writeaboutsaade.blogg.se

-          vart är Eric? Tomas kollade på mej och jag satte mej på en stol.

-          Han är på sjukhuset.

-          Guud, vad har hänt, Rim kollade på mej och jag började berätta.

-          ... sen har han suttit på sjukhuset hela natten.

ERIC’S PERSPEKTIV:

Jag vaknade av att mobilen ringde och jag sträckte mej för att svara.

”-Eric” svarade jag trött.

”-Tomas, svarade Tomas.”

”-...”

”-Jag hörde av Alex, du får ledigt så länge du behöver”

”-tack”

”hejdå så länge, och hoppas det går bra”

Jag la på utan att svara, jag vände mej om och gick upp ur sängen och in i duschen.

När jag kom ut tog jag på mej kläder, åt några mackor innan jag tog bilen tillbaka till sjukhuset.

*

EN DAG SENARE ERIC’S PERSPEKTIV:

Jag gick in till Alice och satte mej på stolen som vanligt, jag tog hennes hand och började prata.

-          Hej Alice, Det är Eric igen.

-          Jag vill att du vaknar nu.

Jag kände hur tårarna trängde fram och jag gjorde inget för att hindra dom.

-          Jag älskar dej Alice, glöm aldrig det, tvivla aldrig på det.

Det var då jag kände det, hon kramade min hand.

ALICE’S PERSPEKTIV:

Jag såg ljuset och hur jag var på väg att gå dit, då hörde jag hans röst.

”-Hej Alice, det är Eric igen”

”- jag vill att du vaknar nu.”

Det gick en liten stund innan han fortsatte. Och jag hörde att han snyftade, grät.

”- jag älskar dej Alice, glöm aldrig det, tvivla alrdig på det.”

Det var just det jag hade gjort, tvivlat. Inte på att Eric älskade mej, det skulle jag aldrig tvivla på, men på om jag skulle orka kämpa mej tillbaka till livet, och sedan orka leva det. När jag hörde Eric’s röst visste jag. Jag skulle kämpa tillbaka. Med all min kraft som jag hade tryckte jag åt handen som låg i min.

”Alice, Alice lever du?”

Jag kände hur jag öppnade ögonen lite och kollade mej runt, men stängde dom snabbt igen, det gjorde för ont. Jag väntade lite och öppnade dom sakta. Jag såg Eric, han tittade med stora ögon på mej, han såg lycklig ut.

ERIC’S PERSPEKTIV:

Jag kände hur Alice kramade om min hand och jag blev genast gladare.

-          Alice, Alice lever du?

Jag kände mej dum som frågade, eftersom att hon säkert inte skulle svara.

Hon rörde på ögonen och hennes ögonlock gick upp, men hon stängde dom igen.

Det gick en liten stund sen öppnade hon dom igen. Sakta,sakta.

Hon lever. Jag kollade på henne, hon sa ingenting. Jag reste mej för att hämta en doktor men hon kramade om min hand hårt.

-          Jag ska bara hämta en läkare, sa jag och pussade henne på pannan.

-          Hallå?

-          Aaa? Lars tittade ut från ett rum.

-          Alice har vaknat sa jag glatt och Lars kom och gick in till Alice.

-          Alla värden är bra men hon är fortfarande inte i form, så hon måste stanna ett tag till.

Lars gick ut igen och jag satte mej vid Alice och tog hennes hand. Hon kramade den fort innan hon svagt sa:

-          Ja..jag älskar dej Eric.

-          Jag älskar dej också Alice. En tår rann ner för min kind.

Alice slöt ögonen och jag tror att hon somade, jag la mitt huvud ner på sängen och somnade jag med.

Jag vaknade av att någon strök mej över kinden och jag öppnadeögonen. Alice, jag satte mej riktigt upp och hon tog min hand. Hon var piggare, mycket piggare. Jag lutade mej fram och kysste henne, och nu besvarade hon den. Det var helt underbart att känna hennes läppar igen.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kaaaapitel 18 <3 KOMMENTERA<3

TACK, för att ni läser min blogg, Tack <3

//Rebecca