writeaboutsaade.blogg.se

-          Hejdå, jag ringer sen, sa Eric och kysste mej om och om igen.

TRE MÅNADER SENARE ERIC’S PERSPEKTIV:

Agnes var här så ofta hon kunde och jag åkte till henne så ofta jag kunde. Det började bli jobbigt att ha det såhär, jag saknar henne så mycket och tänk om hon träffar någon annan.

Jag öppnade dörren till studion, jag skulle jobba idag och imorgon och i övermorgon, på fredag alltså skulle Agnes komma hit.

-          Tjaaa, ropade J-son när dörren slog igen.

-          Tja, ropade jag tillbaka och gick in till dom.

-          Då kör vi eller? Jason kollade på mej och log.

-          Ja, det gör vi, svarade jag och satte mej i soffan.

*

Jag gick ut från studion och åkte till Ica.

Jag mötte Oscar, han bodde också i Stockholm, när han inte var i sin familjs stuga i Helsingborg då.

-          Eric, tja, sa han och log stort.

-          Tja, svarade jag och log tillbaka.

-          Du handlar ja, sa han och skrattade.

-          Du med ser jag, svarade jag och skrattade till.

-          Är Agnes här eller? Oscar kollade på mej.

-          Nej, hurså?

-          Har hon typ inte sagt något, eller jag menar… började Oscar.

-          Vaddå sagt? Sa jag oförståeligt.

-          Det typ, går ett rykte…

-          Om Agnes?

-          Nej, eller jo, det var på en fest…

Jag kollade på Oscar som blev lite röd om kinderna.

Vi bestämde oss för att prata någon annan stanns och jag betalade min saker och vi gick till en parkbänk och satte oss.

-          Så, fortsätt, sa jag och la mobilen i fickan.

-          Vad är ryktet? Fortsatte jag.

-          Att, hon är med en annan, sa Oscar tyst.

-          Att hon är vad?

-          Ja, både jag och några andra såg henne, med en annan på en fest, sa Oscar och reste sej.

-          Det var inte hon, sa jag bestämt.

-          Hur vet du det? Det var inte du hon var med i alla fall, sa Oscar.

Jag reste mej och gick till bilen och åkte hem.

Vaddå? Agnes kunde väl inte vara otrogen eller? Men tänk om hon var det, jag menar, eftersom att vi inte träffats så ofta, kan det ju hända att hon har fått känslor för någon annan.

Några tårar rann ner för min kind och jag la mej på sängen när jag kom hem och slöt ögonen.

PÅ TÅGSTATIONEN AGNES PERSPEKTIV:

Jag kramade Eric länge och vi kysstes snabbt innan vi åkte hem.

Han hade lagat mat och den var verkligen hur god som helst.

*

Jag höll på att somna vid Eric’s arm och filmen var slut, han kysste mej på pannan och jag satte mej sakta upp.

-          Trött? Han log.

-          Som alltid, haha, svarade jag och reste mej.

-          Ska vi gå och lägga oss då?

-          Mm, svarade jag och gick in på toaletten.

Jag gjorde mej iordning och Eric gick in efter mej. Jag kröp ner under täcket och tog fram mobilen. Jag kollade instagram och skickade ett god natt sms till Elin och mamma.

Eric la sej bredvid mej och la sin hand över min midja.

Han kysste mej sakta och bet sej i läppen.

Jag började mej fram och kysste honom men han avslutade den efter några snabba sekunder, är något fel eller?

-          Vad är det? Jag la bort mobilen och kollade på honom.

-          Nej, eller… nej det var inget, sa han och släckte lampan.

-          Nähä, god natt då, sa jag och vi kysstes innan vi somnade.

*

Jag vakande och kollade på klockan, halv 12. Jag hade visst sovit länge idag. Eric låg inte bredvid mej och på hans plats var det kallt. Jag gick upp och tog på mej jeans och ett svart tight linne. Jag gick ut i köket och läste lappen som låg på bordet.

”god morgon <3

Var tvungen att åka till Studion, förlåt…

Puss, Eric”

Och massa hjärtan under.

Varför väckte han mej inte? Han brukar alltid göra det, även om han vet att jag inte ska följa med till studion, han var så konstig igår och vad var det han ville säga? Undra om han döljer något, jag drog på mej skorna och gick in mot affärerna och shoppade lite.

*

Jag öppnade dörren och kände lukten av mat. Jag log och tog av mej skorna och la ner påsarna i min väska innan jag gick in till Eric.

-          Hej, sa jag tyst och satte mej på en stol.

-          Hej, sa han utan att vända sej om från spisen.

-          Vad är det med dej? Jag lät nog ganska irriterad.

-          Vaddå? han stog fortfarande vänd med ryggen mot mej.

-          Lägg av, sa jag och tog ett djupt andetag.

-          Men säg vad du vill då? Vad är det med mej som är fel nu då? han lät irriterad han med.

Han vände sej mot mej och tittade på mej.

-          Nu då? Har jag klagat någon annan gång eller? Jag lät argare och han vände sej om och såg på mej.

-          Jag vet inte, det är inte jag som är med någon annan, sa han och suckade.

-          Va? Vad snackar du om, sa jag chockat.

-          Ja, för det är väl det du är, otrogen, sa han och kollade på mej.

-          Otrogen? Jag? Vem har sagt det, sa jag och en tår rann ner för min kind.

-          Sluta, sa Eric och vände sej bort från mej.

-          Det är ju nåt som är fel, sa jag högt och kom på att jag kanske sa det lite för högt.

-          Hm, sa han och vände sej om igen. Jag satt bara kvar och han fortsatte med:

-          Fel? För vem? Han lät sur.

-          JAMEN jag vet inte, säg vad som är ditt problem, sa jag argt mot honom.

-          Jag har inget, har du? Han lät dryg och jag stirrade på honom.

-          Du har säkert inget vettigt att säga, eller? Jag väntade på svar men fick inget.

-          Nähä, då sticker väl jag då, sa jag och reste mej upp.

-          Nej, Agnes vänta, sa han och gick efter.

-          Men säg vad det är då, skrek jag ut till honom och tog upp min väska.

-          Det funkar inte, sa han tyst från dörren.

-          VAD? Jag började bli riktigt trött, kunde han bara inte säga vad som var fel?

-          Är du det? Eric kollade surt på mej.

-          Otrogen? Sa jag och stirrade på honom.

-          Ja, vad trodde du jag menade?

-          Du verkar ändå ha bestämt dej för att tro på det du säger, sa jag spydigt.

-          Du är det, sa Eric chockat.

Vad håller han på med? Det är ju han som anklagar, varför är jag inte sur på honom, varför gråter jag inte?

-          Nej, sa jag och öppnade dörren.

-          Vart ska du? Är vi klara eller? Eric stannade mej.

-          Med vad? Varandra? Sa jag och fortsatte med:

-          Om du menar med varandra…. Så ja, jag tror det, sa jag och sprang iväg.

ERIC’S PERSPEKTIV:

Jag slog handen i garderobs dörren och gled ner mot väggen. Hur kunde jag göra såhär? Jag ångrade varje ord jag hade sagt. Hur kunde jag tro att hon var otrogen? Jag har känt henne i hela mitt liv och jag ankalagade henne för att vara otrogen utan att vara säker på det. Jag hatade mej själv. Allt var mitt fel.

Men jag måste få tillbaka Agnes. Nu.

------------------------------------------------------------------------------

Förlåt för att det tog sådan tid, men nu finns det här! vad tycker ni?

KOMMENTERA <3

TACK, för att ni läser min blogg, utan er skulle den inte finnas <3

//Rebecca <3