writeaboutsaade.blogg.se

Jag tittade upp på Agnes som efter en stund fattade vad jag menade, vi tog våra tallrikar och gick tillsammans in i köket.

EN DAG SENARE ALICE’S PERSPEKITV:

Andreas skulle bo här i några veckor, och mamma tyckte jag skulle åka med dom och handla idag. Jag hade tagit på mej ett par svarta jeans och en marinblå stickad tröja med en vit skjorta under.

Mamma sprang runt i affären och Andreas körde vagnen, jag gick bredvid och vi försökte leta upp mamma.

-          Hm, jo, vi kanske inte har fått den bästa starten, sa Andreas och fortsatte framåt.

-          Nej, kanske inte, svarade jag och följde efter.

-          Så, ska vi börja om? Han stannade och kollade på mej.

-          Okej, hej, jag heter Agnes, sa jag och skrattade.

-          Hej Agnes, jag heter Andreas, han började skratta och vi fortsatte gå framåt.

-          Så, hur går det med killar och sånt? Frågade han efter en stund.

-          Varför ska alla alltid fråga det? Varför bryr sej alla?

-          Så det finns en? Andreas log, nej han flinade.

-          Det sa jag aldrig, sa jag och slog till honom löst.

-          Nänä, okej, haha där är hon.

Andreas pekade på mamma och vi gick mot henne. Han kändes ganska schysst, han verkade inte så nyfiken ändå, mamma som knappt lät mej gå ut med Eric längre, jag tröttnade på henne, men Andreas verkade annorlunda.

*

Vi hade kommit hem och mamma och Andras höll på med maten, dom småkysstes hela tiden och jag satt vid köksbordet och grejade med mobilen när hemtelefonen ringde, Andreas svarade och tittade på mej.

-          Mm, vänta lite, sa Andras och räckte luren till mej.

-          Vem är det? Viskade jag till honom.

-          Han, viskade Andreas tillbaka.

”- hej” svarade jag glatt, och kollade på Andreas som la ett finger för munnen och visade att han inte skulle säga något till mamma.

”- hej, kommer du över?” Sa Eric.

”- ja”

Jag la på och gick ut i hallen, mamma följde efter och Andreas var efter henne, han höll om henne och dom tittade på mej.

Jag tog på mej skorna.

-          Vart ska du då? Mamma kollade på mej.

-          Ut, svarade jag irriterat.

-          Vi ska äta nu, du får gå sen, sa hon ännu surarare.

-          Nej, svarade jag och öppnade dörren.

-          Kom hit nu Agnes, jag orkar inte bråka, du ska äta med oss.

-          Jag skiter väl i er, jag drar nu.

Jag öppnade dörren och gick över till Eric, jag knackade på och han öppnade direkt. Det stog ingen bil utanför, så Marlene var nog inte hemma.

-          Hej, sa Eric och kysste mej länge.

-          Hej, svarade jag och besvarade kyssen.

Jag och Eric la oss i soffan och tittade på Tv, han höll om mej och jag bara njöt.

*

- Eric, jag vill inte gå hem, sa jag och vände mej mot honom.

- varför då? Han strök mej över huvudet.

- mamma, hon fattar ingenting och jag vill inte vara där.

- sov här då, sa Eric och log varmt mot mej.

- får jag det då?

- självklart Agnes, svarade han och gav mej en kyss.

TVÅ DAGAR SENARE AGNES PERSPEKTIV:

Jag hade sovit hos Eric i förrgår, men mamma tvingade mej att sova hemma nu, så jag gjorde det.

Andreas och Elin var ute och mamma satt i köket, hon ropade på mej och jag satte mej på köksstolen mittemot henne.

-          Agens, är det något mellan dej och Eric?

-          Hurså?

-          Jag såg er genom fönstret…

-          Och med tanke på din ålder, ni vet inte vad ni gör, ni är inte mogna än, fortsatte hon och tog av sej läsglasögonen.

-          Vad snackar du om?

-          Jag vill inte att du är tillsammans med Eric, hon reste sej och jag ställde mej mittemot henne.

Andreas och Elin kom in i köket.

-          Jag gör väl som jag vill, det är mitt liv inte ditt, sa jag till henne.

-          Jag vill inte det Agens, sa hon argt.

-          DET BESTÄMMER INTE DU, skrek jag och fick en örfil.

-          Jag hatar dej, dra åt helvette, skrek jag igen och sprang ut från köket.

 Elin sprang efter men jag hann springa ut innan hon hann ifatt mej, jag sprang till Eric’s hus och knackade på, tårarna rann och jag ville inget heller än att han skulle öppna.

