TIMELESS-KAPITEL-21
Kategori: Timeless
Jag var tvungen att ta bussen till Tomas eftersom att han bodde en bit bort och min fot värkte som bara den. Bussen skulle komma först om tio minuter så jag slog mej ner på en bänk och kollade twitter. Jag gick in på Eric’s sida och kollade om han hade twittrat något, det hade han. Sent i går och idag, för tjugo minuter sedan.
”- ibland blir saker inte som man vill att det ska bli”
”- no words”
”- i love you”
Och
“- Living isn’t fucking easy”
Några tårar rann ner för min kind och jag läste tweetsen om och om igen ända tills bussen kom.
Jag la ner mobilen och tog upp busskortet och gick på.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Egentligen skulle jag väll ha ringt till Tomas först och frågat om Eric var där, men jag hade inte tänkt på det så jag bara åkte och hoppades han var där.
ERIC’S PERSPEKTIV:
Jag vaknade av mej själv vid 10 och gick upp och tog på mej. Jag var glad ända tills jag kom på varför jag var här hos Tomas. Jag saknade Alice och ville inget hellre än att allt skulle bli bra igen. Jag gick ner i köket och satte mej mittemot Tomas.
- Godmorgon, sa han och kollade på mej.
- Godmorgon, svarade jag och log.
- Du, vi åker om en halvtimme så du vet.
- Aaa, jo jag vet det, svarade jag och tog en smörgås.
- Men nycklar har du ju fått och du får bo här så mycket du vill, sa han.
Tomas var som en extrapappa för mej, han visste om mej och Alice och vad som hänt så han lät mej bo här. Om jag ville såklart. Han skulle på semester med familjen i två veckor och åka idag.
*
Tomas och hans familj hade åkt till flygplatsen och jag hade tagit en dusch och tog på mej nya kläder. Det fick bli en svartvit randig tröja och mörkblåa jeans till. Jag tog på mej och gick ner till stranden vid huset och satte mej där.
ALICE’S PERSPEKTIV:
Jag gick av bussen och den åkte ifrån mej. Tomas bodde en bit utanför Stockholm och lite avskilt sådär, närmsta granne bodde en bra bit bort.
Jag hade ringt Tomas och sagt att jag skulle komma och han visste tydligen om mej och Eric för han sa:
”- Vi ska åka till Spanien och är borta i två veckor, men visst kom du, Han sitter nog vid vattnet skulle jag tro. Ha det bra så hörs vi, hejdå”
Jag gick över vägen och in på grusgången där Tomas brukade ställa bilen, där stog det nu en annan bil. Eric’s svarta opel. Jag gick längre in på tomten och in bakom huset mot stranden. Och precis som Tomas sagt så satt han vid vattnet. Jag gick fram till honom och stannade några meter ifrån honom. Han var så fin, och jag saknade honom så mycket.
- Eric förlåt....kan vi inte prata? Han svarade inte utan bara tittade ut över vattnet.
Jag satte mej ner bredvid honom och han kollade på mej med ledsna ögon och sa:
- Jo, vi kan prata.
Jag bara kollade i hans ögon innan han vände blicken ut mot vattnet igen och jag började:
- Det....Det skulle inte bli såhär Eric. Jag ville berätta allt för dej, men jag vågade inte. Jag har aldrig berättat detta för någon och jag...Jag vet inte.
- Jag saknar dej... fortsatte jag.
- Varför... han vände sej mot mej och fortsatte:
- Du kan berätta för mej Alice, du vet att jag alltid kommer finnas här för dej.
- Jo jag vet, jag ska berätta allt. Nu. Svarade jag och satte mej lite närmare honom innan jag började berätta.
- Jag var 15, skulle precis fylla sexton när jag träffade...Victor. Jag och han träffades på en fest någonstans och vi började prata med varandra och efter några veckor blev vi ihop, jag flyttade in hos honom och vi var lyckliga. Men en dag kom jag hem och han var arg för något. Jag frågade för vad men han svarade aldrig och jag vet fortfarade inte varför han var sur dendär dagen. Han började slå mej och varför vet jag igentligen inte. Men han sa att det var för att han hade sett mej med Calle och han gillade inte att jag var med honom, en annan dag hade han sett mej med mina tjejkompisar och det gillade han inte heller. Han gillade ingenting jag gjorde.
Jag tog en liten paus och kollade ut över vattnet och sen på Eric igen och fortsatte:
- Ja, alltså han slog mej oftare och hotade mej. En dag kom jag från mitt sommarjobb. Jag hade fyllt sjutton och han började kyssa mej och jag..jag sa nej och sluta, men han lyssnade inte. Jag försökte dra mej bort men han höll fast mej och.... ja...han....
