppas.

-          Ja, med dej som topp, så blir det många mål hoppas jag.

*

Vi pratade och fikade lite till, plötsligt vibrerade det i min ficka och jag drog upp telefonen. Eric.

”- heeej” sa jag glatt.

”- heeej, vad gör du?”

”- jag fikar med  Gustav” svarade jag.

”- okej, när är du hemma då?” det lät som om han dolde något, fast inget dåligt.

”- snart, tror jag, är det något?”

”- nej, nej inget, jag saknar dej bara” han skrattade till när han sa nej.

”- haha, du är knasig du, aja men vi kan väl höras ikväll?”

”- ja, jo det gör vi”

”- vad är det med dej idag egentligen, haha”

”- hahaha, jag vet inte”

”- men vi hörs ikväll, älskling” fortsatte han och jag log.

”- ja, det gör vi, PUSSSS”

”- pussssss”

Jag la på och fortsatte prata med Gustav en liten stund innan jag drog på mej skorna och gick hemåt.

*

Jag hade kommit hem och ätit, och nu satt jag på mitt rum med datorn i knät. Jag hade fått ännu mer vänförfrågningar på facebook, men jag fortsatte att neka. Jag gick in på Eric’s sida för att kolla om han hade gjort något kul. Inget inlägg på flera dagar, jag fortsatte kolla lite bilder innan jag loggade ut och stängde av.

Jag gick och duschade och bytte om till myskläder, svarta teamsprotia mjukisbyxor och ett vitt linne. Jag la mej ner på sängen och kollade på klockan, den var halv 6. Jag kollade vidare på mina Norlie och kkv bilder, som inte var så många. Det fick mej att tänka på Eric. Undra vad han gjorde egentligen han vart lite konstig i telefonen idag, men på ett glatt sett.

Jag hörde att mamma ropade mitt namn.

-          Aaaa? Vad är det? Ropade jag tillbaka.

-          Du har besök!

Va? Besök, konstigt, jag väntade ju inte på någon.

ERIC’S PERSPEKTIV:

Vi hade samlats på hotellet för att prata om morgondagen och vi skulle mötas nere vid frukosten klockan nio imorgon. Vi fick gå och jag gick upp till mitt rum och gick in i duschen. Jag var klar och tog på mej rena kläder, det blev slitna mörka jeans och en svart t-shirt. Jag gick tillbaka in på toan och fixade till håret innan drog på mej skorna.

 jag kom lite sent eftersom jag inte riktigt visste vilken gata hon bodde på, men Tomas hade berättat ungefär och nu var jag framme. Jag gick uppför trapporna och fram till dörren på det vita huset hon bodde i. jag knackade på och väntade på svar. Det var Alice’s mamma som öppnade dörren.

-          Nej med Eric, vad kul att du är här! Är Tomas med? Hon kollade på mej och log stort.

-          Eehm, nej det är han inte, svarade jag och log tillbaka.

-          Jaha, du vill alltså träffa Alice? Hon skrattade och jag svarade:

-          Ja, är hon hemma? Jag kände hur jag blev varm om kinderna och hon log bara och ropade på Alice. Jag gick innanför dörren och hörde hur någon kom i trappan, hennes mamma gick ut i köket och när hon såg mej stannade hon och kollade med stora ögon på mej, innan hon sprang den sista biten och hoppade i min famn.

-          Eric, vad gör du här? Hon kysste mej en lång underbar kyss och jag svarade med:

-          Jag sa ju att jag saknade dej. Jag log och kysste henne igen.

-          Men, men ska inte du vara i Paris?

-          Jo, men jag har en spelning i Göteborg imorrn så vi fick åka idag.

-          Eric, tja, Alice’s bror kom ut och sträckte fram handen.

-          Tja, Anton, Eric, svarade jag och skakade den.

Vi gick in och hälsade snabbt på Alice’s pappa innan vi gick upp på hennes rum och la oss i sängen.

ALICE’S PERSPEKTIV:

När jag såg Eric i dörren blev jag både chokade och sjukt glad, jag sprang ner och hoppade i hans armar.

Vi hälsade på dom andra i familjen innan vi gick upp och la oss i min säng.

-          Jag har saknat dej så mycket Eric, sa jag och kysste honom.

-          Jag har saknat dej mer, svarade han efter han hade besvarat min kyss.

-          Det går nog inte, sa jag och log.

Vi låg och pratade några timmar och det var verkligen underbart att ha honom här.

Eric kysste mej och viskade i mitt öra:

-          Ska vi åka till hotellet?

-          Mmm, svarade jag och han kysste mej snabbt innan han reste sej upp.

-          Men jag ska ju träna imorgon innan matchen, sa jag och kollade på honom.

-          Vilken tid?

-          Jag ska vara där vid halv 10…

-          Men då kör vi dej på vägen till signeringen.

-          Säkert? Jag kollade på honom och han log stort som svar.

-          Okej då ska jag bara packa då, sa jag och gick till garderoben.

-          Behöver du hjälp? Han kollade på mej med sina fina ögon.

-          Visst, svarade jag och skrattade.

Jag drog fram mina svarta adidasshorts och vanliga svarta fotbollsstrumpor, klubbens kläder var redan vid planen så jag skulle byta till dom innan finalmatchen imorgon.

Jag drog fram min milantröja men Ibrahimovic på ryggen och Eric sa:

-          Vilken, snygg tröja, haha.

-          Tack, svarade jag och log stort, jag visste att Eric var ett stort fan av Zlatan.

Jag packade ner handduk och fotbollsskorna jag köpt. Jag sa hejdå till mamma, pappa och Anton.  Precis när vi skulle gå ringde det på dörren och Anton ropade:

-          DET ÄR NOG TILL MEEEEEJ.

Jag öppnade dörren och Eric kollade på killen som stog utanför.

-          Hej, sa han och log.

Eric fortsatte att kolla på honom men log sedan.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 26, som egentligen skulle kommit igår, men det kommer nu istället (vet inte varfö).

Nästa kapitel kommer redan om några timmar så kika in snart igen :)

TACK, för att ni läser min blogg, utan er skulle den inte finnas! <3

//Rebecca <3

TIO DAGAR SENARE ALICE’S PERSPEKTIV:

Eric skulle åka till Paris idag och jag skulle åka imorgon, vi hade sovit hos mej nästan alla dagar utom denna, då sov vi hos Eric. Klockan var halv tio och Eric skulle åka vid halv ett. Jag fick följa med till flygplatsen och säga hejdå och sen skulle jag få skjuts av någon som skulle köra.

Vi hade precis ätit frukost och Eric stog i duschen, jag hade redan ducshat så jag gick för att ta på mej. Jag tog min slitna jeans och rena underkläder men jag hade ingen ren tröja, så jag tog Eric’s vitröda AH linne som han hade haft igår. Jag tog på mej och Eric kom ut ur duschen.

-          Vad snygg du är älskling, sa han och gav mej en kyss.

-          Du är inte så dålig du heller, haha, svarade jag och besvarade hans kyss.

Jag gick in på toa för att smkina mej och Eric gick in och tog på sej.

TVÅ TIMMAR SENARE ERIC’S PERSPEKTIV:

*RIIIIIING*

”Eric”

”- hej det är Tomas, vi är utanför om en kvart”

”- Aaa, jag kommer”

Han la på och jag gick in till Alice som satt i köket. Hon ställde sej upp och jag satte mej på hennes stol och drog med mej henne ner i mitt knä.

-          Jag kommer sakna dej Eric, sa hon och gav mej en kyss.

-          Jag kommer sakna dej varje dag, och jag kommer ringa varje dag, svarade jag och kysste henne igen.

-          Tomas kommer om en kvart, fortsatte jag.

-          Aa, brabra, sa hon lite tystare.

Vi satt och pratade i tio minuter innan vi gick och tog på oss skorna och gick ner till bilen, Tomas hade inte kommit än så vi slog oss ner på en bänk utanför och väntade.

-          Är inte det där mitt linne? Jag pekade på linnet hon hade på sej och log.

-          Jo, men jag hade ingen tröja som va ren, svarade hon och log tillbaka.

-          Sen luktar den du också, fortsatte hon.

-          Är det bra eller dåligt? Jag kollade på henne.

-          Det är bra, hon log och vi såg Tomas komma.

Vi gick in och satte oss där bak. Tomas körde och Alex satt med oss därbak och Edin därfram med Tomas.

Rim och Maria åkte i en annan bil.

-          Vad ska du göra nu då Alice? Alex kollade på Alice och hon svarade:

-          Spela fotboll.

ALICE’S PERSPEKTIV:

-          Spela fotboll, svarade jag Alex och log.

-          Oj då, är du bra då?

-          Bättre än alla, svarade jag och skrattade.

-          Hon är min fotbollsspelare, sa Eric bestämt till Alex och han bara skrattade åt honom.

ALICE’S PERSPEKTIV PÅ FLYPLATSEN:

-          Vi måste gå nu Eric, Tomas kollade på Eric som kollade på mej.

-          Ja, jag kommer, svarade han.

Han gav mej flera långa underbara kyssar och jag besvarade dom varje gång.

-          Hejdå, sa Eric ledset och kollade på mej med ledsna ögon.

-          Hejdå, svarade jag lika ledset.

Jag kände hur tårarna brännde bakom mina ögon. Jag hatade att säga hejdå till någon jag gillade så mycket som Eric. Men jag visste att jag skulle få se honom igen om en vecka.

Han kysste mej igen och gav mej en lång kram innan han var tvungen att gå, jag såg en tår som rann ner för hans kind och när jag såg honom gå därifrån kom det tårar i mina ögon också.

EN DAG SENARE ALICE PÅ VÄG TILL GÖTEBORG:

Jag satt på tåget till Göteborg och på tågstationen i Stockholm kom det några tjejer och ville ta kort med mej, dom var Saadefans så antagligen bara för att jag var tillsammans med Eric.

Eric hade ringt igårkväll och berättat att han hade landat och att han saknade mej och idag skulle han ha sin första spelning i Frankrike.

*RING*
”Aliice?”

” tja, det är Anton”

”- hej”

”- när kommer du” han var glad det hörde man.

”- är framme om en timme” svarade jag glatt

”- okej ska jag hämta dej?”

”- om du vill”

”- självklart, men jag väntar på tågstationen om en timma då”

”- det blir bra, haha, vi ses snart då”

”- japp, hejdå”

Jag la på och stoppade in hörlurarna igen.

*

Jag gick av och såg Anton precis utanför dörren, han höll ut sina armar och jag kramade om honom direkt.

-          Kul att du är hemma, Alice, sa han och log.

-          Kul att vara här, svarade jag och log tillbaka.

-          Ska vi ta en fika innan vi åker hem?

