writeaboutsaade.blogg.se

-          Vad är det Alice? Eric kollade på mej igen och dom vi satt med reste sej och gick.

-          Hon som står där…. Sa jag och nickade med huvudet mot henne.

-          Aaa?

-          Det är…. Det är Anton’s biologiska mamma, sa jag försiktigt och en tår rann ner för min kind.

-          Va? Eric tog min hand och pussade den.

-          Jag har bara sett henne en gång, och jag fick själv reda på det för några år sedan bara, sa jag och kramade Eric’s hand.

-          Vet Anton? Sa Eric försiktigt.

-          Nej, men något säger mej att han får reda på det idag, sa jag och kollade på Eric.

*

Vi hade dansat lite och pratat med allt och alla och mamma och pappa hade vart på ganska dåligt humör, vi satt vid bordet när jag såg att Anton inte satt där han skulle sitta längre.

-          Mamma? Vart är Anton? Jag kollade på mamma som satt mittemot mej.

-          Jag vet inte du, han kanske bara har gått någonstans, svarade hon.

-          Jag ska bara kolla vart Anton är, viskade jag till Eric och reste mej upp.

Jag gick ner till vattnet men där var han inte så jag gick upp mot huset där jag hörde röster.

Jag följde rösterna och hamnade bakom huset där jag hittade Anton... och hans mamma.

-          Alice, det var länge sedan, sa Anton’s mamma som heter Linda.

-          Känner ni varandra Alice? Anton kollade på mej.

-          Nej, det gör vi inte, gör du? Jag kollade tillbaka på Anton.

-          Anton, jag ska berätta en sak för dej, sa Linda och kollade på Anton som såg helt förvirrad ut.

Anton stirrade på mej och på Linda och fattade ingenting.

-          Snälla, Linda, sa jag och kollade på henne men hon brydde sej inte.

-          Anton, jag är…. Din mamma, sa hon och tog Anton’s hand.

Anton fortsatte stirra på mej och Linda.

-          Vafan säger du? Skrek Anton och pappa dök upp bakom mej.

-          Linda lägg ner, sa pappa och ställde sej bredvid Anton.

-          Hör du vad hon säger pappa?

-          Ja, jag hörde, sa pappa argt och Linda sa ingenting.

-          Är det sant då? Anton kollade på pappa med tårar i ögonen.

-          Anton… kom vi går en sväng, sa pappa och drog med sej honom.

-          Om det händer något med Anton så dödar jag dej, fattar du det, jag nästan skrek det till Linda och sen gick jag surt därifrån.

Eric och mamma satt inte kvar vid bordet så jag gick in till köket där pappa ,mamma, Eric och Tomas stod med Linda. Linda grät och sa att hon inte hade gjort något och när jag kom in stod alla och tittade på mej.

-          Vart är Anton? Mamma gick fram till mej och Eric kom efter.

-          Jag vet inte, sa jag och kollade på pappa.

-          Vet han? Mamma kollade på pappa och Linda.

Eric tog min hand och vi gick närmre dom.

Pappa svarade inte han bara kollade på mej.

-          Har du berättat? Sa jag argt.

-          Jag….

-          Du har det! Fyfan för dej, sa jag och gick ut.

Eric gick efter och vi satte oss vid vattnet och jag tog Eric’s hand och lutade mej mot hans axel.

-          Din pappa kanske tyckte det var dags, jag menar han är 17 år Anton, sa Eric och kollade ner på mej.

-          Jag vet inte…. Sa jag tyst och släppte några tårar ner för min kind.

-          Undra vart han är, fortsatte jag.

-          Han kommer, han behöver nog bara tänka lite, sa Eric.

*

Mamma kom ner till oss vid bryggan och satte sej.

-          Alice, vi ska sova kvar här inatt, men Tomas undrar om ni åker hem eller stannar, hon kollade på mej och Eric.

-          Du bestämmer, sa Eric när jag kollade upp på honom.

-          Okej, vi stannar, sa jag och reste mej upp.

-          Okej, mamma gav mej en kram innan hon gick upp till huset.

*

Jag och Eric hade fått ett eget rum och Eric hade somnat för länge sen, tänk om Anton gör något dumt, jag vet inte hur det känns för honom men det måste vara hemskt, Linda hade åkt hem och jag kände hur jag stängde mina våta ögon och somnade.

NÄSTA MORGON ALICE’S PERSPEKTIV:

Jag satt och åt frukost och Eric stog i duschen, mamma och pappa var ute med bilen och kollade efter Anton, Tomas hade stannat kvar här ifall han skulle komma. Jag åt upp det sista och eftersom  jag och Eric inte visste att vi skulle sova här så hade vi inte kläder med oss, så vi gick i gårdagens.

-          Ska vi åka hem? Eric satte sej bredvid mej och kysste mej länge.

-          Aaa, svarade jag och kysste honom.

-          Eric, du ska väll till studion sen, sa Tomas och satte sej mittemot.

-          Ja, jag ska bara släppa av Alice, sa han och gav mej en kyss till.