ANNELI’S PERSPEKTIV:

Vad hade jag gjort? Slagit mitt egna barn. Visst jag ville inte att hon skulle vara tillsammans med Eric, men att slå henne? Jag vet inte vad som flög i mej, Andreas kramade om mej och kysste mej sakta.

-          Jag är världens sämsta mamma, sa jag och tårarna rann ner för mina kinder.

-          Nej, det är du inte, tvärtom, sa han och kysste mej på kinden.

AGNES PERSPEKTIV:

-          Kom igen då öppna, sa jag tyst för mej själv.

Dörrhandtaget trycktes ner och Eric syntes i dörröppningen, han log till en början men han slutade när han såg att jag hade gråtit.

-          Men vad har hänt, sa han och släppte in mej.

Han kramade om mej, och jag svarade inte.

Eric och jag hade gått till hans rum och Eric’s mamma skulle åka och handla så det var bara vi hemma. Vi låg i sängen och Eric strök mej över huvudet.

-          Vill du berätta?

-          Mhm, jag och mamma bråkade lite, sa jag försiktigt och grät.

-          Bara? Jag menar, du gråter ju så, sa han och jag kröp längre upp mot honom.

-          Jo…

-          Så? Vad bråkade ni om? Eric lät orolig och jag väntade lite innan jag började.

-          Dej… sa jag tyst.

-          Va? Om mej?

-          Ja, hon ville inte att jag skulle vara tillsammans med dej.

-          Men, varför då? Du bestämmer väl själv eller? Eric lät lite irriterad, inte på mej men på mamma.

-          Ja, det gör jag…. Sa jag sakta.

-          Så, varför är du så ledsen då? Eric strök mej över huvudet igen och kysste mej på pannan.

-          Hon… öhm.. hon… jag började gråta igen och Eric halvsatte sej upp i sängen.

-          Hon vaddå?! Han lät argare.

-          Hon sl..slog mej… sa jag tyst och vände huvudet ner i kudden.

-          Agnes…

Han la sej ner igen och höll om mej hårt.

ERIC’S PERSPEKTIV EN STUND SENARE:

Agnes hade somnat och jag gick ut i köket, jag lät henne ligga kvar och sova.

Hur kunde hennes mamma göra så mot henne? Vem gör så? Det kanske inte var meningen men ändå. Jag kände hur jag blev arg och slog knytnäven i bordet.

*RING*

”- Eric” det var mamma som ringde.

”- hej, du jag ska förbi Annica och fika så jag kommer nog hem sent, kan du laga mat själv idag?”

”- jo, visst, jag fixar det”

”- bra, vi ses ikväll, puss”

”- mm, hejdå”

Jag la på och öppnade kylskåpet, jag tog fram middagsmat och började laga till den.

*

Jag nynnade på låtar medans jag stog vid spisen, jag kände två armar runt mej och jag vände mej om.

-          God morgon, sa jag och log. Jag kysste henne länge och hon besvarade kyssen.

-          Förlåt, jag var så trött, hehe, sa Agnes och tittade ner i grytorna på spisen.

-          Har du gjort det? Hon log och pekade på grytorna.

-          Jupp, sa jag och flinade.

-          Säkert, sa hon och flinade tillbaka.

-          Vad sa du?

Jag tittade på henne och fick hålla mej för skratt, hon började springa och jag sprang efter. Jag fick tag i henne och lyfte upp henne. Jag gav henne en passionerad kyss innan jag släppte ner henne igen.

Vi gick och satte oss vid bordet och började äta.

FYRA TIMMAR SENARE AGNES PERSPEKTIV:

Jag och Eric låg i soffan och kollade på film, vi hade vart ute och handlat godis. Eric reste sej för att gå och hämta dricka och min mobil vibrerade till. Sms från mamma.

-          ”Hej, gumman, förlåt för det som hände. Det var inte meningen, jag skulle aldrig göra så, snälla förlåt mej, jag vet inte vad som flög i mej. Men jag ser att du älskar Eric och att du är hos honom nu, jag tänker inte stå i vägen, jag vill bara att du förlåter mej om du kan.

Jag älskar dej Agnes”

Jag kände hur tårarna började rinna igen och Eric kom tillbaka. Han satte sej bredvid mej och jag gav honom mobilen, han läste och gav tillbaka den till mej.

-          Ska jag förlåta henne? Jag kollade upp på Eric som funderade.

-          Ja, om du vill det så ska du det, hon menade inte, det verkade inte så iallafall, sa Eric och tog min hand.

