writeaboutsaade.blogg.se

Jag hatade mej själv. Allt var mitt fel.

TVÅ DAGAR SENARE AGNES PERSPEKTIV:

Jag hade tagit tåget direkt hem den kvällen och Eric hade ringt en gång i minuten nästan. Nu hade han inte ringt på två timmar, vilken var ganska sköt eftersom jag inte fått sova en stund inatt. Jag bara låg i sängen hela tiden och mamma kom in då och då. Jag slöt ögonen och somnade.

*

Jag vaknade av att någon klappade mej på kinden, jag hoppades så mycket på att inget av detta hade hänt och att det var Eric som satt här, jag öppnade ögonen och såg mamma.

-          Hej gumman, sa hon och strök mej över håret.

-          Hej, sa jag och tårarna började rinna igen.

Jag hade berättat allt vad som hade hänt för mamma samma kväll som jag kom hem. Det kändes sköt att ha någon som visste, och som man kunde prata med.

-          Är du hungrig? Mamma kollade på mej och log.

-          Nej, svarade jag.

-          Du måste äta Agnes, du har nästa inte ätit någonting, sa mamma och suckade lätt.

-          Men jag är inte hungrig, sa jag och torkade bort några tårar.

-          Okej då, jag går ner nu, säg till om du behöver något, sa mamma snällt och gick iväg.

Jag tog upp telefonen och stirrade på startbilden, det var en bild som jag hade tagit i somras, på Eric. Jag grät mer och kollade vidare, 128 missade samtal och 3 sms, jag kollade vilka smsen var ifrån, samtalen visste jag redan att allihop var från Eric.

Två av smsen var från Eric och ett var från Victoria.

Jag öppnade det som var från Victoria och läste.

-          ”hej Agnes, läge sen, jag vet, men jag har kommit hem från Afrika nu och tänkte att du kanske ville träffas? <3”

Victoria pluggade till lärare och hade valt att ha sin praktik på en skola i Afrika, hon hade vart borta i ett halvår och tydligen kommit hem nu.

Jag svarade med:

-          ”självklart, närdå?<3”

Jag kände att jag ville komma ut, träffa människor som inte fick mej att tänka på Eric, bäst av allt var att det var Victoria som hade skickat, eftersom hon var min bästa vän.

Det vibrerade till och jag kollade.

-          ”idag? jag såg föresten att du var ihop med Eric, det stog i en tidning, GRATTIS <3”

Några tårar rann ner för mina kinder igen och jag svarade med:

-          ”Mm, vid bryggan om 30? <3”

-          ”okej, ses snart <3”

Jag gick och tog på mej kläder, jeans och en stickad vit tröja, jag gick ner och in i köket där mamma och Andreas satt.

-          Hej, gumman, sa mamma försiktigt.

-          Hej, jag ska till stan och träffa Vickan nu, sa jag och tog fram busskort och pengar.

-          Okej, jag ringer när det är mat, ropade mamma till mej och jag gick ut.

ERIC’S PERSPEKTIV:

Jag vakande och kände på kudden, den var genomvåt. Jag hade ringt Agnes minst 100 gånger, om inte mer. Hon svarade inte och jag hade skickat två sms.

Jag gick upp och satte mej i köket.

jag tog upp telefonen  och ringde igen, och igen och igen. Jag provade att ringa hem till Agnes och lyckligtvis svarade någon.

”- Anneli” svarade Agnes mamma.

”- he-ej, det är Eric” sa jag försiktigt.

”- åh, hej Eric” sa hon vänligt.

”- jo, eller är Agnes hemma?”

”- nej, hon har gått ut med en kompis” sa henne mamma.

”-ojj, jaha okej” sa jag sorgset.

”- men, du borde fixa detta Eric, innan hon går vidare” sa Anneli, lite mer allvarligt.

”- jag ska” sa jag och la på.

Jag somnade på soffan en stund senare och vaknade när klockan var två på dagen. Mobilen ringde och jag sprang ut i köket för att hämta den.

Tänk om det var Agens?

Det var det inte, det var Tomas.

”- hej” svarade jag lite småsurt.

”- hej, du vi måste repa inför nästa måndag” sa Tomas stressat.

