TIMELESS-KAPITEL-17
Kategori: Timeless
Det kom både polis och ambulans, polisen tog Killen och ambulansen tog Alice, jag och Alex fick följa med, dom lörde i illfart till sjukhuset där dom sprang bort med henne till läkare och vi fick inte följa med längre. Min ögon var röda och tårarna ville inte sluta rinna.
En läkare sa att vi skulle vänta i vänrtummet så skulle dom komma med besked så fort dom visste något. Alex satt kvar hela tiden, han ville veta hur det skulle gå.
Vi väntade i två timmar innan det slutligen kom en läkare till oss, han såg inte glad ut och besked vi skulle få, det var ofattbart.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Läkaren hälsade på mej och Alex och presenterade sej själv, han hette Lars. Han började berätta:
- Jo Alice har fått många inre blödningar och förlorat mycket blod, hon har också brutit fyra revben på höger sida och hennes fot är stukad.
Jag bara stirrade på honom, jag ville döda den jäveln som gjort detta mot Alice. Ögonen började rinna igen.
- K...kom..kommer hon att överleva? Frågade jag osäkert och kollade på Lars.
- Vi vet tyvärr inte det, hon har som sagt fölorat en hel del blod. Det handlar om ifall hon vill komma tillbaka, om hon orkar. Så kommer hon vakna igen, men det vet vi inte i nuläget, men vi hoppas. Det är allt vi kan göra.
Jag kollade på Alex som tillochmed han hade börjat gråta lite. Jag kunde inte fatta det.
- Får jag träffa henne? Frågade jag.
- Nej inte än, hon har inte kommit från operationen än, men så fort hon är färdig så får du komma in till henne.
Lars gick igen och Alex var tvungen och åka hem och sova, klockan var halv 11 och jag började också bli trött.
*
Lars kom tillbaka efter en halvtimme och sa att jag fick träffa henne nu, men hon var mycket svag. Jag reste mej och följde efter honom, han stannade utanför rum 315 och sa till mej:
- Du får gå in själv, det är viktigt att hon hör din röst.
Jag öppnade dörren och såg henne ligga där, då brast allt, jag kunde inte stå längre jag satte mej mot väggen och tårarna rann, Lars satte sej bredivd och stök mej på armen.
- Om du vill, så kan du få träffa henne imorgon istället.
- Jag vill träffa henne nu sa jag och reste mej för ett nytt förök.
Denna gången gick jag hela vägen in och satte mej på stolen bradvid hennes säng. Hon hade massa bandage och plåser och tejp på såren. Jag tog föriktigt hennes hand och kollade på henne. Jag satt där hela natten, klockan fyra kom Lars in och sa att jag var tungen att sova lite, jag reste mej och viskade till henne:
- Jag älskar dej Alice, lämna mej inte.
Jag gick ut ur rummet och tog en taxi hem.
*
NÄSTA MORGON ALEX PERSPEKTIV:
Jag vaknade av att klocka ringde, jag gick upp och tänkte på gårdagen. Eric älskade värkligen henne, så som han grät. Jag gick upp och tog på mej kläder och tog bussen till studion. Vi skulle ha möte. När jag öppnade dörren satt redan alla där: Tomas,Rim,Maria,Edin och koregrafen André. Alla väntade, på mej och på Eric.
- vart är Eric? Tomas kollade på mej och jag satte mej på en stol.
- Han är på sjukhuset.
- Guud, vad har hänt, Rim kollade på mej och jag började berätta.
- ....... sen har han suttit på sjukhuset hela natten.
Tomas tog upp telefonen och ringde till Eric.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 17. KOMMENTERA <3
TACK, för att ni läser min blogg, Tack <3
//Rebecca