-          Ja, det kan vi göra, men jag kommer bara sova hemma tills på onsdag, så du vet.

-          Jo, jag vet det.

Vi gick mot ett café och satte oss och pratade om allt och inget.

-          Har det hänt något nytt här då? Jag kollade upp mot Anton.

-          Nej, inte direkt, dudå?

-          Jag ska flytta ihop med Eric, svarade jag och log stort.

-          Tänkte väl det,  haha, när är förtsa matchen då?

-          I övermorgon, fast det är bara träningsmatch.

*

Vi var påväg hem till mamma och pappa, och jag hade ju inte träffat dom på ett tag så det skulle bli roligt. Imorgon skulle jag ut på stan med Calle. Och senare träffa Gustav.

Vi var framme och Anton parkerade bilen utanför och jag klev ur och gick uppför trapporna.

-          Heeeeej, Alice, vad kul. Pappa mötte mej i en kram.

-          Hej pappa, vart är mamma?

-          Hon handlar mat, svarade han.

-          Hur gick resan då? Fortsatte han och jag tog av mej skorna och jackan.

-          Brabra.

Vi gick in och satte oss i köket och pratade, mamma kom hem med maten och vi åt och hade kul. Efter maten ringde jag Eric och sa att jag var hemma, jag ringde också Calle och Gustav.

-          Jag tror jag går och lägger mej nu, sa jag och kollade på mamma och pappa.

-          Okej, godnatt älskling, sa mamma och gav mej en kram.

-          Godnatt, svarade jag och gav också pappa en kram.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 25, inte speciellt intressant, och i nästa kpitel kommer jag hoppa en del, för att ni inte ska behöva läsa massa onödigt tråkiga kapitel :)

KOMMENTERA <3

Tack, för att ni läser min blogg, utan er skulle den inte finnas, Tack <3

//Rebecca <3

-          Hejdå, fortsatte han och tittade på mej.

-          Hejdå, jag kollade på honom och han reste sej upp.

Han sa hejdå till Ebba och böjde sej ner för att kyssa mej innan han gick.

-          Guuud, vad ni är söta, sa Ebba när Eric hade gått.

-          Tycker du? Haha, ska vi dra nu eller?

Vi gick till Stadium direkt för att kolla på skor och sånt. Jag hittade ett par som var bra och Ebba köpte likadana fast i en annan färg. Vi hittade beskydd och strumporna köpte vi aldrig eftersom vi skulle ha klubbens strumpor. Jag och Ebba spelade inte i samma klubb men vi skulle mötas i samma fotbollscup.

Vi betalade och gick ut från Affären.

-          Jag måste hem nu, sa Ebba.

-          Jag ska träffa Calle, hehe, vill du följa med? Hon tittade på mej och log.

-          Gärna, svarade jag och vi gick i riktning hem mot Ebba.

*

TRE TIMMAR SENARE ALICE’S PERSPEKTIV:

Jag hade följt med Ebba hem, vi hade ätit mat och nu skulle vi fika.

-          Men hur träffades ni då? Min blick gick från Calle till Ebba.

-          Jo, vi träffades på camping haha.

-          Ojdå haha. Jag kollade på dom igen.

-          Du och Eric då? Frågade Calle och kollade på mej. Ebba hade tydligen förklarat för honom hur det låg till.

-          Vi träffades på en midsommarfest, min morbror är hans manager.

Min telefon vibbrerade i fickan och jag tog upp den för att svara. Calle gick för att ta fram fikat.

”-Alice”

”- Hej, vad gör du?”

”- Eric, hej, jag är hos Ebba, du då?”

”- jag saknar dej och dansar”

”- haha, jag saknar dej med”

”- bra, då kan du komma hit då”

”-va? Nu?”

”- ja, eller du kan ju fika först haha”

”- JAAA, vad kul”

”- haha, aa”

”- men vart ska jag då?”

”- Vi är i dansstdion, ring när du är utanför så kommer jag och öppnar.”

”- japp, puss”

”- jag ääälskar dej, hejdå”

Jag la på och Ebba kollade på mej och log stort.

-          Vad söta ni är alltså.

-          Haha tack typ.

Calle kom tillbaka med fikat och jag drack snabbt upp drickan. Vi pratade lite till.

-          Vad är klockan? Jag tittade på Ebba och Calle svarade:

-          Halv 5.

-          Ojj, jag måste nog gå nu då. Sa jag och kollade på dom. Det var en halvtimme sedan Eric ringt och jag ville dit så fort som möjligt.

-          Ja, men vi ses någon dag, om inte annat så på cupen, sa Ebba och reste sej upp.

-          Ja, vi lär ju mötas i finalen haha.

Ebba’s lag hade alltid fått möta mitt lag i finalen och så skulle det nog bli i år igen. Jag reste mejoch gick ut i hallen och drog på mej mina svartvita björborgskor. Jag kramade om  Ebba och sa hejdå till henne, Calle fick också en kram. Jag öppnade dörren och gick mot dansstudion.

*

ERIC’S PERSPEKTIV:

-          BRAAAA, Aleeex, jag skrattade och kollade på honom. Han hade haft problem med ett danssteg som han nu hade klarat.

-          Hmm, KUUUUUL,ERIIIC, svarade han och flinade.

-          Ska vi köra elleeeeer, sa Rim och kollade på mej och Alex.

-          Haha aaa.

Vi körde några danser tillsammans med koregrafen och jag kände hur det vibrearde i fickan mitt i en dans, jag drog upp telefonen för att svara sammtidigt som jag fortsatte med dansen.

” -Eric”

”- jag är utanför nu”

”- okej, kommer”

Jag klickade på lägg på och gick direkt ut till dörren.

-          Meeen Eric? Vart ska du?

-          Jag stannade och kollade på våran koregraf.

-          Jag ska bara öppna dörren, vi kan väl ta paus nu?

-          Okej, vi tar 30 minuter.

Jag gick fram till dörren och låsteupp och höll öppe dörren för Alice.

-          Nejmen, tack. Hon skrattade och gav mej en lång underbar kyss.

-          Hej, sa jag när hon släppt mina läppar.

-          Hej, svarade hon och log stort.

Vi gick hand i hand in i danslokalen och jag presenterade henne för alla.

-          Detta är Alice, min flickvän. Sa jag och log stort.

-          Vi vet, sa Rim och tog fram sin hand som Alice skakade.

-          Ediiin, sa Edin och gjorde samma sak.

-          Maria, sa Maria och skakade handen hon också.

-          Hej, sa Alice och blev lite blyg. Jag skrattade och Alex sa:

-          Aleeeeex, fast mej har du ju träffat några gåner.

-          Ja, jo hehe. Hon kollade på mej och jag gav henne en kyss.

-          Meeeen guuud, kommer dom alltid vara såhär, sa Edin till Alex och pekade på oss.

-          Ingen anning du, svarade han och skrattade till.

Jag och Eric skrattade åt dom, men sen var dom tvugna att fortsätta dansa och jag satte mej intill väggen och kollade på.

*

ALICE’S PERSPEKTIV:

*

Jag hade suttit här och kollat i några timmar, det hade inte vart långtråkigt för jag tyckte det var kul att titta på. Eric hade kollat på mej och gett mej slängkyssar genom spegeln och jag log för mej själv.

-          Såå, då fortästter vi imorgon eller? Alex kollade på resten av gänget.

-          Men jag skulle ju va ledig nu när Tomas är borta eller? Eric kollade på koregrafen.

-          Joo, men vi kan passa på att över nu så får du vara lite ledig i Paris.

-          Aja, okej då, Eric gick fram till mej och sträckte fram handen. Jag tog den och reste mej upp, vi gick tillsammas fram till dom andra.

-          Ska vi gå ut och äta ikväll eller? Rim kollade på dansarna.

-          Vad är klockan då? Edin tittade på Rim som svarade:

-          Åtta.

-          Aa, då hänger jag på, Edin kollade på Alex och Maria.

-          Ja, jag följer också med, sa Alex och kollade på Maria.

-          Nej, jag kan inte tyvärr, sa hon och log.

-          Nähä? Vad ska du göra då? Rim kollade på henne men log.

-          Jag ska på bio.

-          Ojj då, sa Edin och skrattade.

Eric gav mej en kyss och Alex kollade på oss och sa:

-          Kärleksparet då?

-          Ska vi? Eric kollade på mej och gav mej en till kyss. Alex suckade och väntade på svar.

-          Aa det tycker jag, svarade jag.

-          Meeen bara om jag får en kyss, fortsatte jag.

-          Visst, sa Alex och Edin började gapskratta.

-          Hon sa inte till dej Aleeeex, sa Edin och slog till Alex löst.

-          Nähä, sa Alex och gjorde en ledsen min på skoj.

-          Men ska vi gå då? Frågade Eric och kollade på dom andra.

-          Jag ska byta om först, sa Edin och Alex höll med.

-          Och jag ska få en puss, sa jag och kollade på Eric.

Eric gav mej en lång kyss och dansarna gick för att byta om. Jag gick in till tjejernas omklädningsrum och Eric till killarnas. Vi bestämde att vi skulle mötas utanför när vi var klara och sen gå till resturangen.

Maria gick innan oss för hon skulle duscha hemma, och jag satt kvar och väntade på Rim.

-          Ni är söta ni, haha, ropade hon från duschen.

-          Mm, haha många säger det.

-          Det är sant också.

Hon kom ut från duschen och gick och tog på sej kläder.

*RIIIIIIIIIIIING*

”Ja?” sa jag glatt för jag såg att det var Eric.

”- klara?”

”-snart”

”-bra för jag saknar dej”

Jag hörde hur Alex suckade i bakrunden och jag skrattade.

”- mm, men vi kommer snart, är ni klara då?”

”-japp”

”- aa men då ses vi”

”- pusss”

”-puss”

-          Var det Eric? Rim drog på sej skorna.

-          Japp, dom väntar haha.

Hon tog sin påse och vi gick ut till dom andra som stog och väntade. Jag gick fram till Eric och han gav mej en kyss.

-          Nu börjar dom igen, sa Alex och pekade på mej och Eric.

-          Ska vi gå eller? Edin kollade på oss och Alex tog hans hand och sa men tjejig röst:

-          Bara om jag får en kyss Edin. Han blinkade med ögonen och vi andra skrattade.

-          Nää, vi väntar tills vi kommer hem, sa Edin och log mot Alex.