”idag?”

”- ja, en liten stund och mer imorgon” sa han och andades ut tungt.

”- okej, jag kommer” sa jag och la på.

Tomas visste inte detta med Agnes, och jag hoppades att jag slapp berätta för honom. Jag skulle gått till studion igår men jag sa att jag var sjuk, så jag hade stannat hemma. Men om numret ska bli bra på måndag måste vi öva och så är det. Vi skulle till Göteborg, och uppträda på Lotta på Liseberg,

Jag åkte till dansstudion och gick in till alla andra som redan var där.

-          Så, då är alla här, sa Tomas och log.

-          Då kör vi, sa korografen.

-          Det är popular och en lugn låt som vi ska köra, den lugna låten har vi inte bestämt vilken det är en, fortsatte han och kollade på mej.

-          Vet du vilken du vill köra?

-          Nej, inte, än, sa jag osäkert och kollade upp på Alex som kollade tillbaka konstigt på mej.

-          Okej, ställ er som ni ska så börjar vi, sa korografen.

Vi började dansa och det gick ganska bra, vi var tvungna att ändra lite eftersom att scenen såg annorlunda ut än vad den annars gör vid ett turnétillfälle.

*

Klockan var halv åtta och jag låg redan i sängen och höll på att somna, jag hade ringt fler gånger till Agnes och skickat sms, sista gången jag ringde hade hon stängt av telefonen.

AGNES PERSPEKTIV:

Jag stängde av mobilen och försökte somna om.

Det gick ganska bra för jag vaknade inte förens nästa morgon, lördag och en vecka sen jag stack från Eric, jag började gråta igen men torkade snabbt bort dom och reste mej upp.

Jag tog på mej jeans och en marinblå tröja med USA flaggan på. Jag gick ner till dom andra som redan var uppe, det kanske inte var så konstigt eftersom klockan var halv 12.

Victoria hade tröstat mej igår efter att jag berättat för henne allt som hade hänt med mej och Eric, från att vi blev ihop tills att vi gjorde slut. Eller hade vi gjort det? Jag sa ju att det var slut, nästan.

-          Ska du ha frukost? Andreas kollade på mej och log.

-          Ja tack, svarade jag och satte mej ner.

Han gjorde iordning pannkakor och jag åt snabbt upp. Jag hade inte ätit på ett tag och var jätte hungrig.

-          Du var hungrig, sa Andreas när jag dukade av efter några minuter.

-          Ja, haha, sa jag och tog ett glas mjölk.

-          Ska du ha mer?

-          Nej, tack, jag ska till Victoria nu, sa jag och gick ut i hallen.

Mamma jobbade så det var bara Andreas hemma eftersom att Elin fortfarande gick i skolan. Men Andreas jobbade också men inte idag.

-          Hejdå, sa han och jag svarade.

-          Hejdå.

*

Jag knackade på dörren och Victoria öppnade snabbt.

-          Heeej, sa hon glatt och jag klev in.

-          Hej, svarade jag och vi gav varandra en kram innan vi satte oss i vardagsrummet.

-          Så, hur är det idag? Victoria kom ut med te.

-          Bättre tror jag, sa jag och drack en stor klunk.

-          Jag vet inte, riktigt hur jag ska…göra, fortsatte jag och tittade på henne.

-          Om.. om han inte försöker, så vill han kanske inte, sa Victoria och strök mej på kinden.

-          Försöker och försöker… sa jag tyst.

-          Gör han det?

-          Om att ringa 300 gånger på en vecka, BOKSTAVLIGEN är att försöka så… sa jag och tittade på henne.

-          Skojar du? Hon kollade med stora ögon på mej.

-          Nej, sa jag och drack mer te.

-          Herrehud, han är verkligen ledsen, har du svarat?

-          Nej, sa jag igen.

-          Varför?

-          Jag vill inte prata med honom eller om honom, sa jag bestämt och Victoria gav mej en kram och tårarna började rinna. Jag torkade snabbt bort dom och vi började kolla på en film istället.

*

Jag gick hem sent på kvällen och gick och la mej nästan direkt.

Jag började tänka på Eric och att jag kanske borde svara honom men slog snabbt bort tanken och somnade istället.