-          Mmm, kanske inte, svarade jag.

*

Vi hade sett på tre filmer till och när den tredje var slut var klockan halv tolv och jag höll på att somna. Vi gick och gjorde oss iordning för att sova, jag fick en ny tandborste av Eric och jag lånade ett av hans linnen att sova i.

Jag kröp ner i sängen bredvid Eric som redan låg där, han la sin arm på min midja och jag kröp närmare honom. Vi kysstes och sa god natt innan vi somnade.

NÄSTA MORGON AGNE’S PERSPEKTIV:

Jag vaknade av mej själv och vände mej om mot Eric, han sov fortfarande och jag kysste honom på läpparna, det tog inte lång tid innan han besvarade den och öppnade ögonen.

-          Jag trodde ju du sov, sa jag och skrattade.

-          Trodde jag med, men någon väckte mej, sa Eric och skrattade han med.

-          Kom aldrig din mamma hem igår?

-          Jo, vid halv två eller något, svarade Eric och tog bort lite hår som hade lagt sej över min kind.

Vi gick upp och tog på oss kläder innan vi gick ner och Eric satte igång med att göra pannkakor. Han la i smet i stekpannan och väntade en stund.

-          Nu ska du få se, sa han och tog tag i stekpannan. Han slängde upp pannkakan och fångade den i stekpannan igen.

-          Wow, sa jag och kollade på honom med stora ögon.

-          Det har du aldrig sett förut, sa han och la sina armar på mina höfter.

-          Nää, sa jag och skrattade.

Han kysste mej och jag hoppade upp på köksbänken, Eric fortsatte med pannkakorna och jag tog fram mobilen.

Det var ingen som hade sett att vi var ett par än, men vi hade ju inte vart ute så mycket så det kanske var därför. Jag fick ett sms och öppnade det.

-          ”vart är du?” det var från Elin.

-          ” hos Eric” skrev jag tillbaka.

-          ” mamma är helt förstörd, förlåter du henne?”

-          ”kanske” svarade jag och hjälpte Eric att duka fram.

*

Klockan var halv nio och Eric och jag hade precis kommit hem från stan, vi hade gått i lite affärer och jag hade köpt lite nya kläder. Eric satte sej på pallen som stog i hallen och drog av sej skorna, jag satte mej i hans knä och gjorde samma sak.

-          Har du pratat något mer med din mamma? Eric kollade på mej.

-          Nää, Elin sa att hon var ledsen, svarade jag och Marlene kom ut i hallen.

-          Hej, pussgurkorna, sa hon och skrattade.

-          Du, Agnes, sa hon och satte sej på den andra pallen.

-          Mm, jag kollade på henne, hon log lite stelt.

-          Du kanske ska prata med din mamma, hon var helt förstörd och bara låg i sängen, sa Marlene.

-          Mm, kanske det, svarade jag och fick fram ett falskt litet leende.

Hon reste sej och gick ut i köket igen och Eric pussade mej i nacken.

-          Jag kanske ska prata med henne, sa jag till Eric och reste mej.

Jag tog på mej skorna igen och Eric reste sej också.

-          Sover du hemma då?

-          Om jag inte kommer tillbaka om en timma, så ja, haha, svarade jag och skrattade stelt.

-          Okej, men om du inte har somnat så smsa när ni har pratat då, sa Eric och gav mej en lång kyss som jag snabbt besvarade.

Jag öppnade dörren och gick sakta hemåt, mina påsar fick vara kvar hos Eric, jag gick uppför trappen och öppnade dörren, bilen stog inte utanför så jag antog att någon inte var hemma, jag tog av mej skorna och såg mej omkring. Varken Andreas eller Elin skor stog här, men mammas gjorde, hon kom ut i hallen och tittade på mej med stora ögon.

-          Agnes jag….

-          Förlåt, sa jag tyst och sprang fram till henne, hon kramade om mej hårt och vi stog och kramades länge innan mamma snörvlade och sa:

-          Förlåt, förlåt mej Agnes.

-          Det gör inget, mamma, sa jag och kramade om henne lite hårdare.

-          Du ska vara ihop med Eric om det är det du vill, sa hon och pussade mej på huvudet.

Nu var livet perfekt, jag hade mamma och Eric igen, eller nästan perfekt, pappa saknades fortfarande…

------------------------------------------------------------------------

Förlåt för att det inte kom något kapitel igår, men jag har en miljard läxor och prov nu så jag hinner inte alltid, men här är del fyra :)

KOMMENTERA <3

TACK, för att ni läser min blogg, utan er skulle den inte finnas!!!

//Rebecca <3