writeaboutsaade.blogg.se

Vi pratade ett tag till innan klockan blev mycket och jag var tvungen att ta mej tillbaka till Liseberg.

- Kan du hälsa Agnes en sak när hon vaknar?

- Ja, vaddå? Victoria kollade på mej.

FYRA TIMMAR SENARE AGNES PERSPEKTIV:

Jag vaknade och reste mej sakta upp, jag gick ner till Victoria som satt i soffan med Elin. Varken mamma eller Andreas hade kommit hem än. Jag satte mej emellan dom.

-          Så, händer det något ikväll?

-          Nej, jag måste gå nu, sa Elin och reste sej upp.

-          Vart ska du?

-          Liseberg, svarade hon och skyndade sej ut.

-          Jahopp, sa jag till Victoria.

-          Vi då? Fortsatte jag.

-          Ska vi bara se på Tv ikväll?

-          Ja, ska jag fixa popcorn eller något? Jag kollade på henne.

-          Visst, jag följer med, sa hon och log.

Mamma och Andreas skulle snart komma hem, men en liten stund till skulle vi nog få vara själva. Vi fixade iordning popcorn, godis och dricka. Jag kollade mobilen, 23 missade samtal igen, jag kollade på klockan. 19:59.

Victoria satte på teven och vi började kolla på Lotta på Liseberg.

Dom presenterade artisterna. Eric var en av dom som stog på scenen tillsammans med dom andra.

Jag skulle be Victoria byta, men min blick bara klistrade sej fast på tv-rutan och jag fick inte fram några ord.

 Han såg så glad ut, han log och han dansade och sjöng till Popular.

Låten var slut och Eric klev av scenen och satte sej vid pianot med dom andra.

-          Agneees, jag blir blöt, sa Victoria och jag skrattade till.

Jag hade duschat för en stund sedan och tydligen var mitt blonda hår fortfarande vått.

-          Hehe förlåt, sa jag sakta och fortsatte kolla.

Fler artister sjöng och uppträde men jag kunde inte slita blicken från Eric som satt och såg nu, lite ledsen ut i bakrunden.

Victoria kollade på mej i ögonvrån och torkade bort några tårar från min kind.

Lotta satte sej vid pianot och började prata med artisterna.

-          ”så, vad är det värsta man kan uppleva?” hon log och kollade in i tvrutan.

-          ”vad säger ni?”

-          ”Eric?” fortsatte hon och dom filmade Eric.

-          ”- hm, att förlora någon man älskar mycket” sa han och log in i tvkameran.

-          ”ja, det är hemskt” sa Lotta och hon frågade vidare.

Det blev reklam och efter skulle Eric köra en till låt, undra vilken det blev.

Jag tog upp mobilen och precis då fick jag ett meddelande, utan att tänka på det hade jag öppnat och börjat läsa:

”- Förlåt, jag menade inget av vad jag sa, jag älskar dej Agnes.

Jag sjunger för dej ikväll <3”

Några tårar rann ner för min kind och jag drömde mej bort och innan jag han drömma klart var programmet igång igen, och jag var klistrad.

Någonting i mej, kunde inte släppa blicken från Eric, liksom se rakt in i honom, och verkligen se att han var ledsen.

Han kom ut på scenen igen och massa tjejer skrek och jublade.

-          DÄR ÄR ELIIIN, ropade Victoria och pekade.

-          Haha, undra om hon vet att hon kollade rätt in i kameran, svarade jag lite halvt medveten om vad jag svarade på.

Eric ställde sej vid mickrofonen och musik började spelas. Say it, det var Say it som dom spelade och Eric började:

You’re amazing

I adore your every move infatuated

By every little thing you do

my heart’s on fire

It is melting into you

You’re amazing

I’m gonna be true, gonna be true

Sjöng han verkligen för mej? Just nu, i direktsänd tv?

Det gick en liten stund och jag kollade tillbaka mot teven.

You’re so graceful

You got me hanging lost for words

Intoxicated

Can’t get enough of what I heard

The search is over

Cause I can see myself with you

You are so graceful

It’s gotta be you, gotta be you

Jag reste mej upp och sprang u ti hallen, jag drog på mej skorna och Victoria kom ut till mej.

-          Vart ska du?

-          Till Eric, sa jag och gick ut igenom dörren.

Som tur var, hann jag med bussen precis och jag gick av vid Liseberg. Jag betalade inträde och gick över ett staket till rummet bakom scenen. En vakt kom och tog tag i mej. Han började dra ut mej igen.

-          NEEEEJ, sluta! Ropade jag och slog honom.

-          Du får inte vara här, sa han bestämt.

-          Men, jag ska till min pojkvän, sa jag och han ställde ner mej utanför staketen igen.

-          Får jag gissa? Det är Eric va?

-          Ja, sa jag och försökte gå in igen.

-          Sorry, jag har hört den förr, han skrockade och gick iväg.

-          MEN ÅHHH, ropade jag efter honom och gick ut från Liseberg igen.

Jag gick längst vägen och klev på en spårvagn, jag åkte till hotellet som jag trodde Eric skulle vara på och gick in.

Jag såg honom och Tomas stå i lobbyn och checka in. Tomas pratade med killen i kassan och Eric suckade och vände sej om. Han kollade med stora ögon på mej när han fick syn på mej.

-          Agnes, sa han tyst.

Jag sprang fram till honom och vi kramades länge, han höll om mej hårt och jag gjorde likadant.

-          Förlåt, förlåt, förlåt, sa jag och kysste honom.

Några tårar rann ner för våra kinder och Eric skrattade till.

-          Jag älskar dej Agnes, sa han och gav mej en lång passionerad kyss.

-          Jag älskar dej Eric, sa jag och kysste honom igen.

Tomas vände sej om och glodde på oss, han skrattade till och vände sej mot killen i receptionen, pekade på Eric och sa:

-          Jag tror inte han kommer att använda sitt rum.

-------------------------------------------------------------

Kapitel 10 :D

KOMMENTERA <3

TACK, för att ni läser min blogg, utan er skulle den inte finnas <3

//Rebecca <3