Jag hade vaknat varje natt sen det med Eric hände, jag hade mardrömmar och kunde knappt sova.

SÖNDAG ERIC’S PERSPEKTIV:

Vi var i danslokalen som vanligt på kvällarna och försökte få det att sitta tills imorgon kväll, det gick inte så bra och allt jag kunde tänka på och koncentrera mej på var Agnes och vad jag skulle göra.

-          ERIC? Alex ropade från dörren till omklädningsrummet. Vi hade tagit paus från dansen.

Jag gick in till omklädningsrummet och det var bara vi här.

-          Vad är det? Han kollade på mej allvarligt.

-          Vad? Sa jag oförståeligt.

-          Lägg av, jag ser att det är något, sa han.

-          Okej, sa jag och satte mej ner.

-          Agnes? Han kollade på mej och satte sej bredvid.

-          Mm, sa jag tyst.

-          Så?

-          Vi bråkade, tror jag, sa jag försiktigt.

-          Vaddå? Är det slut?

-          Det hoppas jag inte, sa jag och skrattade till. Jag drog handen genom håret och Alex ställde sej upp.

-          Vi tar detta sen, vi måste sätta dansen nu, sa han och vi gick ut till dom andra.

Det gick ganska bra men det var imorgon och vi var inte färdiga.

Vi gick därifrån och jag åkte direkt hem och la mej. Jag funderade en stund, ringde Agnes en gång, hon svarade inte.

Jag tänkte en stund till och kom på vad jag skulle göra, jag ringde Tomas och han svarade trött:

”- mm”

”- hej, oj förlåt” sa jag och skrattade till.

”- nej det är lugnt, klockan är bara halv 2 och vi ska upp fem imorgon men”

”- jag vet vilken låt jag ska köra imorrn”

”- bra, vilken blir det då?”

”- say it” sa jag och log stort.

”- mhm, vi tar det imorrn, god natt”

NÄSTA DAG, SOUNDCHEK ERIC’S PERSPEKTIV:

-          Okej, nästa, är…. ERIC SAADE, ropade en gubbe ut bakom scenen och jag tog micken.

Jag hade redan kört Popular och skulle nu köra Say it, jag gick ut och musiken började spelas. Det var lite folk här redan men inte många, dom flesta var säkert bara här nu för att kolla på soundchecken innan dom gick igen.

Jag sjöng hela låten och gick sen ut bakom scenen.

-          Varför valde du denna låten egentligen? Tomas kollade på mej.

-          Jag gillar den, svarade jag och tog en vattenflaska.

-          Mh, och vart har du Agnes då?

-          Du vet, sa jag och slog ner blicken.

-          Ja, men kör på, det blir bra ska du se, han la sin hand på min axel och log.

-          Kan jag åka iväg en stund?

-          Ja, om du kommer om två timmar igen, svarade han och jag stack iväg.

Jag parkerade utanför Agnes hus och gick uppför trappan. Henne mamma och Andreas jobbade säkert och Elin var väl i skolan, jag knackade på och Agnes bästa vän Victoria öppnade.

-          Hej, jag, började jag och hon kollade på mej.

-          Hon sover, sa Victoria och släppte in mej.

-          Okej, sa jag tyst.

-          Kommer ni ikväll? Sa jag lite högre.

-          Nej, Agnes vill inte det, men Elin kommer, sa hon och log lite.

-          Kan ni kolla på Tv då? Det är viktigt.

-          Snäääälla, sa jag och log mot henne.

-          Okej, jag ska försöka, sa Victoria och skrattade.

Vi pratade ett tag till innan klockan blev mycket och jag var tvungen att ta mej tillbaka till Liseberg.

-          Kan du hälsa Agnes en sak när hon vaknar?

-          Ja, vaddå? Victoria kollade på mej.

-          Att jag älskar henne, sa jag och log.

--------------------------------------------------------------------

Kapitel 9 då, äntligen, haha förlåt för att det tog sån tid, men nu är vi igång igen hoppas jag!

KOMMNETERA <3

TACK, för att ni läser min blogg, utan er skulle den inte finnas <3

//Rebecca