Dom var ganska kul ändå, jag menar när Alex pch Edin skojjade så kunde jag inte hålla mej för skratt. I början hade jag vart ganska blyg men inte nu längre, Rim var jätteschysst också och jag trivdes i deras sällskap. Jag tog Eric’s hand och vi gick ut.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 24, vad fort det går ändå haha, börjar med 25 nu så får vi se om det kommer redan ikväll :)

KOMMENTERA <3 Vill se hu många som Gillar min novell haha ;)

TACK, för att ni läser min blogg, utan er skulle den inte finnas, Tack <3

//Rebecca

EBBA’S PERSPEKTIV:

  Hur skulle jag kunna veta det? Haha Alice såg så lurig ut, och framförallt så såg hon så underbart lycklig ut. Jag väntade på att hon skulle svara.

 -          Jo, du försåt alltså, han eller aa alltså han...

 -          Vaddå? Vad heter han i efternamn då? Jag skrattade åt hur hon skulle förklara och hennes min.

 -          Sa...Saade. hon kollade oskäkert upp på mej.

 Eric Saade... min bästa vän är ihop med Eric Saade,,, jag försåt verkligen att Alice är så lycklig och jag är så glad för hennes skull.

 -          AHHHHHHHHHHHHH, du skojar?

- meeen gud vad kul, alltså är du säker?

- på om det är Eric Saade? Jag kollade på Ebba och hon höll på att brista ut i skratt.

- Aaa, eller nää jag skoja.

- vad menade du då?

- om han var ”rätt”.

- ja, jag är säker på det. Jag log och Ebba kollade ner på min mobil som låg emellan oss.

Vi pratade vidare och klockan blev rätt mycket och det hade blivit ganska mörkt ute.

- Det ringer Alice, hon skrattade och jag tog snabbt mobilen för att svara. Jag kollade på displayen, ”Eric <3”.

”- Heej”

”- Hej, vad gör du?” svarade han glatt.

”- jag är med Ebba, du?” Ebba log mot mej.

”-Jag är på väg hem, hur länge ska du va med Ebba då?”

”- jag saknar ju dej redaaaan” fortsatte han och jag skrattade.

”- du är ju inte hemma än? Haha jag ska gå nu”

”- ska jag hämta dej då?”

”- om du vill… MEN bara om det inte blir omväg”

”- Aldrig… vart är du då?”

Jag berättade vart vi satt och han skulle komma om 5 minuter. Ebba och jag satt kvar och pratade men Calle hade ringt och han och Ebba skulle gå ut och äta så hon skulle gå nu.

-          Ni låter så söta, jag måste träffa honom! Sa jag och reste mej upp.

-          Detsamma du, men vi ses någon dag snart hoppas jag Alice.

Hon gav mej en lång kram innan vi sa hejdå och hon började gå hem till sej.

Jag väntade några minuter innan jag såg Eric’s bil på vägen. Han stannade vid mej och jag öppnade bildörren och klev in. Jag kunde inte göra annat än att le när jag såg honom, det bara lyste om honom.

-          Heej, han böjde sej fram och gav mej en lång kyss direkt.

-          Haha, heej.

-          Jag har saknat dej heeela dagen, Eric kollade på mej innan han fortsatte:

-          Jag tänkte faktiskt åka hem till dej förut, men det fick jag inte för J-son.

-          Tur det, dina fans kanske blir sura om du inte skriver musik haha.

*

ERIC’S PERSPEKTIV:

Alice och jag hade kommit hem och vi satt i soffan och kollade på ”Lotta på Liseberg” eller vi kollade inte så mycket på tv, utan mer på varandra.

-          Jag älskar dej Eric, Alice kollade på mej och pussade min hand som hon höll i.

-          Jag älskar dej mer än allt, svarade jag.

Hon log och drog upp mobilen ur fickan och kollade på den, hon fick ett leénde på läpparna och jag pussade henne på pannan innan jag frågade:

-          Hänt något eller?

-          Ebba ville att vi skulle träffas och köpa skor imorgon.

-          Haha, du köpte väl skor idag? jag log mot henne och hon kollade finurligt på mej och sa:

-          Jo, men vi ska köpa fotbollsskor.

-          Jasså du, på tal om fotboll… när åker du?

-          Om  13 dagar. Hennes ögon blev lite ledsnare när hon sa det.

-          Och du åker? Fortsatte hon.

-          Om 12… hur kommer du till Göteborg? Ska jag fixa så någon kan köra dej?

-          Neej, jag tar tåget. Hon log mot mej.

-          Okej då, men måste du köpa nya skor? Jag såg ett par hos dej ju. Jag skrattade till.

-          Jo, men dom är försmå, jag har ju inte spelat på ett tag nu, så ska jag köpa benskydd

-      Haha.

*

-  du Eric? Hon lät lite allvarligare än förut och jag kollade ner på henne.

Hon låg med huvudet i mitt knä och tittade upp på mej.

-          Aa?

-          Får jag följa med, till flygplatsen när du åker?

-          Självklart får du det.

-          Bra. Hon skrattade men kollade snabbt på teven och satte sej snabbt upp och kollade intresserat mot tvrutan.

-          Vad händer haha?

-          NORLIE OCH KKV ÄR JU MED!

Jag började gapskratta åt henne. Hon såg helt allvarlig ut men hon kollade på mej, skrattade och sa:

-          Vad är det som är så kul Eric?

Hon satte sej över mej och jag kollade på henne utan att ge henne svar. Hon började kittla mej och jag fortsatte att skratta, jag kittlade tillbaka och hon la sej ner och jag la mej över henne istället.

-          Eriiiiiiic, sluuuuta.

Hon kunde knappt säga det för hon skrattade så mycket.

Men hon sträckte upp huvudet och kysste mej och det var så underbart att jag glömde kittla henne, men hon visste tydligen vad hon gjorde för hon började kittla mej igen.

-          OKEEEEEEJ, jag geeeer meeeej Aliiiiice.

Hon slutade kittla mej och sa:

-          Så, vad var det som var så kul?

Jag bara flinade som svar.

NÄSTA MORGON ERIC’S PERSPEKTIV:

Jag vaknade av att det vibbrerade någonstans och jag tog upp mobilen som jag låg på. Det var Alice’s mobil som av någon konstig anledning hade hamnat här.

-          Alice? Alice?

-          Mmm, svarade hon trött.

-          Det ringer, svarade jag henne minst lika trött.

Hon tog telefonen och svarade:

”-Alice?”

ALICE’S PERSPKTIV:

-          Alice?..Alice?

-          Mmm, svarade jag trött.

-          Det ringer.

Jag vände mej om mot Eric och tog mobilen som han föll i handen.

”Alice?”svarade jag trött.

Jag orkade inte kolla vem som ringde.

”SOVER DU? Vet du vad klockan är? Det är Ebba iallafall”

”- nej? Haha”

”- okej, men när ska vi ut då?”

”- jag venne” svarade jag trött men fortsatte ändå:

”- om några timmar?”

”- aa okej, vi möts vid Starbucks om två”

”-mmm, godnatt”

” juste, godnatt haha”

Hon la på och jag bara släppte mobilen och somnade om, jag var så himla trött och Eric också tydligen för han hade redan somnat om.

*

EN TIMME SENARE ALICE’S PERSPEKTIV:

Jag vaknade och vände mej om, Eric sov fortfarande, han var så söt. Jag pussade han på pannan innan jag tog upp mobilen och gick in på Instagram. Några hundra nya följare? Ojj då, dom hade väl sett tidningarna och sånt. Samma sak med twitter och facebook, men vänförfrågningarna på facebook accpterade jag inte.

Klockan var halv 12 och jag skulle möta Ebba utanför starbucks om en timme. Jag reste mej och gick in på toan för att duscha. När jag var färdig gick jag till min lilla påse som vanlig och letade fram något att ha på mej. Det fick bli jeansshorts och ett vitt spetslinne instoppat i shortsen. Jag tog på mej och kollade mot Eric, han sov vidare och jag gick ut på toan igen och sminkade mej och bortade håret som jag sen flätade och la åt sidan. Jag gick ut i köket och Eric hade vaknat och höll på att ta fram frukost. Jag gick till dikskhon för att dricka och Eric kom upp bakom mej och la sina armar runt mej.

-          Godmorgon, sa han och kysste mej i nacken.

-          Godmorgon, svarade jag och log och drack mitt vatten.

-          Frukost? Eric gick och satte sej på en av stolarna och jag satte mej i hans knä.

Vi åt och plockade bort, Eric ville köra mej till stan för han ville få träffa Ebba och jag hade inget imot det.

-          Är du färdig Eric? Jag väntar...

Eric kom ut från toaletten och gick fram till mej och gav mej en helt underbar kyss.

Han böjde sej ner för att ta på sej skorna.

-          Ovanligt, haha DU väntar på MEJ, han skrattade och tog på sej andra skon.

Jag skrattade och vi gick ner till bilen hand i hand.

-          Ska inte du köra någon gång, Eric stannade och kollade på mej.

-          Nää, inte idag haha.

-          Nähä, okej.

Han startade och körde mot stan. Han parkerade och vi gick tillsammans mot Starbucks. Jag hade smsat Ebba och hon visste att Eric skulle följa med en stund.

-          Heej, Ebba sa jag och gav henne en kram.

-          Ebba, detta är Eric, Eric detta är Ebba.

-          Tja, Eric, sa Eric och sträckte fram handen mot Ebba.

-          Hej, Ebba, svarade hon och skackade den.

*

Ebba och Eric kom bra överräns och vi hade gått in på Starbucks som vanligt och tatt en fika.

-          Jag måste gå nu tyvärr, sa Eric och kollade på klockan.

-          Okej, det var kul att träffas, sa Ebba

-          Ja, verkligen vi får träffas igen när jag inte ska jobba direkt haha.

-          Hejdå, fortsatte han och tittade på mej.

-          Hejdå, jag kollade på honom och han reste sej upp.

Han sa hejdå till Ebba och böjde sej ner för att kyssa mej innan han gick.

-          Guuud, vad ni är söta, sa Ebba när Eric hade gått.

-          Tycker du? Haha, ska vi dra nu eller?

-          Aa, det gör vi.

 ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 23 och 24 kanske kommer om en stund vi får se om jag hinner :)

KOMMENTERA <3

TACK, för att ni läser min blogg, utan er skulle den inte finnas, Tack <3

-          Vilken jävla idiot han är, alltså fyfan, han är ju sjuk.

 Eric kollade på mej och hans kinder var våta. Det högg till i hjärtat av att se honom ledsen så jag torkade snabbt hans tårar innan jag sträckte mej upp och kysste honom, han la sej ner på sanden ochjag la mej över honom. Vi kysstes och myste innan vi satte oss upp igen och jag sa:

-          Jag var inte klar! Jag skrattade till och han log mot mej.

-          Då fortsätter jag väl då, sa jag och log.

Eric  log som svar och jag fortsatte med:

-          Men bara om jag får en kyss först...

-          Självklart, svarade han och log stort.

