writeaboutsaade.blogg.se

-          Jag älskar dej också Alice. En tår rann ner för min kind.

Alice slöt ögonen och jag tror att hon somade, jag la mitt huvud ner på sängen och somnade jag med.

TVÅ DAGAR SENARE ALICE’S PERSPEKTIV:

Jag skulle få åka hem från sjukhuset idag, Eric hade vart här varje dag. Polisen hade inte hittat Victor eftersom han hade flytt när polisen skulle ta honom, dom visste inte heller vem det var, men dom ville prata med mej.

-          Ska vi åka då? Eric hade min väska i handen.

-          Japp, jag reste mej från sängen och gick fram till Eric.

Foten var inte helt bra, men jag kunde gå på den nu.

Vi gick ut till bilen och åkte hemmåt.

*

Jag och Eric hade ätit och kollat på film och nu skulle vi gå och lägga oss.

-  skönt att vara hemma? Frågade Eric och tittade på mej.

-  aa, det kan man säga, svarade jag och log.

Jag la mej i sängen och Eric kom direkt efter, han kysste mej och sa sen:

-          Om du vill att jag går hem till mej, så gör jag det.

-          Kommer inte på fråga, svarade jag och kollade allvarligt på honom.

-          Haha, okej då.

-          Men du? Fortsatte han.

-          Mmm.

-          Du kanske borde gå till polisen imorgon.

-          Aaa, jag gör det imorgon, svarade jag och blundade.

-          Ska jag följa med?

-          Ja, om du vill, sa jag och kollade på honom.

-          Aa, han kysste mej och vi somnade.

*

Jag vankade av att Eric kysste mej och jag slog upp ögonen, jag tittade rakt i hans vackra bruna ögon.

-          Godmorgon, sa jag och kysste honom igen.

-          Du måste tyvärr gå upp nu, sa han och log.

Jag satte mej upp och Eric gick och började ta på sej.

-          Neeeej! Ropade jag och kollade på honom med hundögon.

-          Vad är det, sa han oroligt.

-          Måste du ta på dej dendär? Frågade jag och pekade på tröjan.

Han började asgarva, och han skrattade så mycket att han var tvungen att lägga sej ner på sängen. Jag skrattade jag med, men kröp ner till honom och la mej ovanpå honom.

-          Jag trodde typ du höll på att dö eller något, hahah.

-          Haha.

-          Men seriöst, hur mycket jag än skulle vilja ta av den, så går det inte.

-          Varför, sa jag och kysste honom på halsen.

-          Jo, om jag går ut såhär, så kommer ju alla springa efter mej, han kollade mej i ögonen och började skratta igen.

-           Du har rätt, sa jag.

Vi gick upp och tog på oss, och sen åkte vi mot polisstationen.

Jag skulle berätta om Victor, men jag visste inte hur Eric skulle reagera, men jag var rädd för Victor så jag skulle göra allt för att han skulle komma i fängelse.

*

- så Alice, berätta vad du kommer ihåg, polisen tottade på mej.

- jag skulle gå hem från jobbet, började jag sakta och Eric tog min hand.

- jag skulle gå ut bakvägen, men lampan släcktes och...och någon drog bak mej.

- Denna ”någon” var det bara en person som gjorde detta?

- ja, bara han.

- okej, han antecknade något, fortsätt.

- han satte mej mot väggen, och började fråga massa saker, varje gång jag svarade slog han eller sprakade han mej.

- varför svarade du då? Polisen som hette, Mikael kollade på mej.

- Han sa.....han sa att om jag inte svarade så skulle han...han skulle döda mej, fortsatte jag och det kom några tårar.

- jag svarade, och sen kom det en man utanför som ropade på sin hund.

- vad gjorde gärningsmannen då?

- han gick fram till fönstret och sa att han skulle gå.

- mannen utanför sa att han leta efter sin hund, men sen gick han.

- mhm och sen.

- Jag kommer inte ihåg så mycket men... han sa att jag skulle ställa mej upp... och sen frågade han frågor igen. Han slog mej på käken och... och sen drog han ut mej tror jag.

Det kom lite mer tårar och Eric kramade om min hand lite hårdare.

-          Det är bra Alice, att du berättar, så vi kan få fast honom i tid.

-          Han gick ut  med mej och sen kommer jag inte ihåg mer än att han högg mej en gång, och jag skrek, och sen högg han en gång till och jag skrek igen, sen blev allt svart. Tårarna rann och Mikael sa att vi kunde ta en paus. Jag och Eric gick och köpte cola, innan vi gick in till Mikael igen.

-          Alice, detta har hjälpt oss mycket i våran utredning, vi har pratat med Eric och med Alex, och med dej.

-          Men vi skulle behöva hjälp med en sak till.

-          Vaddå? Frågade jag och kollade på honom.

Inte mer, jag orkade inte mer.

-          Berätta allt du vet om gärningsmannen och varför du tror han gjorde som han gjorde.

-          Hämnd... sa jag tyst.

-          Hämnd? Vad menar du med det?

-          Han ville hämnas... på mej.

-          Varför då Alice, kände du gärningmannen?

-          Han heter Victor Andersson, och han var min pojkvän i två år....

Jag kollade på Eric som såg helt förrvirrad ut.

-          Han slog mej, och uttnytjade mej....i 2 år....

Eric’s gräpp om min hand blev lösare. Mikael kollade på mej. Mina ögon var våta.

-          Okej, vad var det för frågor han ställde då?

-          Han frågade om jag...... om... om jag älskade.. honom.

-          Och du svarade nej?

-          Ja.

-          Vad frågade han mer?

-          Om jag älskade..... Eric.

-          Och du svarade ja?

-          Mmm.

-          Visste du att han skulle slå dej om du sa att du älskade Eric?

-          Ja, men han ville höra sanningen, och jag vet inte vad jag tänkte med, sa jag tyst.

-          Är du medveten om att han kunde ha dödat dej? Sa Eric och kollade på mej.

Eric släppte min hand helt och reste sej från stolen. Jag bara kollade på honom. Han öppnade dörren och gick.

-          Eric? Eric, vart ska du. Jag reste mej från stolen och gick efter men han sprang, och jag orkade inte, hur mycket jag än ville så kunde jag inte.

-          Eric, förlåt, ropade jag efter honom men det var försent, han var borta.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 19. KOMMENTERA <3

TACK, för att ni läser min blogg, Tack <3

//Rebecca