Cover Girl: Kapitel 2
Kategori: Cover Girl
- Jag och morfar tänker betala hyran för de 4 första månaderna på lägenheten, vi pratade med mäklaren tidigare idag, sa mormor glatt.
- Du skojar?
- Verkligen inte.
- Ni är bäst, nöstan skrek jag av glädje.
- du får nycklarna den 12 November, jag pratar med din pappa ikväll, ha det bra!
- hejdå
jag slängde mej på sängen, äntligen. Det ända svåra var att berätta för Niklas, och Moa, vad skulle Moa säga?
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Igår när pappa kom hem hade han inte vart så jätteglad. Han accepterade det och lät mej flytta men han trodde fortfarande inte att jag skulle lyckas uppe i Stockholm. Jag hade fått modelljobbet i Stockholm också. Det var för en mindre klädbutik men det var alltid något så jag var glad. Jag gick upp ur sängen och flyttade en flyttlåda jag hade ställt framför dörren när jag packade igår kväll, jag gick vidare in till Moa som hade sitt rum intill mitt. Jag knackade på dörren.
- Moa?
- Kom in, svarade hon trött. klockan var nio på en lördag så hon hade inte direkt vaknat.
- Jo, jag måste snacka med dej om en sak... sa jag försiktigt.
- Pappa berättade igår, sa hon utan att kolla på mej.
- Jag vill inte lämna dej kvar här, men du måste gå i skolan och sånt, du får komma och hälsa på mej på lov och helger hur mycket du vill, och jag kommer komma hem ibland också, sa jag och försökte få henne glad igen.
- Ja, om du lovar att inte tappa kontakten med mej och sluta ringa och sånt, sa hon och kollade för första gången på mej.
- jag loooovar, sa jag och slängde mej i hennes säng bredvid henne.
- vad ska du göra idag? frågade hon efter en stunds tystnad.
- packa, vill du hjälpa till?
- kan jag väll, måste käka frukost först bara.
*
Klockan började närma sej 5, Moa och jag hade packat och gått igenom gamla saker hela dagen med pauser för att äta och sådant. Hela mitt rum var nästan nerpackat i flyttlådor och det ända uppe var möbler och kläderna.
Moas Perspektiv:
Matilda skulle flytta till Stockholm. När pappa berättade det för mej igårkväll blev jag väldigt ledsen, jag menar han har aldrig haft mycket faderskänslor och mitt ända stöd var min syster. Mamma var också här men det kändes bättre att prata med Matilda.
Vi hade packat hela dagen och skrattat åt massa gamla saker Matilda hade kvar. Hon var på toa och min mobil ringde.
- Moa?
*
Matilda kom tillbaka och satte sej mittemot mej på golvet.
- Du, Jag ska på fest ikväll, sa hon och kollade på mej.
- Så jag måste göra mej iordning snart, fortsatte hon.
- Det är lugnt, jag ska hem till Anna ändå, svarade jag. Anna var min bästa kompis.
- Jaha vad skoj, inga killar bara, svarade Matilda och skrattade.
Matildas Perspektiv:
jag tog på mej en tight svart klänning och lockade mitt blonda hår. Jag sminkade mej och kollade på klockan, halv 7, Malin skulle komma om en kvart och sedan skulle vi gå vidare till en kille från våran gamla klass.
*
- Heeeej älskling, sa Niklas när vi kom fram.
Han kramade mej och jag märkte att han hade vart igång ett tag redan.
- Heej, svarade jag glatt.
- Kom in, sa Tommy, han som hade festen.
Vi gick in, fick en flaska av en kille och satte oss och började snacka med allt och alla, efter många timmar var klockan väldigt mycket och alla hade druckigt för mycket. Jag och Niklas gick hem till honom och lade oss i hans säng, båda var för fulla och för trötta för att göra något den kvällen så båda somnade fort.
Nästa Morgon:
Jag vaknade och öppnade ögonen. Shit vilken huvudvärk, det kändes som att mitt huvud skulle sprängas, jag kände en arm runt mej och vände mej om.
- God morgon, sa Niklas och log.
- God morgon, svarade jag och satte mej på sängkanten.
- Du verkar inte lika glad som igår kväll, sa han och kollade upp på mej.
- jag måste säga en sak... började jag nervöst.
Jag hade somnat med klänningen på igårkväll och kände mej inte som världens fräschaste just nu.
- Jo, jag har fått ett jobb, sa jag och sneglade på honom.
- Vad roligt! vart?
- Stockholm, svarade jag och fick samma känsla jag hade vid köksbordet när jag berättade för pappa.
- Stockholm? ska du flytta?
- ja, jag får nycklarna den 12.e
- Och det säger du nu? det är ju om en vecka, sa han argt.
- Förlåt...
- Gå, jag vill inte prata med dej mer, dra härifrån, skrek han och jag tog snabbt min kalackskor och gick ut från hans lägenhet.
Jag tyckte att han överreagerade. Tårar rann ner för mina kinder, varför skulle det bli så här? jag skulle berättat för honom tidigare.
Niklas var en riktigt snäll kille när han ville, men han var också kontrollerande och ville ha makt. Inte konstigt att pappa gillade honom.
Jag började sakta gå hemåt igen.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så, kapitel 2, hoppas ni gillar det, lite långtråkigt nu i början kanske.
/ Rebecca <3