Han böjde sej ner och kysste mej och jag fortsatte:

Sen flyttade jag ju hit och träffade den mest underbaraste peronen i helaste världen, och jag blev ihop med honom och sen så mötte jag Victor igen på mitt jobb nere på Ica, och ja han sa inget direkt och jag gick hem som om allt var normalt. Jag visste inte om jag skulle orka gå till jobbet nästa dag men så kom jag hem. Och möttes av ett underbart leende och det fick mej att gå till jobbet dagen efter. Men den dagen blev ju inte så bra.

Det var inte slagen som gjorde ont inte alls om du jämför med det som hände senare för det gjorde så mycket mer ont...

-          Sen nu är jag lycklig igen när jag får vara med personen som jag älskar mest i hela mitt liv...

-          Jag älskar dej också Alice, Över allt annat.

-          Eric, jag är så glad över att jag har träffat dej, du fick mej att vilja leva livet igen.

*

Vi hade suttit nere vid vattnet nästan hela dan och bara prata om allt och inget men det började bli kallt och Eric sa:

-          Jo Alice, alltså ehh... jag skulle vilja fråga dej en sak?

-          Aa? Hade det hänt något eller?

-          Jo, skulle du vilja flytta ihop med mej? Alltså bara om du vill.

Jag bara gapade och kollade på Eric, han sänkte blicken och jag förstog att han blev ledsen och trode att jag inte ville. Jag drog upp hans ansikte och kollade honom i ögonen och sa:

-          JAAAA, jag vill jättegärna flytta ihop med dej.

-          Menar du det?

-          Självklart...

-          Vad sa du? Jag hör nog inte, jag tror jag blev döv.

-          Ojj hehe förlåt.

Eric började skratta och jag med, jag var så lycklig nu när det hade löst sej mellen mej och Eric.

-          Så ska vi åka hem då? Det börjar bli kallt, sa jag och reste mej upp.

-          Aaa. Svarade han och log.

Vi reste oss och gick bort till bilen och åkte hemmåt.

*

Vi hade kommit hem, ätit och sett på en film och jag höll på att somna lutad mot Eric.

-          Sover du Alice? Sa Eric och skrattade till.

-          Nej, jag bara kollar på insidan av ögonlocken, sa jag trött.

Eric började skratta men sa sedan:

-          Hahahah, okej så du vill inte gå och lägga dej då?

-          Nej då, sa jag och fick hålla mej för skratt.

Min natthumor är den sämsta man kan ha, jag tycker allt är roligt.

-          Näähä, då får väl jag gå och lägga mej själv då, Eric reste sej upp och jag slog snabbt upp ögonen och sa:

-          Nej, det gör du inte. Jag började skratta och Eric skrattade han med och sa:

-          Kom då.

Eric sträckte ut sin hand och jag tog den och reste mej upp.

*

NÄSTA MORGON ERIC’S PERSPEKTIV:

Jag vaknade och kollade på Alice, hon var så söt och jag var verkligen glad att jag och hon hade förlåtit varandra. Jag gav henne en kyss på pannan och la mej ner igen. Mobilen började ringa och jag sträckte mej för att svara.

”-Eric?”

”- Tja Eric, J-sooon, vad göru?”

”- Sover?” Svarade jag trött.

”- nu?”

”- mmm” jag kunde inte låtabli att le åt honom.

”- vi ska skriva musik idag ju...skapa magi, You know.”

”- aaa juste”

”- kom till studion om en timme då?”

”- klockan nio då?”

”-Aaa, ska jag hämta dej eller?”

”- nää, vi ses nio.”

”- bra, hejdå”

”- godnatt”

Han skrattade som svar och jag la på. Jag kollade ner på Alice som hade vaknat.

-          Vem var de? Hon kollade nyfiket på mej och jag skrattade till.

-          J-son, jag ska vara i studion om en timme.

-          Okej, så du ska gå nu då? Frågade hon och kollade upp mot mej.

-          Nää jag skulle vara där om en timme...

-          Så jag åker om en timme. Fortsatte jag.

Hon skrattade och jag pussade henne och hon la sej mot mitt bröst.

30 MINUTER SENARE ALICE’S PERSPEKTIV:

Eric hade gått upp för att duscha eftersom han skulle till jobbet idag och jag försökte tänka ut något sett att fördriva tiden på tills han kom hem igen. Eric kom in i rumet och jag mej en slängkyss och jag log mot honom innan han gick till garderoben för att välja kläder. Jag och Eric hade bestämt oss för att börja flytta ihop om några veckor, Eric skulle till paris och jag skulle hem till Göteborg och spela cup, så efter det skulle vi flytta ihop. Jag var verkligen glad att jag hade hittat Eric och blivit tillsammans med honom. Han betydde allt för mej.

-          Vad tänker du på? Frågade Eric och satte sej på sängkanten.

Han var verkligen så snygg, han hade fått på sej ett svart linne och en kofta utan ärmar med ett par slitna jeans till.

-          Dej, sa jag och böjde mej fram för att kyssa honom.

Han log och jag reste mej upp och gick till min lilla påse jag hade mina kläder i här hos Eric. Jag drog fram svarata jeans och till det en vit t-shirt med texten ”tröjan du hatar”. Som i Norlie och kkv’s låt, dom två är helt underbara och jag var ett stort fan av dom. Jag gick in på toa och bytte om och sminkade mej lätt, när jag kom ut stog Eric redo i hallen för att gå till jobbet.

-          Den där tröjan? Är inte det en låt? Eric kollade på mej och jag log och svarade:

-          Jo, Norlie och kkv har ju gjort låten.

-          Juste, men du jag måste gå nu, han log tillbaka.

-          Har inte du glömt något? Jag kollade på honom och han flinade och svarade:

-          Nää, vad skulle det va?

Jag gick fram till honom och jag honom en lång kyss som han snabbt besvarade.

-          Det tillexempel?

-          Haha, jo det glömde jag ju, och därför måste jag ha en till, han skrattade.

Han kysste mej och sedan sa vi hejdå och han åkte, min mobil började ringa och jag gick in i sovrummet för att svara.

”- Alice?”

”- Hej Alice, det är Gurra”

Gurra eller Gustav var min tränare i fotbollslaget och han ringde mej då och då inför en match, han var som en extra pappa som engagerade sej i mitt spel eftersom att min övriga familj inte brydde sej speciellt mycket. Jag hade känt och umgåts med Gustav sedan jag var liten.

”- hejdu ,det va ett tag sen”

”- ja, tyckte det var på tiden att ringa nu haha”

”- vad har du på hjärtat då?” frågade jag med snäll röst, jag höll mej för skratt för att det skulle värka trovärdigt.

”- jo, du vet cupen som ska spelas om två veckor?”

”- aa?”

”- Vi ska ha en träningsmatch inför den och vi behöver dej”

”- aa visst, självklart men när är den då?”

”- fredagen den 2 september”

Cupen började på Lördagen efter alltså den tredje september. Och jag hade planerat att åka hem till Göteborg den första för att hinna va med vänner och sånt.

”- aa men visst, jag kommer”

”- vilken dag kommer du då?”

”- ja isåfall kommer jag den sista augusti, alltså om exakt 14 dagar” jag skrattade till.

”- bra, vad har du för dej annrs då? Hörde av din morbror att du vart på sjukhus och hade skaffat pojkvän haha”

Tomas och Gustav hade vart bra vänner, Gustav var också en utav mina närmsta vänner, han var 24 år alltså 5 år äldre än mej.

”- öhh, har han skvallrat? haha, jo det stämmer”

”- hmm, brabra bara det inte går ut över spelet, jag menar gulligull och sånt mellan matcherna”

”- du kan va lugn han ska till Paris när jag kommer haha”

”- åhh vad skönt.. är han snäll då?”

”- världens snällaste” svarade jag och log.

” och snygg?”’ Gustav gjorde sej till och lät väldigt intresserad och jag skrattade åt honom innan jag svarade:

”- ja, ja det är han.”

”- hur ser han ut då?”

”- han...öhhm” Gustav avbröt mej med:

”- jag skoja jag vet att det är Eric Saaaade”

”- Saade ja, haha”

”- men jag måste rusa nu, ring när du är här då”

”- aa, hej”

”- Hej”

Jag la på och småskrattade för mej själv, jag kom på att jag inte träffat Ebba sen jag och Eric blev ihop och det var tre månader sen ungefär. Jag tog fram mobilen igen och leta upp Ebba i kontaktlistan och klickade på Ring.

”- Ebba?”

”- HEEEJ”

”-ALIIIICE, vad kul, det var länge sen du”

”- haha aa, ska vi träffas eller något?”

”- Aaaa, visst Starbucks om 40?”

”perfekt” svarade jag.

”- då ses vi snart då”

”- Aaa, hejdå”

”- hej”

Jag la på och gick för att platta mitt hår.

40 MINUTER SENRAE UTANFÖR STARBUCKS ALICE’S PERSPEKTIV:

-          Hej, jag gav Ebba en kram som hon besvarade.

-          Ska vi gå in? Fortsatte jag och kollade på henne.

-          Aa, det gör vi.

Vi gick in och beställde varsin bulle och cola, vi gick och tog ett bord, det som vi hade sist, även det som jag och Eric hade suttit vid.

-          Så vad har hänt under dom här månaderna då? Jag kollade på Ebba som log och sa:

-          Jag är kär, hon log större.

-          I Calle? Sa jag och kollade på henne med ett leénde.

-          Japp, han är helt underbar och vi ska flytta ihop snart.

-          Du skojar? Gud vad kul för dej.

-          Aa verkligen, jag skulle ringt tidigare och berätta och så men jag har inte hunnit, jag har vart hemma hos Calle och sådär.

Ebba hade precis som jag flyttat till Stockholm och eftersom att vi är bästisar alla tre, jag Calle och Ebba så träffades vi så ofta vi kunde och hade tid.

-          Ja, han var ju hos mej också för ett tag sedan.

-          Alice?

-          Aa? Svarade jag och kollade på Ebbas oroliga blick på mej.

-          Ja, Calle berättade detdär om Victor och, Snälla förlåt för att jag inte ringde eller något, verkligen, jag kännder mej som världens sämsta kompis.

-          Det är lungt, Ebba verkligen, och du är världens bästa kompis, du och Calle haha.

-          Säkert? Förästen har du tänkt på att min Calle också heter Calle? Hon skrattade.

-          ?

-          Ja Calle i Göteborg och min Calle.

-          Aha du menade så, haha aa det har jag faktiskt.

-          Då får vi döpa om den ena, fortsatte Ebba.

-          Aa, Calle med snickarbyxorna får ”våran” Calle heta då haha.

Calle var snickare och därför fick han heta Calle med snickar byxorna.

*

Ebba och jag hade vart och shoppat några timmar och nu satt vi på en brygga vid vattnet.