Jag försökte dra på mej skorna och det gick precis med Eric’s hjälp. Jag kände mej trött och hade väldigt ont i ryggen, jag gick ut och nerför trappan efter Eric och Tomas när jag kände hur det högg till i ryggen.

-          AAAAJ, skrek jag och Eric vände sej snabbt om.

-          Vad hände gumman, Eric var framme hon mej.

-          Det bara högg till i ryggen, sa jag och Eric hjälpte mej nerför trappan.

Han lyfte upp mej och bar mej hela vägen till bilen där han satte mej i framsätet.

Vi åkte hem och jag hade inte lika ont i ryggen längre, Eric frågade om jag ville ha hjälp upp men jag sa nej och han åkte vidare.

Jag gick uppför trapporna och in genom dörren. Jag bytte om till ett par mammajeans och ett linne. Plötsligt kom jag på vart Anton kunde vara, jag drog på mej skorna så snabbt jag kunde och sprang nerför trapporna samtidigt som jag tog upp telefonen och ringde Eric.

”- hej älskling” sa Eric.

”- hej, du jag ska bara ut en sväng och jag vet inte när jag kommer, bara så du vet att jag är ute” sa jag andfått.

”- okej, har det hänt något?”

”- nej, ska bara träffa en kompis” ljög jag och sa hejdå och la på.

Jag orkade inte springa så jag gick, så fort jag kunde, jag visste nästan vart han var, han skulle nog sitta vid vattnet där vi brukade sitta jag och han när vi var här i stan. Jag skyndade mej och han satt där när jag kom fram, han reste sej och jag gick fram mot honom.

-          Anton…. Började jag och han hoppade till.

-          Vad gör du här? Sa han lite argt, men han vände sej om och kollade på mej.

-          Vi letar efter dej, vart har du varit? Jag kollade på honom och tog ett steg närmare.

Han svarade inte utan bara vände sej om och kollade ut över vattnet. Jag ställde mej bredvid honom och kollade på honom.

-          Kommer du ihåg när vi var här, när vi var små? Sa han och fortsatte kolla ut över vattnet.

-          Ja, vi brukade fiska där, svarade jag och pekade mot en brygga en bit bort.

-          Som en familj, sa han och en tår rann ner för hans kind.

-          Vi är en familj, sa jag och tog han över armen.

-          Ni, är en familj, jag är någon annan, sa han och kollade på mej.

-          Nej Anton vi är en familj, allihop, sa jag och mina tårar rann dom med.

-          Varför sa dom inget? Jag fattar ingenting, jag kan inte tänka klart, sa han.

-          Jag vet inte Anton……

-          Men…. Visste du? Han kollade på mej.

Jag svarade inte utan bara kollade på honom, han satte sej på en bänk en bit bort från vattnet och jag satte mej vid honom.

-          Ska du svara? Han kollade på mej igen.

-          Ehm…. Vad ska jag säga…jag…. Började jag men tvekade.

-          Du visste! Sa han och reste sej.

-          Anton, du, snälla….. jag reste mej men han puttade ner mej på bänken igen och jag skrek till lite och Anton stack.

*

Jag öppnade dörren till våran lägenhet, det var upplåst alltså var Eric hemma.

Jag drog av mej skorna och gick in i vardagsrummet. Först efter några sekunder såg jag vem som satt i soffan, det var Anton, jag kollade på honom och Eric kollade på mej. Anton reste sej och gick fram och kramade mej. Jag kramade hårt tillbaka och Anton grät och jag grät och Eric reste sej och gick in och duschade.

- Förlåt Alice, sa han tyst.

*

NÄSTA DAG ERIC’S PERSPEKTIV:

Anton hade åkt hem till Göteborg igår och Alice hade vart ledsen att hon inte kunde hjälpa honom. Egentligen skulle jag inte jobba nu när jag skulle bli pappa om några dagar men vi skulle ut med en ny singel så vi var tvungna att jobba klart med den. Jag öppnade dörren till studion och klev in.

-          Tjaaaaaaa, du är i tid, sa J-son och flinade.

-          Visst, sa jag och himlade med ögonen.

-          Hur mår Alice då? Fortsatte han och jag svarade:

-          Bra, tror jag.

*

Jag öppnade dörren till lägenheten och klev in, jag gick in i vardagsrummet och Alice satt och kollade på tv, jag satte mej bredvid henne och kysste henne länge.

-          Hej, sa jag och log.

-          Hejdu, svarade hon och log tillbaka.

Vi satt och kollade på tv en stund.

-          Jag ska gå och ta en macka, vill du ha? Hon kollade på mej och reste sej upp.

-          Nää, svarade jag och bytte kanal.

Hon gick ut i köket och jag hörde hur hon grejade där inne, plötsligt blev det tyst och hon ropade:

-          ERIIIIIIIIIIIC, ERIC!!! Jag sprang in i köket och kollade på henne.

-        Den  kommer nuuuuuuuu, sa Alice och höll sej för magen.

-------------------------------------------------------------

Kapitel 34, KOMMENTERA <3 och jag hoppas ni gillar det :)

TACK, för att ni läser min blogg <3

//Rebecca <3