writeaboutsaade.blogg.se

Övergångsstället vi skulle mötas vid låg inte så långt bort ifrån Eric´s dansstudio så jag skulle nog inte alls behöva vänta. Jag tryckte ner handtaget för att gå ut när lampan släckes och jag kände hur någon drog bak mej och höll för munnen på mej. Lampan tändes igen och jag kunde se vem det var. Victor. Han satte  mej mot väggen och hotade med att döda mej om jag inte var tyst.

Victor satte sej på en stol mittemot mej, han gav mej en örfil innan han började prata:

-          Eric Saade, alltså vad har han som inte jag har?

-          Jag menar hur kunde du gå till honom när du kunde komma till mej.

Jag svarade inte utan bara stirrade argt på honom.

-          Svara då, han skrek och gav mej en till örfil.

-          Och var ärlig, fortsatte han.

Vad skulle jag säga? Jag kunde ge igen och säga alla bra saker med Eric, men skulle han göra mej mer illa då? Eller skulle jag ljuga och säga att jag gillade honom bättre än Eric. Men han bad om sanningen så han skulle få den, vad som än skulle hända så skulle jag berätta för honom.

-          Jag flyttade från Göteborg, eller igentligen inte, men en bit utanför Göteborg. Jag gick klart stylist linjen men det fanns inte jobb i Göteborg så jag flyttade till Stockholm. När jag kom hit fortsatte jag träffa Eric mer och mer, innan hade jag träffat honom på en midsommar fest. Han visade mej stockholm och vi bler bättre och bättre vänner....

-          Och sen? Han var arg, det hörde man men jag skulle fortsätta. Han skulle få veta vad Eric betyde för mej.

-          Jag blev kär. Ett slag, två slag.

-          Vi blev ihop, jag älskar honom, han betyder allt för mej.

Tre slag.

 

ERIC’S PERSPEKTIV:

Jag hade väntat på Alice i tio munter nu, Alex hade följt med eftersom att vi skulle titta på film ikväll. Hon hade inte kommit. Vart kan hon vara? Hon brukade hålla tiderna och hon hade ju redan slutat när jag pratade med henne.

-          Vart är hon? Jag kollade på Alex som stog med sin telefon.

-          Jag har ingen aning jag har bara träffat henne en gång, jag vet inte hur hon är, svarade Alex.

-          Hon kommer ALLTID i tid, annars ringer hon.

-          Något måste ha hänt, fortsatte jag och kollade på Alex.

-          Hon kanske pratar med chefen eller nåt.

-          Jo, kanske, men borde vi inte gå dit?

-          Vi väntar en stund till, hon kommer nog ska du se.

-          Jag hoppas det.

ALICE’S PERSPEKTIV:

fyra slag.

-          Älskar du honom mer än du älskar mej? Han ställde sej upp.

-          SVARA.

-          ...

Fem slag, detta mot magen.

-          Jag har aldrig älskat dej.

Han drog fram kniven ur byxfixkan.

-          Ljug inte, älskar du honom mer än mej.

En spark i magen.

-          Ja. Sa jag tyst, jag älskar honom mer än dej.

-          Ställ dej upp! Han var förbannad men jag gjorde som han sa, jag började ångra lite av vad jag sagt, men det var försent att ändra på något nu.

Fem slag, detta över ögat. Jag kände hur blodet började rinna från ögonbrynet ner på näsan.

Victor kollade ut genom fönstret, jag hörde något, någon som ropade, men inte mitt namn någon annans.

-          Vem fan är det? Han pratade lite för sej själv.

Han gick fram till fönstret och mannen utanför kollade på honom och sa genom fönstret:

-          Ursäkta men har du sett min hund?

-          Nej, kan du gå nu, vi har stängt.

Mannen började gå, jag tänkte skrika hjälp men, men Vitor kom tillbaka, tillbaka till mej.

 

ERIC’S PERSPEKTIV:

-          Kan vi gå nu eller? Jag kollade på Alex som sprakade lite på en pinne.

-          Ring, hon måste komma snart.

Jag tog upp mobilen och letade fram Alice, klickade på ring.

-          Hon svarar inte.

-          Men den är inte avstängd?

-          Nej, den är inte avstängd.

-          Vi går, sa Alex och började gå i riktning mot ICA.

Jag svarade inte utan bara gick, tänk om något har hänt henne, om någon har gjort henne illa vet jag inte vad jag gör. Jag måste hitta henne, jag måste hitta min Alice.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 15.

TACK, för att ni läser min blogg, Tack <3

//Rebecca