-          Shieet, asså hur klarade du dej på sjukhuset igentligen? Va det inte ensamt? Ebba kollade på mej och jag svarade:

-          Nej, det var det inte. Jag kände hur mitt leénde blev större och större när jag tänkte på Eric.

-          Vem är han? Ebba kollade på mej med en ”allvarlig” blick.

-          Vem?

-          Han som du ler åt?

-          Ingen...

-          Lääägg av, jag ser det på dina ögon, dom glänser ju och du ler som en idiot Alice.

Jag skrattade åt hennes sätt att beskriva mej.

-          Eric heter han... jag kollade mystiskt på henne.

-          Mhm, är han snygg då? Hur länge har ni vart ihop? Hur ser han ut?

-          Öhhm, han är snygg, ja världens snyggaste, vi har vart ihop i kanske två och en halv månad, eller snart tre.

-          Ojj då, haha hur ser han ut då?

Jag visste inte riktigt hur jag skulle flika in att det var Eric Saade jag pratade om men jag fick en idé.

-          Jo, du vet hur han ser ut.

-          Va? Hur skulle jag kunna det? Ebba tittade på mej och försökte härma min allvarliga blick.

EBBA’S PERSPEKTIV:

Hur skulle jag kunna veta det? Haha Alice såg så lurig ut, och framförallt så såg hon så underbart lycklig ut. Jag väntade på att hon skulle svara.

-          Jo, du försåt alltså, han eller aa alltså han...

-          Vaddå? Vad heter han i efternamn då? Jag skrattade åt hur hon skulle förklara och hennes min.

-          Sa...Saade. hon kollade oskäkert upp på mej.

Eric Saade... min bästa vän är ihop med Eric Saade,,, jag försåt verkligen att Alice är så lycklig och jag är så glad för hennes skull.

-          AHHHHHHHHHHHHH, du skojar?

-          Nääääää, sa Alice började skrattade när jag skrek.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vääääldigt långt kapitel, och ett dåligt slut tyvärr :( men fick avsluta där för annars hade det blivit flera sidor längre haha :)

KOMMENTERA <3

TACK, för att ni läser min blogg, utan er skulle den inte finnas, Tack <3

//Rebecca

Jag var tvungen att ta bussen till Tomas eftersom att han bodde en bit bort och min fot värkte som bara den. Bussen skulle komma först om tio minuter så jag slog mej ner på en bänk och kollade twitter. Jag gick in på Eric’s sida och kollade om han hade twittrat något, det hade han. Sent i går och idag, för tjugo minuter sedan.

”- ibland blir saker inte som man vill att det ska bli”

”- no words”

”- i love you”

Och

“- Living isn’t fucking easy”

Några tårar rann ner för min kind och jag läste tweetsen om och om igen ända tills bussen kom.

ERIC’S PERSPEKTIV:

Jag vaknade av mej själv vid 10 och gick upp och tog på mej. Jag var glad ända tills jag kom på varför jag var här hos Tomas. Jag saknade Alice och ville inget hellre än att allt skulle bli bra igen. Jag gick ner i köket och satte mej mittemot Tomas.

-          Godmorgon, sa han och kollade på mej.

-          Godmorgon, svarade jag och log.

-          Du, vi åker om en halvtimme så du vet.

-          Aaa, jo jag vet det, svarade jag och tog en smörgås.

-          Men nycklar har du ju fått och du får bo här så mycket du vill, sa han.

Tomas var som en extrapappa för mej, han visste om mej och Alice och vad som hänt så han lät mej bo här. Om jag ville såklart. Han skulle på semester med familjen i två veckor och åka idag.

*

Tomas och hans familj hade åkt till flygplatsen och jag hade tagit en dusch och tog på mej nya kläder. Det fick bli en svartvit randig tröja och mörkblåa jeans till. Jag tog på mej och gick ner till stranden vid huset och satte mej där.

ALICE’S PERSPEKTIV:

Jag gick av bussen och den åkte ifrån mej. Tomas bodde en bit utanför Stockholm och lite avskilt sådär, närmsta granne bodde en bra bit bort.

Jag hade ringt Tomas och sagt att jag skulle komma och han visste tydligen om mej och Eric för han sa:

”- Vi ska åka till Spanien och är borta i två veckor, men visst kom du, Han sitter nog vid vattnet skulle jag tro. Ha det bra så hörs vi, hejdå”

Jag gick över vägen och in på grusgången där Tomas brukade ställa bilen, där stog det nu en annan bil. Eric’s svarta opel. Jag gick längre in på tomten och in bakom huset mot stranden. Och precis som Tomas sagt så satt han vid vattnet. Jag gick fram till honom och stannade några meter ifrån honom. Han var så fin, och jag saknade honom så mycket.

-          Eric förlåt....kan vi inte prata? Han svarade inte utan bara tittade ut över vattnet.

Jag satte mej ner bredvid honom och han kollade på mej med ledsna ögon och sa:

-          Jo, vi kan prata.

Jag bara kollade i hans ögon innan han vände blicken ut mot vattnet igen och jag började:

-          Det....Det skulle inte bli såhär Eric. Jag ville berätta allt för dej, men jag vågade inte. Jag har aldrig berättat detta för någon och jag...Jag vet inte.

-          Jag saknar dej... fortsatte jag.

-          Varför... han vände sej mot mej och fortsatte:

-          Du kan berätta för mej Alice, du vet att jag alltid kommer finnas här för dej.

-          Jo jag vet, jag ska berätta allt. Nu. Svarade jag och satte mej lite närmare honom innan jag började berätta.

-          Jag var 15, skulle precis fylla sexton när jag träffade...Victor. Jag och han träffades på en fest någonstans och vi började prata med varandra och efter några veckor blev vi ihop, jag flyttade in hos honom och vi var lyckliga. Men en dag kom jag hem och han var arg för något. Jag frågade för vad men han svarade aldrig och jag vet fortfarade inte varför han var sur dendär dagen. Han började slå mej och varför vet jag igentligen inte. Men han sa att det var för att han hade sett mej med Calle och han gillade inte att jag var med honom, en annan dag hade han sett mej med mina tjejkompisar och det gillade han inte heller. Han gillade ingenting jag gjorde.

Jag tog en liten paus och kollade ut över vattnet och sen på Eric igen och fortsatte:

-          Ja, alltså han slog mej oftare och hotade mej. En dag kom jag från mitt sommarjobb. Jag hade fyllt sjutton och han började kyssa mej och jag..jag sa nej och sluta, men han lyssnade inte. Jag försökte dra mej bort men han höll fast mej och.... ja...han....

Tårarna började rinna ner för mina kinder och Eric tog min hand, flyttade sej närmare mej och sa:

-          Jag är en idiot Alice, han lät både arg och ledsen.

-          Jag vet inte riktigt vad jag tänkte med för när du berättade för polisen så bara det blev svart liksom och jag visste inte vad jag skulle göra. Efter jag hade gått så ångrade jag mej. Jag ville finnas för dej och hjälpa dej igenom detta men jag visste inte om du ville... Jag var en idiot...jag är en idiot.

Jag kunde inte göra annat än att kolla på honom och le. Han bad om fölåtelse. Han tittade in i mina ögon och kom närmare. Han viskade:” Förlåt”. Innan han igck ner till mina läppar och kysste dom, jag besvarade kyssen snabbt och det var helt underbart.

Inget kunde slå Eric’s kyssar och jag var glad att kunna få kyssa honom igen. Jag lutade mej mot hans axel och han la armen runt min midja och där satt vi och kollade ut över havet.

*

-  vill du jag ska berätta klart? Frågade jag och kollade upp mot honom.

- bara om du känner för det och vill berätta, svarade han och kysste mej.

Så jag fortsatte eftersom att jag ville att Eric skulle få veta allt ihopa.

-          Ja, jag kunde ju inte gå till min familj precis, visst dom kanske hade hjälp mej men dom gillade Victor så mycket och Victor hade hotat med att döda mej om jag berättade för någon. Jag minns en dag när vi skulle på Antons kalas. Jag bodde ju inte hemma då utan hade flyttat in till Victor. Jag minns attjag hade massor av blåmärken på benen och armarna och min underläpp var svullen efter ”gårdagens” slag. Jag täckte blåmärkerna med långbyxor och långärmad tröja,  underläppen kunde jag inte göra så mycket åt. Jag vet att jag grät när jag såg mej i spegeln men torkade tårarna och åkte på kalaset. Vi hade trevligt eller DOM hade trevligt och jag lände mej otrygg och hur rädd som helst.

-          Plötsligt frågade pappa vad som hänt med min läpp och Victor var snabb och sa att jag trillat i trappen. Dom trodde på det men senare skulle jag och pappa hjälpas åt och diska och jag drog upp ärmarna, det var en vana att göra det, jag menar vem diskar i långärmat? Jag såg blåmärkerna och drog snabbt ner ärmarna men pappa hade redan sett allihop.

Han frågade hur jag hade fått dom och jag ljög väl antar jag, men när vi var påväg hem, jag och Victor började han plötsligt fråga massa saker och han trodde jag hade berättat för pappa om allt, han slog ner mej och jag hamnade på sjukhus, det var han själv som ringde ambulansen och sa att det var någon gäng som hade gått förbi, polisen trodde på honom och livet gick väl vidare....

Ända tills den dagen jag hade fått nog, jag vet inte riktigt vart jag fick styrkan ifrån, men jag gick ner till polisen och berättade alltihop. Pappa var där också och hjälpte mej. Min pappa är polis så han fick själv Victor fäld och dömd. Han satt inne till för ett halvår sedan då han släpptes och jag hörde av Anton att han skulle läsa till pollis, men det blev tydligen inte så.

Anton var hela tiden på mej efter jag vart på sjukhuset och han ville skydda mej. Om jag inte var hemma ringde han direkt och kollade vart jag var och jag var glad för det. Mamma brydde sej inte speciellt hon kom inte ens när jag låg på sjukhus och av någon anledning fick hon för sej att det var rätt det Victor hade gjort. Men nu, sedan han kom ut, nej det var nog ett tag innan så fick vi bra kontakt igen och pratade med varandra.

-          Vilken jävla idiot han är, alltså fyfan, han är ju sjuk.

 Eric kollade på mej och hans kinder var våta. Det högg till i hjärtat av att se honom ledsen så jag torkade snabbt hans tårar innan jag sträckte mej upp och kysste honom, han la sej ner på sanden ochjag la mej över honom. Vi kysstes och myste innan vi satte oss upp igen och jag sa:

-          Jag var inte klar! Jag skrattade till och han log mot mej.