Tårarna började rinna ner för mina kinder och Eric tog min hand, flyttade sej närmare mej och sa:
- Jag är en idiot Alice, han lät både arg och ledsen.
- Jag vet inte riktigt vad jag tänkte med för när du berättade för polisen så bara det blev svart liksom och jag visste inte vad jag skulle göra. Efter jag hade gått så ångrade jag mej. Jag ville finnas för dej och hjälpa dej igenom detta men jag visste inte om du ville... Jag var en idiot...jag är en idiot.
Jag kunde inte göra annat än att kolla på honom och le. Han bad om fölåtelse. Han tittade in i mina ögon och kom närmare. Han viskade:” Förlåt”. Innan han igck ner till mina läppar och kysste dom, jag besvarade kyssen snabbt och det var helt underbart.
Inget kunde slå Eric’s kyssar och jag var glad att kunna få kyssa honom igen. Jag lutade mej mot hans axel och han la armen runt min midja och där satt vi och kollade ut över havet.
*
- vill du jag ska berätta klart? Frågade jag och kollade upp mot honom.
- bara om du känner för det och vill berätta, svarade han och kysste mej.
Så jag fortsatte eftersom att jag ville att Eric skulle få veta allt ihopa.
- Ja, jag kunde ju inte gå till min familj precis, visst dom kanske hade hjälp mej men dom gillade Victor så mycket och Victor hade hotat med att döda mej om jag berättade för någon. Jag minns en dag när vi skulle på Antons kalas. Jag bodde ju inte hemma då utan hade flyttat in till Victor. Jag minns attjag hade massor av blåmärken på benen och armarna och min underläpp var svullen efter ”gårdagens” slag. Jag täckte blåmärkerna med långbyxor och långärmad tröja, underläppen kunde jag inte göra så mycket åt. Jag vet att jag grät när jag såg mej i spegeln men torkade tårarna och åkte på kalaset. Vi hade trevligt eller DOM hade trevligt och jag lände mej otrygg och hur rädd som helst.
- Plötsligt frågade pappa vad som hänt med min läpp och Victor var snabb och sa att jag trillat i trappen. Dom trodde på det men senare skulle jag och pappa hjälpas åt och diska och jag drog upp ärmarna, det var en vana att göra det, jag menar vem diskar i långärmat? Jag såg blåmärkerna och drog snabbt ner ärmarna men pappa hade redan sett allihop.
Han frågade hur jag hade fått dom och jag ljög väl antar jag, men när vi var påväg hem, jag och Victor började han plötsligt fråga massa saker och han trodde jag hade berättat för pappa om allt, han slog ner mej och jag hamnade på sjukhus, det var han själv som ringde ambulansen och sa att det var någon gäng som hade gått förbi, polisen trodde på honom och livet gick väl vidare....
Ända tills den dagen jag hade fått nog, jag vet inte riktigt vart jag fick styrkan ifrån, men jag gick ner till polisen och berättade alltihop. Pappa var där också och hjälpte mej. Min pappa är polis så han fick själv Victor fäld och dömd. Han satt inne till för ett halvår sedan då han släpptes och jag hörde av Anton att han skulle läsa till pollis, men det blev tydligen inte så.
Anton var hela tiden på mej efter jag vart på sjukhuset och han ville skydda mej. Om jag inte var hemma ringde han direkt och kollade vart jag var och jag var glad för det. Mamma brydde sej inte speciellt hon kom inte ens när jag låg på sjukhus och av någon anledning fick hon för sej att det var rätt det Victor hade gjort. Men nu, sedan han kom ut, nej det var nog ett tag innan så fick vi bra kontakt igen och pratade med varandra.
- Vilken jävla idiot han är, alltså fyfan, han är ju sjuk.
Eric kollade på mej och hans kinder var våta. Det högg till i hjärtat av att se honom ledsen så jag torkade snabbt hans tårar innan jag sträckte mej upp och kysste honom, han la sej ner på sanden ochjag la mej över honom. Vi kysstes och myste innan vi satte oss upp igen och jag sa:
- Jag var inte klar! Jag skrattade till och han log mot mej.
- Vi har hela livet på oss, så berätta du hur lång tid det än tar så ska jag alltid lyssna på dej Alice.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 21 av Timeless ute nu :) Vet att det kanske blev e aning långtråkigt men jag var tvungen att skriva ner vad som hänt och såvidare haha :)
KOMMENTERA och säg vad ni tycker...
såg att det blev helt olika storlek på bilderna nu menmen det går väll att läsa hehe <3
//Rebecca <3