-          Vi har hela livet på oss, så berätta du hur lång tid det än tar så ska jag alltid lyssna på dej Alice.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 21 av Timeless ute nu :) Vet att det kanske blev e aning långtråkigt men jag var tvungen att skriva ner vad som hänt och såvidare haha :)

KOMMENTERA och säg vad ni tycker...

såg att det blev helt olika storlek på bilderna nu menmen det går väll att läsa hehe <3

//Rebecca <3

Jag var tvungen att ta bussen till Tomas eftersom att han bodde en bit bort och min fot värkte som bara den. Bussen skulle komma först om tio minuter så jag slog mej ner på en bänk och kollade twitter. Jag gick in på Eric’s sida och kollade om han hade twittrat något, det hade han. Sent i går och idag, för tjugo minuter sedan.

”- ibland blir saker inte som man vill att det ska bli”

”- no words”

”- i love you”

Och

“- Living isn’t fucking easy”

Några tårar rann ner för min kind och jag läste tweetsen om och om igen ända tills bussen kom.

ERIC’S PERSPEKTIV:

Jag vaknade av mej själv vid 10 och gick upp och tog på mej. Jag var glad ända tills jag kom på varför jag var här hos Tomas. Jag saknade Alice och ville inget hellre än att allt skulle bli bra igen. Jag gick ner i köket och satte mej mittemot Tomas.

-          Godmorgon, sa han och kollade på mej.

-          Godmorgon, svarade jag och log.

-          Du, vi åker om en halvtimme så du vet.

-          Aaa, jo jag vet det, svarade jag och tog en smörgås.

-          Men nycklar har du ju fått och du får bo här så mycket du vill, sa han.

Tomas var som en extrapappa för mej, han visste om mej och Alice och vad som hänt så han lät mej bo här. Om jag ville såklart. Han skulle på semester med familjen i två veckor och åka idag.

*

Tomas och hans familj hade åkt till flygplatsen och jag hade tagit en dusch och tog på mej nya kläder. Det fick bli en svartvit randig tröja och mörkblåa jeans till. Jag tog på mej och gick ner till stranden vid huset och satte mej där.

ALICE’S PERSPEKTIV:

Jag gick av bussen och den åkte ifrån mej. Tomas bodde en bit utanför Stockholm och lite avskilt sådär, närmsta granne bodde en bra bit bort.

Jag hade ringt Tomas och sagt att jag skulle komma och han visste tydligen om mej och Eric för han sa:

”- Vi ska åka till Spanien och är borta i två veckor, men visst kom du, Han sitter nog vid vattnet skulle jag tro. Ha det bra så hörs vi, hejdå”

Jag gick över vägen och in på grusgången där Tomas brukade ställa bilen, där stog det nu en annan bil. Eric’s svarta opel. Jag gick längre in på tomten och in bakom huset mot stranden. Och precis som Tomas sagt så satt han vid vattnet. Jag gick fram till honom och stannade några meter ifrån honom. Han var så fin, och jag saknade honom så mycket.

-          Eric förlåt....kan vi inte prata? Han svarade inte utan bara tittade ut över vattnet.

Jag satte mej ner bredvid honom och han kollade på mej med ledsna ögon och sa:

-          Jo, vi kan prata.

Jag bara kollade i hans ögon innan han vände blicken ut mot vattnet igen och jag började:

-          Det....Det skulle inte bli såhär Eric. Jag ville berätta allt för dej, men jag vågade inte. Jag har aldrig berättat detta för någon och jag...Jag vet inte.

-          Jag saknar dej... fortsatte jag.

-          Varför... han vände sej mot mej och fortsatte:

-          Du kan berätta för mej Alice, du vet att jag alltid kommer finnas här för dej.

-          Jo jag vet, jag ska berätta allt. Nu. Svarade jag och satte mej lite närmare honom innan jag började berätta.

-          Jag var 15, skulle precis fylla sexton när jag träffade...Victor. Jag och han träffades på en fest någonstans och vi började prata med varandra och efter några veckor blev vi ihop, jag flyttade in hos honom och vi var lyckliga. Men en dag kom jag hem och han var arg för något. Jag frågade för vad men han svarade aldrig och jag vet fortfarade inte varför han var sur dendär dagen. Han började slå mej och varför vet jag igentligen inte. Men han sa att det var för att han hade sett mej med Calle och han gillade inte att jag var med honom, en annan dag hade han sett mej med mina tjejkompisar och det gillade han inte heller. Han gillade ingenting jag gjorde.

Jag tog en liten paus och kollade ut över vattnet och sen på Eric igen och fortsatte:

-          Ja, alltså han slog mej oftare och hotade mej. En dag kom jag från mitt sommarjobb. Jag hade fyllt sjutton och han började kyssa mej och jag..jag sa nej och sluta, men han lyssnade inte. Jag försökte dra mej bort men han höll fast mej och.... ja...han....

Tårarna började rinna ner för mina kinder och Eric tog min hand, flyttade sej närmare mej och sa:

-          Jag är en idiot Alice, han lät både arg och ledsen.

-          Jag vet inte riktigt vad jag tänkte med för när du berättade för polisen så bara det blev svart liksom och jag visste inte vad jag skulle göra. Efter jag hade gått så ångrade jag mej. Jag ville finnas för dej och hjälpa dej igenom detta men jag visste inte om du ville... Jag var en idiot...jag är en idiot.

Jag kunde inte göra annat än att kolla på honom och le. Han bad om fölåtelse. Han tittade in i mina ögon och kom närmare. Han viskade:” Förlåt”. Innan han igck ner till mina läppar och kysste dom, jag besvarade kyssen snabbt och det var helt underbart.

Inget kunde slå Eric’s kyssar och jag var glad att kunna få kyssa honom igen. Jag lutade mej mot hans axel och han la armen runt min midja och där satt vi och kollade ut över havet.

*

-  vill du jag ska berätta klart? Frågade jag och kollade upp mot honom.

- bara om du känner för det och vill berätta, svarade han och kysste mej.

Så jag fortsatte eftersom att jag ville att Eric skulle få veta allt ihopa.

-          Ja, jag kunde ju inte gå till min familj precis, visst dom kanske hade hjälp mej men dom gillade Victor så mycket och Victor hade hotat med att döda mej om jag berättade för någon. Jag minns en dag när vi skulle på Antons kalas. Jag bodde ju inte hemma då utan hade flyttat in till Victor. Jag minns attjag hade massor av blåmärken på benen och armarna och min underläpp var svullen efter ”gårdagens” slag. Jag täckte blåmärkerna med långbyxor och långärmad tröja,  underläppen kunde jag inte göra så mycket åt. Jag vet att jag grät när jag såg mej i spegeln men torkade tårarna och åkte på kalaset. Vi hade trevligt eller DOM hade trevligt och jag lände mej otrygg och hur rädd som helst.

-          Plötsligt frågade pappa vad som hänt med min läpp och Victor var snabb och sa att jag trillat i trappen. Dom trodde på det men senare skulle jag och pappa hjälpas åt och diska och jag drog upp ärmarna, det var en vana att göra det, jag menar vem diskar i långärmat? Jag såg blåmärkerna och drog snabbt ner ärmarna men pappa hade redan sett allihop.

Han frågade hur jag hade fått dom och jag ljög väl antar jag, men när vi var påväg hem, jag och Victor började han plötsligt fråga massa saker och han trodde jag hade berättat för pappa om allt, han slog ner mej och jag hamnade på sjukhus, det var han själv som ringde ambulansen och sa att det var någon gäng som hade gått förbi, polisen trodde på honom och livet gick väl vidare....

Ända tills den dagen jag hade fått nog, jag vet inte riktigt vart jag fick styrkan ifrån, men jag gick ner till polisen och berättade alltihop. Pappa var där också och hjälpte mej. Min pappa är polis så han fick själv Victor fäld och dömd. Han satt inne till för ett halvår sedan då han släpptes och jag hörde av Anton att han skulle läsa till pollis, men det blev tydligen inte så.

Anton var hela tiden på mej efter jag vart på sjukhuset och han ville skydda mej. Om jag inte var hemma ringde han direkt och kollade vart jag var och jag var glad för det. Mamma brydde sej inte speciellt hon kom inte ens när jag låg på sjukhus och av någon anledning fick hon för sej att det var rätt det Victor hade gjort. Men nu, sedan han kom ut, nej det var nog ett tag innan så fick vi bra kontakt igen och pratade med varandra.

-          Vilken jävla idiot han är, alltså fyfan, han är ju sjuk.

 Eric kollade på mej och hans kinder var våta. Det högg till i hjärtat av att se honom ledsen så jag torkade snabbt hans tårar innan jag sträckte mej upp och kysste honom, han la sej ner på sanden ochjag la mej över honom. Vi kysstes och myste innan vi satte oss upp igen och jag sa:

-          Jag var inte klar! Jag skrattade till och han log mot mej.

-          Vi har hela livet på oss, så berätta du hur lång tid det än tar så ska jag alltid lyssna på dej Alice.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 21 av Timeless ute nu :) Vet att det kanske blev e aning långtråkigt men jag var tvungen att skriva ner vad som hänt och såvidare haha :)

KOMMENTERA och säg vad ni tycker...

såg att det blev helt olika storlek på bilderna nu menmen det går väll att läsa hehe <3

//Rebecca <3

-          Visste du att han skulle slå dej om du sa att du älskade Eric?

-          Ja, men han ville höra sanningen, och jag vet inte vad jag tänkte med, sa jag tyst.

-          Är du medveten om att han kunde ha dödat dej? Sa Eric och kollade på mej.

Eric släppte min hand helt och reste sej från stolen. Jag bara kollade på honom. Han öppnade dörren och gick.

-          Eric? Eric, vart ska du. Jag reste mej från stolen och gick efter men han sprang, och jag orkade inte, hur mycket jag än ville så kunde jag inte.

-          Eric, förlåt, ropade jag efter honom men det var försent, han var borta.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag sjönk ihop på en stol och tårarna kom, Mikael kom och satte sej bredvid mej och sa:

-          Du kan gå nu, vi är färdiga, vi behöver inte prata mer med dej. Han log.

Jag svarade inte utan bara gick, så fort jag kunde, jag ville springa men foten gjorde ont. Jag ville hem till Eric och förklara varför det blev som det blev, så jag började springa. Hur ont foten än gjorde så skulle jag inte sluta. Jag skulle till Eric.

*

Jag gick upp för trapporna till Eric’s lägenhet, det var öpplåst. Jag knackade på men ingen öppnade. Jag ropade på honom. Inget svar. Jag tryckte ner handtaget och drog upp dörren.

ERIC’S PERSPEKTIV:

-          Är du medveten om att han kunde ha dödat dej? Sa jag och kollade på Alice.

Jag släppte hennes hand och gick därifrån, jag gick snabbare och började springa. Jag sprang hela vägen hem från polishuset och när jag kom innanför dörren satte jag mej på golvet och lutatde mej mot väggen.

Hur kunde hon göra så? Hon visste hur han skulle reagerna, hon kände ju honom. Hon hade inte heller sagt första dagen på jobbet vem han var eller berättat något för mej. Tårarna rann och jag tänkte mer och mer på det. Tänk om hon hade dött? Dött för att hon sa att hon älskade mej.

 Jag ville inte vara kvar här jag ville inte sitta här och vänta på att Alice skulle komma och förklara, som hon säkert skulle göra. Det knackade på dörren och jag hörde Alice ropa mitt namn. Jag bara satt kvar lutad mot väggen. Hon drog ner handtaget. Fan, jag hade inte låst. Inte så att jag inte ville prata med henne för det ville jag mest av allt, men hon hade ljugit,  och jag orkade inte, inte nu. Hon stannade innanför dörren.

ALICE’S PERSPEKTIV:

Jag gick in och såg Eric sitta mot vägen. Det sved till i hjärtat när jag såg honom så ledsen och jag kände hur jag höll på att börja storgråta.

-          Förlåt Eric, sa jag tyst men han svarade inte utan reste sej upp och gick in i köket.

-          Eric jag...det var inte meningen jag ville berätta men...

-          MEN vaddå? Han vände sej om och kollade på mej.

Jag blev chokad över att han hade svarat överhuvudtaget.

-          Jag...jag vet inte vad jag tänkte med, jag borde väl inte gjort som jag gjorde.

Tårarna började rinna och jag kollade på Eric som kollade snabbt på mej. Det högg till igen när jag såg han röda ögon och våta kinder. Han kollade ner i golvet igen och gick snabbt förbi mej och ut i hallen.

-          Eric.. ERIC snälla?

Han klev i skorna kollade på mej och öppnade munnen för att säga något men stängde den igen och gick ut.

Jag orkade inte följa efter, foten värkte och var säkert tio gånger större, revbena värkte också, och jag bara grät. Jag satte mej på en stol i köket och la mitt huvud på bordet. Jag tänkte på vart Eric tog vägen och att jag måste få allt bra igen. jag måste, men jag orkade inte röra mej en meter till och jag hade varken ätit eller druckigt så jag bara satt där. Klockan blev halv 11 och jag hade suttit här i fyra timmar. Jag hade druckigt några få klunkar vatten och ringt Eric säkert 1000 gånger och skickat massa sms. Han hade inte svarat. Mamma hade ringt också men jag struntade i och svara, jag orkade inte prata, inte med någon.

*

Jag vaknade av att solen lyste in genom persiänerna och jag gick och drog på mej skorna direkt. Jag skulle prata med Eric idag, jag skulle lösa allt. IDAG. Jag hade ringt flera gånger igårkväll utan svar. Så jag bestämde mej för att gå till Alex för att fråga om han visste vart Eric var.

Såret jag hade på magen efter operationen  hade börjat blöda lite igen efter allt springade igår och det värkte och gjorde ont när jag gick men jag fortsatte ändå.

Jag kom fram till Alex dörr och tvekade lite innan jag ringde på.

-          Alex, hej...öhhm, jo vet du vart Eric är? Det brände i ögonen och det gjorde ont i halsen.

-          Jag tror han är hos Tomas, men jag vet inte, han svarar inte i telefonen...

-          Tack, sa jag och gick ner för trapporna.

-          Fixa detta nu Alice, ropade han efter mej.

-          Jag ska....försöka, viskade jag utan att han hörde det.

Jag var tvungen att ta bussen till Tomas eftersom att han bodde en bit bort och min fot värkte som bara den. Bussen skulle komma först om tio minuter så jag slog mej ner på en bänk och kollade twitter. Jag gick in på Eric’s sida och kollade om han hade twittrat något, det hade han. Sent i går och idag, för tjugo minuter sedan.

”- ibland blir saker inte som man vill att det ska bli”

”- no words”

”- i love you”

Och

“- Living isn’t fucking easy”

Några tårar rann ner för min kind och jag läste tweetsen om och om igen ända tills bussen kom.

Jag la ner mobilen och tog upp busskortet och gick på.

*

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad tycker ni? seriöst?

Alltså jag tycker inte det blev speciellt bra så jag vet inte riktigt om jag ska fortsätta men....

TACK, iallafall för att ni läser min blogg <3

//Rebecca

-          Jag älskar dej också Alice. En tår rann ner för min kind.

Alice slöt ögonen och jag tror att hon somade, jag la mitt huvud ner på sängen och somnade jag med.

TVÅ DAGAR SENARE ALICE’S PERSPEKTIV:

Jag skulle få åka hem från sjukhuset idag, Eric hade vart här varje dag. Polisen hade inte hittat Victor eftersom han hade flytt när polisen skulle ta honom, dom visste inte heller vem det var, men dom ville prata med mej.

-          Ska vi åka då? Eric hade min väska i handen.

-          Japp, jag reste mej från sängen och gick fram till Eric.

Foten var inte helt bra, men jag kunde gå på den nu.

Vi gick ut till bilen och åkte hemmåt.

*

Jag och Eric hade ätit och kollat på film och nu skulle vi gå och lägga oss.

-  skönt att vara hemma? Frågade Eric och tittade på mej.

-  aa, det kan man säga, svarade jag och log.

Jag la mej i sängen och Eric kom direkt efter, han kysste mej och sa sen:

-          Om du vill att jag går hem till mej, så gör jag det.

-          Kommer inte på fråga, svarade jag och kollade allvarligt på honom.

-          Haha, okej då.

-          Men du? Fortsatte han.

-          Mmm.

-          Du kanske borde gå till polisen imorgon.

-          Aaa, jag gör det imorgon, svarade jag och blundade.

-          Ska jag följa med?

-          Ja, om du vill, sa jag och kollade på honom.

-          Aa, han kysste mej och vi somnade.

*

Jag vankade av att Eric kysste mej och jag slog upp ögonen, jag tittade rakt i hans vackra bruna ögon.

-          Godmorgon, sa jag och kysste honom igen.

-          Du måste tyvärr gå upp nu, sa han och log.

Jag satte mej upp och Eric gick och började ta på sej.

-          Neeeej! Ropade jag och kollade på honom med hundögon.

-          Vad är det, sa han oroligt.

-          Måste du ta på dej dendär? Frågade jag och pekade på tröjan.

Han började asgarva, och han skrattade så mycket att han var tvungen att lägga sej ner på sängen. Jag skrattade jag med, men kröp ner till honom och la mej ovanpå honom.

-          Jag trodde typ du höll på att dö eller något, hahah.

-          Haha.

-          Men seriöst, hur mycket jag än skulle vilja ta av den, så går det inte.

-          Varför, sa jag och kysste honom på halsen.

-          Jo, om jag går ut såhär, så kommer ju alla springa efter mej, han kollade mej i ögonen och började skratta igen.

-           Du har rätt, sa jag.

Vi gick upp och tog på oss, och sen åkte vi mot polisstationen.

Jag skulle berätta om Victor, men jag visste inte hur Eric skulle reagera, men jag var rädd för Victor så jag skulle göra allt för att han skulle komma i fängelse.

*

- så Alice, berätta vad du kommer ihåg, polisen tottade på mej.

- jag skulle gå hem från jobbet, började jag sakta och Eric tog min hand.

- jag skulle gå ut bakvägen, men lampan släcktes och...och någon drog bak mej.

- Denna ”någon” var det bara en person som gjorde detta?

- ja, bara han.

- okej, han antecknade något, fortsätt.

- han satte mej mot väggen, och började fråga massa saker, varje gång jag svarade slog han eller sprakade han mej.

- varför svarade du då? Polisen som hette, Mikael kollade på mej.

- Han sa.....han sa att om jag inte svarade så skulle han...han skulle döda mej, fortsatte jag och det kom några tårar.

- jag svarade, och sen kom det en man utanför som ropade på sin hund.

- vad gjorde gärningsmannen då?

- han gick fram till fönstret och sa att han skulle gå.

- mannen utanför sa att han leta efter sin hund, men sen gick han.

- mhm och sen.

- Jag kommer inte ihåg så mycket men... han sa att jag skulle ställa mej upp... och sen frågade han frågor igen. Han slog mej på käken och... och sen drog han ut mej tror jag.

Det kom lite mer tårar och Eric kramade om min hand lite hårdare.

-          Det är bra Alice, att du berättar, så vi kan få fast honom i tid.

-          Han gick ut  med mej och sen kommer jag inte ihåg mer än att han högg mej en gång, och jag skrek, och sen högg han en gång till och jag skrek igen, sen blev allt svart. Tårarna rann och Mikael sa att vi kunde ta en paus. Jag och Eric gick och köpte cola, innan vi gick in till Mikael igen.

-          Alice, detta har hjälpt oss mycket i våran utredning, vi har pratat med Eric och med Alex, och med dej.

-          Men vi skulle behöva hjälp med en sak till.

-          Vaddå? Frågade jag och kollade på honom.

Inte mer, jag orkade inte mer.

-          Berätta allt du vet om gärningsmannen och varför du tror han gjorde som han gjorde.

-          Hämnd... sa jag tyst.

-          Hämnd? Vad menar du med det?

-          Han ville hämnas... på mej.

-          Varför då Alice, kände du gärningmannen?

-          Han heter Victor Andersson, och han var min pojkvän i två år....

Jag kollade på Eric som såg helt förrvirrad ut.

-          Han slog mej, och uttnytjade mej....i 2 år....

Eric’s gräpp om min hand blev lösare. Mikael kollade på mej. Mina ögon var våta.

-          Okej, vad var det för frågor han ställde då?

-          Han frågade om jag...... om... om jag älskade.. honom.

-          Och du svarade nej?

-          Ja.

-          Vad frågade han mer?

-          Om jag älskade..... Eric.

-          Och du svarade ja?

-          Mmm.

-          Visste du att han skulle slå dej om du sa att du älskade Eric?

-          Ja, men han ville höra sanningen, och jag vet inte vad jag tänkte med, sa jag tyst.

-          Är du medveten om att han kunde ha dödat dej? Sa Eric och kollade på mej.

Eric släppte min hand helt och reste sej från stolen. Jag bara kollade på honom. Han öppnade dörren och gick.

-          Eric? Eric, vart ska du. Jag reste mej från stolen och gick efter men han sprang, och jag orkade inte, hur mycket jag än ville så kunde jag inte.

-          Eric, förlåt, ropade jag efter honom men det var försent, han var borta.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 19. KOMMENTERA <3

TACK, för att ni läser min blogg, Tack <3

//Rebecca

-          vart är Eric? Tomas kollade på mej och jag satte mej på en stol.

-          Han är på sjukhuset.

-          Guud, vad har hänt, Rim kollade på mej och jag började berätta.

-          ... sen har han suttit på sjukhuset hela natten.

ERIC’S PERSPEKTIV:

Jag vaknade av att mobilen ringde och jag sträckte mej för att svara.

”-Eric” svarade jag trött.

”-Tomas, svarade Tomas.”

”-...”

”-Jag hörde av Alex, du får ledigt så länge du behöver”

”-tack”

”hejdå så länge, och hoppas det går bra”

Jag la på utan att svara, jag vände mej om och gick upp ur sängen och in i duschen.

När jag kom ut tog jag på mej kläder, åt några mackor innan jag tog bilen tillbaka till sjukhuset.

*

EN DAG SENARE ERIC’S PERSPEKTIV:

Jag gick in till Alice och satte mej på stolen som vanligt, jag tog hennes hand och började prata.

-          Hej Alice, Det är Eric igen.

-          Jag vill att du vaknar nu.

Jag kände hur tårarna trängde fram och jag gjorde inget för att hindra dom.

-          Jag älskar dej Alice, glöm aldrig det, tvivla aldrig på det.

Det var då jag kände det, hon kramade min hand.

ALICE’S PERSPEKTIV:

Jag såg ljuset och hur jag var på väg att gå dit, då hörde jag hans röst.

”-Hej Alice, det är Eric igen”

”- jag vill att du vaknar nu.”

Det gick en liten stund innan han fortsatte. Och jag hörde att han snyftade, grät.

”- jag älskar dej Alice, glöm aldrig det, tvivla alrdig på det.”

Det var just det jag hade gjort, tvivlat. Inte på att Eric älskade mej, det skulle jag aldrig tvivla på, men på om jag skulle orka kämpa mej tillbaka till livet, och sedan orka leva det. När jag hörde Eric’s röst visste jag. Jag skulle kämpa tillbaka. Med all min kraft som jag hade tryckte jag åt handen som låg i min.

”Alice, Alice lever du?”

Jag kände hur jag öppnade ögonen lite och kollade mej runt, men stängde dom snabbt igen, det gjorde för ont. Jag väntade lite och öppnade dom sakta. Jag såg Eric, han tittade med stora ögon på mej, han såg lycklig ut.

ERIC’S PERSPEKTIV:

Jag kände hur Alice kramade om min hand och jag blev genast gladare.

-          Alice, Alice lever du?

Jag kände mej dum som frågade, eftersom att hon säkert inte skulle svara.

Hon rörde på ögonen och hennes ögonlock gick upp, men hon stängde dom igen.

Det gick en liten stund sen öppnade hon dom igen. Sakta,sakta.

Hon lever. Jag kollade på henne, hon sa ingenting. Jag reste mej för att hämta en doktor men hon kramade om min hand hårt.

-          Jag ska bara hämta en läkare, sa jag och pussade henne på pannan.

-          Hallå?

-          Aaa? Lars tittade ut från ett rum.

-          Alice har vaknat sa jag glatt och Lars kom och gick in till Alice.

-          Alla värden är bra men hon är fortfarande inte i form, så hon måste stanna ett tag till.

Lars gick ut igen och jag satte mej vid Alice och tog hennes hand. Hon kramade den fort innan hon svagt sa:

-          Ja..jag älskar dej Eric.

-          Jag älskar dej också Alice. En tår rann ner för min kind.

Alice slöt ögonen och jag tror att hon somade, jag la mitt huvud ner på sängen och somnade jag med.

Jag vaknade av att någon strök mej över kinden och jag öppnadeögonen. Alice, jag satte mej riktigt upp och hon tog min hand. Hon var piggare, mycket piggare. Jag lutade mej fram och kysste henne, och nu besvarade hon den. Det var helt underbart att känna hennes läppar igen.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kaaaapitel 18 <3 KOMMENTERA<3

TACK, för att ni läser min blogg, Tack <3

//Rebecca

Det kom både polis och ambulans, polisen tog Killen och ambulansen tog Alice, jag och Alex fick följa med, dom lörde i illfart till sjukhuset där dom sprang bort med henne till läkare och vi fick inte följa med längre. Min ögon var röda och tårarna ville inte sluta rinna.

En läkare sa att vi skulle vänta i vänrtummet så skulle dom komma med besked så fort dom visste något.  Alex satt kvar hela tiden, han ville veta hur det skulle gå.

Läkaren hälsade på mej och Alex och presenterade sej själv, han hette Lars. Han började berätta:

-          Jo Alice har fått många inre blödningar och förlorat mycket blod, hon har också brutit fyra revben på höger sida och hennes fot är stukad.

Jag bara stirrade på honom, jag ville döda den jäveln som gjort detta mot Alice. Ögonen började rinna igen.

-          K...kom..kommer hon att överleva? Frågade jag osäkert och kollade på Lars.

-          Vi vet tyvärr inte det, hon har som sagt fölorat en hel del blod. Det handlar om ifall hon vill komma tillbaka, om hon orkar. Så kommer hon vakna igen, men det vet vi inte i nuläget, men vi hoppas. Det är allt vi kan göra.

Jag kollade på Alex som tillochmed han hade börjat gråta lite. Jag kunde inte fatta det.

-          Får jag träffa henne? Frågade jag.

-          Nej inte än, hon har inte kommit från operationen än, men så fort hon är färdig så får du komma in till henne.

Lars gick igen och Alex var tvungen och åka hem och sova, klockan var halv 11 och jag började också bli trött.

*

Lars kom tillbaka efter en halvtimme och sa att jag fick träffa henne nu, men hon var mycket svag. Jag reste mej och följde efter honom, han stannade utanför rum 315 och sa till mej:

-          Du får gå in själv, det är viktigt att hon hör din röst.

Jag öppnade dörren och såg henne ligga där, då brast allt, jag kunde inte stå längre jag satte mej mot väggen och tårarna rann, Lars satte sej bredivd och stök mej på armen.

-          Om du vill, så kan du få träffa henne imorgon istället.

-          Jag vill träffa henne nu sa jag och reste mej för ett nytt förök.

Denna gången gick jag hela vägen in och satte mej på stolen bradvid hennes säng. Hon hade massa bandage och plåser och tejp på såren. Jag tog föriktigt hennes hand och kollade på henne. Jag satt där hela natten, klockan fyra kom Lars in och sa att jag var tungen att sova lite, jag reste mej och viskade till henne:

- Jag älskar dej Alice, lämna mej inte.

Jag gick ut ur rummet och tog en taxi hem.

*

NÄSTA MORGON ALEX PERSPEKTIV:

Jag vaknade av att klocka ringde, jag gick upp och tänkte på gårdagen. Eric älskade värkligen henne, så som han grät. Jag gick upp och tog på mej kläder och tog bussen till studion. Vi skulle ha möte. När jag öppnade dörren satt redan alla där: Tomas,Rim,Maria,Edin och koregrafen André. Alla väntade, på mej och på Eric.

-          vart är Eric? Tomas kollade på mej och jag satte mej på en stol.

-          Han är på sjukhuset.

-          Guud, vad har hänt, Rim kollade på mej och jag började berätta.

-          ....... sen har han suttit på sjukhuset hela natten.

Tomas tog upp telefonen och ringde till Eric.

 -------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 17. KOMMENTERA <3

TACK, för att ni läser min blogg, Tack <3

//Rebecca

-          Kan vi gå nu eller? Jag kollade på Alex som sprakade lite på en pinne.

-          Ring, hon måste komma snart.

Jag tog upp mobilen och letade fram Alice, klickade på ring.

-          Hon svarar inte.

-          Men den är inte avstängd?

-          Nej, den är inte avstängd.

-          Vi går, sa Alex och började gå i riktning mot ICA.

Alice’s perspektiv:

Jag såg att min mobil som jag tappat lyste upp och jag kollade. Namnet på displayen fick mej att börja gråta tårarna kom och jag kunde inte sluta. Eric, det var Eric som ringde. Victor tog upp min mobil och kollade på den.

-          Nej men titta, nu ringer han.

Jag kollade på honom med ögonen fyllda av tårar.

-          Saknar du honom?

Jag ville bara kräkas på honom, han var så falsk.

Han  svarade inte och Eric slutade ringa.

-          Jadu Alice, jag hoppas att du fattar att Eric inte är bra för dej va?

Jag stirrade på honom och han tog tag i mej.

-          Jag älskar Eric, sa jag igen.

Victor började dra mej mot bakdörren och han öppnade den, vi gick ut och stannade precis utanför. Han kollade på mej, kom närmare och kysste mej, jag vände bort huvudet och kände ett slag mot käken.

-          Du ljuger, du älskar mej, bara mej ingen annan.

-          Jag älskar Eric, sa jag tyst men bestämt.

-          Jag ska döda honom, han tog min tjej.

-          Jag älskar honom, sa jag igen och tårarna började rinna igen.

Jag såg kniven som blänkte till och han höjde den.

-          Älskar han dej?

-          Ja, ja han älskar mej.

Han drog den frammåt och tryckte den mot min mage. Det gjorde så ont och jag skulle skrika allt vad jag kunde med denna smärta och jag visste var jag skulle skrika.

-          JAG ÄLSKAR DEJ ERIC.

En gång till var kniven inne och jag bara skrek av smärta innan allt blev svart och jag föll ihop.

ERIC’S PERSPEKTIV:

Jag hörde ett skrik, rösten jag hörde var Alices,

-          Hör du, sa Alex.

JAG ÄLSKAR DEJ ERIC, var allt jag hörde, det gick några sekunder och sen ett skrik till av samma röst. Alex började springa och jag var direkt efter, vi kom runt hörnet och såg en man stå med ryggen mot oss, på marken bredvid honom låg någon. Alice.

Alex hade redan börjat springa igen och han hoppade på mannen och han föll, Alex satte sej på honom och höll hans armar så han inte kunde röra sej. Jag var framme hos Alice och tog hennes huvud i mitt knä.

-Alice?Alice, svara.

-Alex, ALEXXXX, hon svarar inte.

-ring Ambulans förihelvette Eric.

Jag tog upp telefonen och ringde.

*

Det kom både polis och ambulans, polisen tog Killen och ambulansen tog Alice, jag och Alex fick följa med, dom körde i illfart till sjukhuset där dom sprang bort med henne till läkare och vi fick inte följa med längre. Min ögon var röda och tårarna ville inte sluta rinna.

En läkare sa att vi skulle vänta i vänrtummet så skulle dom komma med besked så fort dom visste något.  Alex satt kvar hela tiden, han ville veta hur det skulle gå.

Vi väntade i två timmar innan det slutligen kom en läkare till oss, han såg inte glad ut och beskedet vi skulle få, det var ofattbart.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 16.

TACK, för att ni läser min blogg, Tack <3

//Rebecca